Under veckan som gått har jag fått mängder av e-brev från ­människor som säger ”Ja! Detta har vi längtat efter!” Alla säger att det är något som känns fel med Arena men att de inte har kunnat sätta fingret på vad.

Under veckan som gått har jag fått mängder av e-brev från ­människor som säger ”Ja! Detta har vi längtat efter!” Alla säger att det är något som känns fel med Arena men att de inte har kunnat sätta fingret på vad.Många av Arenas texter går nämligen inte ut på att öppet ­diskutera samhällsfrågor, utan på att positionera den intellektuelle som provokativ och marginaliserad. Ofta är det dåligt underbyggt och spekulativt, ofta är målet att misstänkliggöra vänstern. Denna ”ny­vakna vänsterreaktion” över migre­rande kvinnor som Devrim Mavi talar om – var finns den? I att folk gråter när de ser ”Mammut”? Det behövs lite mer än så för att ­identifiera en ”politisk trend”.

Arenaredaktörernas svar är också ett exempel på detta: de fortsätter av bara farten med att utmåla sig som en ”inte väl­kommen” röst, som i egenskap av sin modiga och nytänkande hållning ”underkänns.” Man ska få intrycket att jag företräder ett gammalt ruttet ”endimensionellt klassbegrepp” medan de öppnat upp för kön, ras och så vidare.

Detta är intressanta frågor, men fel debatt. Min analys handlade inte om klass eller kön. Jag analyserade inget annat än den intellektuelle. Och den frågan är mycket större än att bara handla om Arena. Det handlar om en samtida intellektuell, som är oärlig i sitt förhållande till sig själv. Som agerar utifrån en underförstådd devis att ”bara den tystade får tala” i stället för att använda sin tid och makt till att sätta sig in i frågor, ta ställning och stå för det.

Vad jag efterlyser är helt enkelt en intellektuell som inser sitt ­ansvar. Om Mavi nu vill hävda att det är i sin ordning att ­fattiga ­kvinnor inte har råd att vara med sina barn – säg det då! Och moti­vera åsikten! Grundar den sig på magkänsla, fakta, intervjuer, rapporter, analys? Vet jag det, kan vi debattera. Men att, som enda grund, utmåla sig som tystad – det är inte annat än falskt.