DN Kultur förstår inte att Facebook har blivit oundgängligt.
”Och nu händer något.” Denna dramatiska formulering mötte oss redan på DN Kulturs förstasida i går, intill Ulrika Milles snitsigt tecknade byline. Så vad var i görningen? Jo, på de bloggar Milles läser råder sommartorka och hennes kompisar på Facebook uppdaterar inte längre sina statusrader med strunt. Den moderna narcissism som frodats i de sociala mediernas hägn är äntligen i avtagande.
Man kan ju hoppas. Själv gick jag med i Facebook, efter viss tvekan, när jag insåg att det kunde vara användbart som journalistiskt verktyg. Precis som Ulrika Milles har jag ibland känt mig främmande inför människors behov att ständigt fläka ut sitt privatliv till allmän beskådan. Men de senaste veckorna har någonting, verkligen, hänt.
På Teherans gator har hundratusentals tågat för frihet och demokrati. Oenighet anas inom den religiösa och politiska eliten. Den islamska republikens framtid är plötsligt oviss. Detta är naturligtvis epokgörande, inte bara i Iran.Det som händer där – nu – kan få lika stort inflytande på världen som 11 september. Och medan rapporteringen varit häpnadsväckande undermålig i svenska tidningar och teve, har de sociala medierna – däribland Facebook – plötsligt blivit fullkomligt oundgängliga som informationskällor och debattfora.
Samtidigt som uppropen, inte minst från konstnärer och intellektuella, stått som spön i backen på Facebook sedan presidentvalet den 12 juni har Dagens Nyheters uppslag för kulturdebatt – ”Idé och kritik” – publicerat en (1) liten artikel av Andreas Malm och Shora Esmailian. I övrigt, tystnad.
I stället rapporterar Ulrika Milles, redaktör på Idé och kritik, att Linda Skugge slutat mejla. Narcissism, någon?