Med bestämda steg och elegant svart klänning klev en sommardag 1995 en ung tjej in på mitt kontor i centrala Stockholm. Efter några minuter lånade hon samtliga svenska riksdagspartiers program. Tre veckor senare ställde hon en fråga: I vilket parti kan en svart kvinna som talar bra svenska göra karriär? Utan att tänka gav jag henne ett svar som ännu plågar mig: det socialliberala folkpartiet. Några minuter senare försvann hon med folkpartiets partiprogram. Tre år senare fanns ett namn som jag kände igen i folkpartiets riksdagslista för Stockholm: Nyamko Sabuni.
Sju år efter vårt möte blev hon riksdagsledamot för folkpartiet. Sedan rullade karriären på. Sverige skrek efter icke-europeiska "muslimska" kvinnor med högeråsikter och som kunde sätta invandrarna på plats.
Den 6 oktober 2006 förvandlades Nyamko Sabuni till en av de tre viktigaste fienderna till den svenska integrationspolitiken. De övriga är statsministern Fredrik Reinfeldt och före detta folkpartiledaren Lars Leijonborg. Denna dag bestämdes att det i fortsättningen är symbolhandlingar och floskler som skall styra integrationspolitiken i Sverige. I symbolisk anda inrättades i alla fall ett integrations- och jämställdhetsdepartement, till mångas förvåning, faktiskt för första gången i svensk historia. Den kaxiga Sabuni som tidigare så högljutt propagerat för att man skall avskaffa integrationspolitiken (DN 2004) hade inget emot att själv bli integrationsminister.
Nyamko Sabunis uppdrag blev att ta ansvar för "alla de små skitfrågorna som ingen ville ansvara för", som en regeringstjänsteman uttryckte det för mig: integration och mångfald, jämställdhet, demokrati, folkrörelser, konsumentfrågor, medborgskap, minoriteter, mänskliga rättigheter, storstadspolitik och ungdomspolitik. Skitsaker, helt enkelt.
Jämställdhetspolitiken har aldrig varit Sabunis gebit. Det gjorde hon tydligt tidigt en höstmorgon på radions P 1 med det korta konstaterandet: "Jag är inte feminist." Skulle hon kunna säga att hon inte är invandare också? Nej, det passar ju inte hennes intressen. Här ska det hellre vara muslimsk ateist än bara ateist. Ja, Sverige är kontrasternas land.
För ett år sedan hade vi en manlig jämställdhetsminister som deklarerade överallt att han var feminist. Nu har vi en kvinnlig jämställdhetsminister som inte är feminist. För några år sedan hade vi en integrationsminister med namnet Mona Sahlin som bar slöja på ett moskébesök efter 11 september-attackerna för att förhindra islamofobins frammarsch i vårt samhälle. Nu har vi en integrationsminister med en muslimsk förälder som vill förbjuda slöja om hon bara får möjligheten.
Låt oss titta närmare på de tio utspel som Nyamko Sabuni har regisserat eller varit central aktör för sedan hon kom in riksdagen 2002.
1. Nyamko Sabuni var en av huvudarkitekterna bakom språktestkravet för att bli svensk medborgare.
2. Hon var en av två tongivande i utformningen av folkpartiets förslag att utländska medborgare som döms till två års fängelse eller har dömts tre gånger för brott automatiskt ska utvisas ur landet med ett tioårigt reseförbud till Sverige. "Vi vill bekämpa missbruk av gästfriheten. Toleransen har gränser", kommenterade hon förslaget vid en presskonferens i augusti 2005.
3. Sabuni vill förbjuda slöjan på offentliga platser för flickor under 15 år trots att andelen som är "helt för bärande av slöja ökar i Sverige".
4. Sabuni vill sätta stopp för religiösa skolor med den dolda agendan att förhindra muslimska barn att gå på muslimska skolor.
5. Sabuni kräver i en berömd debattartikel i Expressen (juli 2006) obligatoriska gynundersökningar för utrikesfödda flickor på högstadiet.
6. Sabuni ger sitt stöd till de stolliga folkpartisterna i Malmö som kräver "ett förbud av andra språk än svenska i skolor på raster och på skolgården". Sabuni tyckte att förslaget var: " en rimlig pedagogisk lösning på invandrartäta skolor".
7. I april 2007 föreslår Sabuni på DN Debatt indraget bidrag till dem som avbryter SFI-undervisningen (svenska för invandrare) eftersom: "340.000 invandrare talar så dålig svenska att det riskerar medföra stora problem."
8. Sabuni vill i populistisk anda skärpa lagen om könsstymning (en lag som Sveriges riksdag antog redan 1982 och som är en av världens bästa!).
9. "Den som lär sig svenska snabbt ska få några tusenlappar", delgav Sabuni i Almedalen trots att 90 procent av flyktingarna deltagit i svenska för invandrare.
10. Nyamko Sabuni publicerar vandringssägner i sin skrift "Flickorna vi sviker" när hon kommer med felaktiga uppgifter om att två flickor på den muslimska friskolan Al Azhar i Bromma könsstympats på sin sommarsemester i hemlandet och att deras rektor har vägrat polisanmäla ärendet. Sabuni blev polisanmäld av rektorn för "grovt förtal och för att spä på fördomarna mot muslimer".
Ser vi ett mönster? Ja, ganska tydligt: olust mot islam, ovilja till mångkulturalism, ovilja till lika rättigheter för alla. Det ser ut som en lyckad invandrares desperata försök att bli mer svensk än svenskarna för att få vara med i svenskhetens odefinierade klubb! Men vilken signal skickar integrationsministern till de utrikesfödda ungdomarna i Sverige?
Nyamko Sabuni har under sin politiska karriär inte en gång kommit med ett förslag som skulle kunna underlätta livet för invandrare och flyktingar i Sverige. Varje gång hon öppnar munnen blir jag orolig för mina släktingar, vänner och alla dem som tror på ett mångfaldens Sverige.
"Och Sabuni är den perfekta avsändaren. Ingen vill påpeka det, men det är naturligtvis en fördel för Sabuni att hon är född i Burundi. Det ger alibi mot anklagelser mot rasism", skriver Johan Hakelius i Aftonbladet (18/6 -06).
Ärligt talat, vad har den borgerliga regeringen, i synnerhet integrationsministern, bidragit med i frågor som rör mångfald och integration? Knappast något som bidrar till en ökad mångfald eller förbättrad integration. Och detta samtidigt som de intoleranta krafterna i Sverige blir allt starkare.
Här, ett axplock ur den borgerliga regeringens "åtgärdsprogram" (inte sällan signerad Nyamko Sabuni):
I våras beslöt den borgerliga majoriteten i Stockholms stad att avskaffa antidiskrimineringsklausulerna som gick ut på att endast företag som bejakar mångfald fick delta i upphandlingar.
I vårpropositionen nämns ordet diskriminering inte enda gång.
Den borgerliga regeringen har lagt ner det tio år gamla Integrationsverket utan att ersätta det.
Integrationsministern har lagt ned den integrationspolitiska kommittén - när de var klara med sin uppgift till 75 procent (all kunskap som samlats in kastades i papperskorgen).
Bidraget till Centrum mot rasism är halverat 2007 och försvinner helt nästa år.
Den nya regeringen har flyttat migrationsfrågorna från utrikes- till justitiedepartementet, så att migration förknippas med juridiska frågor, internationell brottslighet, kriminalitet och terrorism.
Den höjda a-kassan drabbar som bekant främst kvinnor, men dess konsekvenser för de utrikesfödda arbetslösa ensamstående kvinnorna är ofta än mer kännbara.
Ja, allt detta visar att integrationspolitiken snarast gått bakåt under Nyamko Sabuni.
Lämnade Sabuni tillbaka det lånade folkpartiprogrammet? Nej. Det är lika bra det. Lika lite som jag känner igen Nyamko Sabuni i dag skulle jag känna igen det gamla humanistiska folkpartiet.