För en tid sedan skrev jag ett debattinlägg i DN Kultur (19/3) om hur fildelningen inneburit ett lyft för kompositörer, men ett problem för branschen. Efter att jag fått många reaktioner på artikeln försökte jag ta reda på mer fakta om min och andras rätt till våra verk.
Forskaren i upphovsrätt Katarina Rehnman-Claesson har nu klargjort för mig att man i debatten ständigt blandar ihop flera olika rättigheter. Upphovsrätten instiftades på 1700-talet och skyddar en upphovsmans verk från kopiering utan tillstånd. Den lagen är ganska mjuk och böjlig i formen och inbjuder till en individuell diskussion om vad som är ett plagiat och inte.
Den upphovslag som senast varit föremål för debatt är den så kallade Producers rights, som tillkom på 1950-talet och skyddar producentens rätt till inspelningen av verket. Den är absolut och tillåter ingen diskussion. Den är patentliknande, unik för musik- och filmbranschen och handlar bara sekundärt om upphovsmännens rätt.
Men om skivbolag ska lägga upp musik för legal nedladdning tillkommer ytterligare en rätt, som kallas den elektroniska rätten till musik. Den rätten är det inte producentledet som förfogar över. Det betyder att producenterna ständigt måste omförhandla alla ingångna avtal med upphovsmännen. De sitter alltså med det så kallade skägget i brevlådan.
Den nuvarande krisen för skivbranschen inleddes så snart var människas dator blev ett redskap för inspelning, redigering och distribuering av musik och film. Datorn inbjöd också till en ny typ av lagring av musik som inte nödvändigtvis var albumbaserad och inte heller motsvarade producentens krav på ett slutet lyssnarkontrakt. Den nya typen av lyssnare vill plocka fritt från ett gigantiskt smörgåsbord av digitala ljudbanker och redigera ihop sitt eget lyssnarbibliotek.
Branschens lösning på krympande vinster blev att än hårdare satsa på blockbusters (storsäljare), vilket gjorde att en stor publik med lust för en mer smal musik alltmer hänvisades till internet och dess världsomspännande nät av hängivna fans till vilken liten musikgenre man än kunde önska sig. Därmed marginaliserades i rask takt konventionella delar av skivbranschen som skivstudio, omslagstillverkare, distributörer och producenter.
I klartext är datorns unika tekniska möjligheter en chans för upphovsmän att ta makten över produktionsmedlen. I boken ”The Long Tail” visar författaren Chris Anderson hur det i dag är den breda katalogen som internet tillhandahåller som är den framtida kommersiella möjligheten i motsats till den kortsiktiga gammaldags och snäva vinstmaximeringen hos den gängse mediebranschen.