Göran Greider har en idé om att den allmänna värnplikten civiliserade militären och skaffade en slags folklig kontroll över Försvarsmakten. Jag tror det var precis tvärtom, att värnplikten var ett sätt för Försvarsmakten att militarisera civilisterna och de tvångsmedel staten skaffade sig över landets tonåringar antyder att folket inte direkt stod upp som en man när tillfälle gavs att göra lumpen.
Det politiska utfallet av Greiders dröm om folkarmén var ju heller inte särskilt effektiv. Under den drygt 100-åriga perioden av allmän värnplikt har Sverige köpt en per capita unikt stor mängd försvarsmateriel, dessutom ofta av en dyr och inhemsk försvarsindustri som blivit en av världens största. Den var och är verkligen svindyr, högteknologisk och macho. Den demokratiska insynen i och styrningen av Försvarsmakten är svag, vilket till och med Försvarsutskottet årligen uttrycker i sina betänkanden.
Sverige har också deltagit i alltmer politiskt känsliga internationella operationer utan någon större folklig politisk debatt eller revolt, och andra länders värnpliktsarméer som varit i krig har lidit enorma förluster i människoliv. Det verkar faktiskt som om tillgången på folk gör att värdet av det individuella livet sjunker, slöseriet har i alla fall varit iögonfallande, och till skillnad från Greider tycker jag det är sunt att man sörjer hemflugna döda soldater.
Vad vi nu får istället vet vi inte och jag är skeptisk till det rekryteringssystem jag hittills sett. Ett 6-8 år långt soldatkontrakt till låg lön och med svag civil koppling låter som en återvändsgränd som lätt ansamlar sociala problem. Troligen är det klokare att låta soldatkontraktet vara en del i en högskoleutbildning.
Men hur det än blir ska man ha klart för sig att värnpliktsystemet till slut inte ens löste de militära uppgifter riksdagen definierade och jag får väl erkänna att jag tillhör den breda stabila majoritet svenskar som anser att dessa uppgifter kvarstår.
Greiders tanke om att med tvång mobilisera folket att rensa ogräs på åkrarna är faktiskt extremistisk.