För fem år sedan, några dagar före julafton 2001, avvisades Ahmed Agiza och Mohammed Alzery till Egypten. På amerikanskt initiativ arresterades de av svensk säkerhetspolis och överlämnades till maskerade CIA-agenter på Bromma flygplats som drogade och klädde av de terroristmisstänkta männen före transporten till landet som de flytt ifrån.
I Egypten utsattes de sedan för tortyr enligt egna uppgifter - och tvärtemot de egyptiska myndigheternas försäkran. Efter att ha suttit fängslade i tre år utan rättegång frisläpptes Alzery medan Agiza av en militärdomstol dömdes till 25 (senare ändrat till 15) års fängelse för medlemskap i en olaglig organisation.
Enligt en observatör från Human Rights Watch var rättegången varken opartisk eller oberoende. Den dåvarande svenska regeringens agerande har kritiserats av olika FN-organ, Europarådet, människorättsorganisationer och ett enigt Konstitutionsutskott. Före detta justitieministern Thomas Bodström tycker i dag att kritiken är berättigad, men tillägger:
- Samtidigt frågar jag kritikerna, hur ska vi göra i stället med personer som misstänks för terrorism? (GP 17/12)
Det är en fråga som blixtbelyser det internationella samfundets dilemma: att å ena sidan verka för demokrati och mänskliga rättigheter, å andra sidan bekämpa terrorism. Vad ex-ministern egentligen säger är: under det pågående kriget mot terrorismen betraktas somliga som skyldiga tills motsatsen är bevisad.
Den dåvarande oppositionen var kritisk till utvisningen av de två egyptierna. Nu kan den i regeringsställning visa att den menar allvar med sitt engagemang för mänskliga rättigheter, för lag och ordning.
Den 16 november i år grep Säkerhetspolisen Hassan Asad på parkeringsplatsen utanför hans bostad i Hammarkullen och förde honom till polishuset i Göteborg. En vecka tidigare (9/11) hade migrationsministern fattat beslut om hans utvisning på grund av misstanke om hot mot rikets säkerhet. Den 21 november transporterades Asad iförd handbojor till Stockholm och Kronobergshäktet, där han fick sitta isolerad i ytterligare en vecka. Den 28 november frigavs han plötsligt, och fick på egen hand och bekostnad ta sig hem till Göteborg. Samma dag genomsökte Säkerhetspolisen hans lägenhet och tog hans pass i beslag.
Hassan Asad är 38 år gammal och jordansk medborgare. Han har bott i Sverige sedan 1996 tillsammans med hustru och sina i dag tioåriga trillingpojkar av vilka två är handikappade: en lider av allvarlig cp-skada, den andre är hörselskadad. Hassan själv är sjuklig. Han har hjärtfel och pacemaker, 50-procentig lungkapacitet och bara en njure. Han är för närvarande sjukskriven till hundra procent.
Hans familj är sedan några månader svenska medborgare. Själv har Hassan förnekats det permanenta uppehållstillstånd som är en förutsättning för medborgarskapsansökan. Hans tillfälliga uppehållstillstånd har av Migrationsverket förnyats av humanitära skäl, fram tills nu, när Säkerhetspolisen anklagar honom för att vara ett hot mot rikets säkerhet, det vill säga terrorist.
I chocken efter 11/9 2001 lät EU-länderna införa ett sanktionssystem som innebär att terroristmisstänkta personer kan dömas utan rättegång och utan att ha fått reda på vad de anklagas för.
Det är den ena, juridiska, dimensionen. Den andra dimensionen är politisk och handlar om hur man definierar terrorism. I svenskt åklagarperspektiv kan frågan om vem som är terrorist te sig enkel. I verklighetens Mellanöstern är den komplicerad och omtvistad. Skillnaden mellan legitimt ockupationsmotstånd och terrorism är inte knivskarp och oberoende av betraktaren. Richard Falk, amerikansk expert på internationell rätt, har påpekat att från israelisk säkerhetssynpunkt kan varje ansats till palestinskt samhällsbygge framstå som bidrag till terrorismens infrastruktur, varje palestinier som en potentiell terrorist.
Å ena sidan har det palestinska folket på de ockuperade områdena i fria, demokratiska val - som väckte beundran hos internationella observatörer som Carl Bildt - röstat fram Hamas som sin regering. Å andra sidan har Hamas på grund av sitt ibland våldsamma ockupationsmotstånd av EU stämplats som terroristorganisation.
Kan terrorister väljas till en demokratisk regering? Kan en demokratisk regering utföra terrorhandlingar?
Frågorna är besvärande inte bara för palestinierna och Hamas.
En av de handlingar som läggs Hassan Asad till last är att han har skickat tre hundra kronor i månaden till föräldralösa barn på Västbanken och i Gaza via en stiftelse som heter Al-Aqsa Spannmål och har sitt svenska kontor i Malmö. Säpo hävdar att stiftelsen är knuten till Hamas, och att pengarna finansierat terrorism. I så fall är tusentals svenskar skyldiga till brott. Tidigare i år väcktes åtal för förberedelse till terroristbrott mot ordföranden för stiftelsen. Åtalet lades ned.
Är Hassan Asad terrorist?
Det kan jag inte veta. Hur mycket visste migrationsministern när han fattade beslutet om avvisning?
Lika mycket eller lite som när Ahmed Agiza och Mohammed Alzery överlämnades till CIA för vidaretransport till Egypten?
Och vad händer Hassan Asad om han skickas till Jordanien? Hans läkare varnar för de medicinska konsekvenserna av att vistas i "varmt klimat". Dessa är dock sannolikt lindriga i jämförelse med det välkomnande som den jordanska Säkerhetspolisen kommer att ge en man som utvisats från EU anklagad för att vara palestinsk terrorist.
Ex-minister Bodström undrar hur "vi" ska göra i stället?
På den frågan ger den amerikanska regeringen ett tydligt svar. Den 17 oktober undertecknade president Bush "Military Commissions Act", en ny lag som i terroristbekämpningens tecken tar tre jättekliv tillbaka när det gäller mänskliga rättigheter och internationell rätt: 1) rätten till domstolsprövning gäller inte personer misstänkta för terroristbrott, 2) erkännande under tortyr gäller som bevis, 3) den terroristmisstänkte har inte rätt till juridiskt biträde innan talan är väckt.
Och i Hammarkullen sitter Hassan Asad och väntar på Sveriges dom.