Medvetet och bedrägligt vrider Jessica Kempe på perspektivet när det gäller sommarens debatt om utställningen av norskt figurativt måleri på Edsviks konsthall (22/9). Vad som föranledde diskussionen var några skribenters undran varför konstkritikerna på de stora tidningarna inte kunde urskilja någon relevans och kvalitet hos de norska konstnärerna. Varför ville de utestänga figurationer präglade av samtidstrots från konstlivet?
Kempe låtsas nu som om det var hos dessa skribenter som intoleransen bodde, att det var de som ville stänga ute, bekämpa och förbjuda. Hon kan rentav utpeka fyra föremål för ovilja. Jag och den töckniga mängd av ”värde- och kulturkonservativa” som jag buntas samman med ska ha reagerat mot det orena hos Karin Mamma Andersson, Karin Broos, Ola Billgren och Lars Lerin. Jag skulle vilja få belägg för detta påstående. Jag har aldrig använt kategorin ”oren” som estetisk måttstock, och jag har veterligen aldrig uttalat mig negativt om något av de fyra konstnärskap som Kempe nämner, tvärtom många gånger positivt. (Karin Broos förekommer för övrigt i en annan aktuell konstbok från Atlantis, det bokförlag jag leder.)
Men hänvisningen till ”konst av orent slag” passar Jessica Kempes syften. Därifrån kan hon röra sig ut i ett moras av stigmatiserande etiketter, associera till ”Sverigedemokraternas och Nationaldemokraternas konstpolitiska idéprogram” och orera om ”högerpopulismens utopi”. Åter skulle jag vilja få belägg för hennes påståenden. Jag har aldrig känt eller yppat sympati för Sverigedemokraterna eller Nationaldemokraterna, tvärtom många gånger antipati. Och jag har aldrig formulerat en utopi som den Kempe tillskriver mig.
Jessica Kempe ansluter till en kulturradikal förtalskultur, där det egna ärendets helighet ger den enskilde rätt att tillvita sin meningsmotståndare vad som helst, legitimerar de grövsta lögner. I Samfundet De Nios litterära kalender 2008 har jag skrivit en essä om hur denna kulturradikala förtalskultur drabbade poeten Bertil Malmberg, och i en nyutgiven antologi över svenska historiker redigerad av Ragnar Björk och Alf W Johansson visar historieprofessorn Birgitta Odén hur den hemsökte historieprofessorn Sture Bolin.
Dagens Nyheters ansvarige utgivare borde ha förhindrat att Jessica Kempes krönika med kränkande och grundlösa anklagelser publicerades. Jag kommer också att göra en anmälan till Pressens opinionsnämnd.
Peter Luthersson
Förläggare Atlantis förlag