För drygt ett år sedan skrev jag här i tidningen att skiljelinjen mellan det ungerska regeringspartiet Fidesz och extremhögern inte alltid var kristallklar (7/9 2010). Den senaste tidens händelser – de är många – visar att den har blivit ännu svårare att urskilja.
Låt mig ta ett färskt exempel från teaterns värld.
Cheferna för de statsfinansierade teatrarna får sina uppdrag för en viss tid. När deras mandat närmar sig slutet ledigförklaras tjänsten och om de söker tjänsten på nytt granskas deras ansökan av en kommitté bestående av fackmän. I sin ansökan skall de redogöra för sina konstnärliga mål och lägga fram en detaljerad plan över den framtida verksamheten. Beslutet om utnämningen fattas sedan av myndigheten, i Budapests fall borgmästaren.
Új Szinház heter en av Budapests teatrar. Under de gångna tretton åren har den letts av István Márta. Hans fögderi har utmärkts av god konstnärlig kvalitet, repertoaren har varit omfattande och varierad, ungerska och utländska, klassiska och moderna pjäser har spelats. István Márta har vårdat täta kontakter med teatrar i länder med ungerska minoriteter. Inga ekonomiska eller andra oegentligheter har märkts. Lika lite har man kunnat anklaga teaterdirektören för politisk partiskhet. Står han nära något läger är det snarare det konservativa och regeringsvänliga, men hans politiska sympatier har inte gett avtryck i teaterns verksamhet.
Tjänsten skulle nu alltså ledigförklaras. Två ansökningar lämnades in, en av nämnda István Márta, en annan av György Dörner. Den senare, skådespelare till yrket, har en klar politisk profil: Dörner visar sig ofta på Jobbiks möten och hör således hemma i den extremnationalistiska, rasistiska och antisemitiska högern. Han har inte gjort något för att dölja sina politiska sympatier.
I sin ansökan talar han om att han ämnar döpa om teatern till Hinterlandteater, med vars hjälp de alltid hunsade och förtryckta ungrarna skulle börja återerövra sitt land och sin kultur.
I det program han skisserar för teaterns framtid ger han ett omisskännligt vittnesbörd om sitt ”nationella sinnelag” – man har räknat ut att orden ”ungersk” och ”nationell” förekommer tiotals gånger.
Han använder formuleringar som ”de under det socialliberala oket lidande ungrarna”. Han gisslar en ”degenererad, sjukligt liberal hegemoni” som har gett Budapests teaterliv en för den ungerska nationen främmande karaktär, att teatern sänkts till bordellnivå.
Dörner namnger också ett antal teatermänniskor inom och utanför landet som han förhandlat med om deras medverkan. Av dessa har flera upprört förnekat allt samarbete med en teater under neonazistisk ledning.
Men Dörner tycks helt lugn. Han menar att han vill fullfölja sin mentors vilja. Denne mentor är István Csurka, landets mest rättframma och resoluta antisemit. Den kommitté som var satt att granska ansökningarna röstade med 6 röster mot 2 för att István Márta skulle få fortsätta som teaterchef för Új Szinház. Avgörandet låg hos Budapests borgmästare István Tarlós. Han utnyttjade sin vetorätt och utnämnde György Dörner till teaterns ledare.
Protesterna mot borgmästarens beslut har varit starka. Flera dramatiker, vilkas stycken står på Új Szinhás repertoar, har meddelat att de inte tillåter att pjäserna spelas om Dörner tar över ledningen. Den världsberömde dirigenten Christoph von Dohnányi har sagt att han vägrar dirigera i landet som protest mot utnämningen.
Men protsterna har varit resultatlösa: Tarlós håller fast vid utnämningen av duon Dörner–Csurka som i februari nästa år får ta över teatern.
Ingen inbillar sig att borgmästarens beslut tillkommit utan förankring på högsta ort. Mycket tyder på att det rör sig om ett politiskt spel. Regeringspartiet Fidesz har aldrig velat stöta sig med extremhögern och varit noga med att inte ta i med hårdhandskarna mot den. Det märker man snabbt när man läser de artiga och koncilianta svar som ministrar och statssekreterare ger på interpellationer och frågor från Jobbiks ledamöter i kammaren, och jämför dem med den moraliskt fördömande, raljanta och skoningslösa ton som samma personer använder när de svarar riksdagsmän från vänster.
Fidesz har behandlat nynazisterna skonsamt och vänt sig emot dem bara när det varit oundvikligt, under galgen, så att säga. Att de nu ger den öppet antisemitiska extremhögern en teaterscen i Budapest är en förlöpning som går utöver allt som Fideszregeringen hittills har tillåtit sig.
Oavsett om det är ett bevis på grundläggande åsiktsgemenskap eller en del av ett taktiskt spel har man svårt att värja sig för tanken att Fidesz kommer att tvingas – eller självmant välja – att driva allt längre ut mot ytterkanten. Det har länge varit på väg åt det hållet.