Jo, Stefan Jonsson, man kan tala om både debattens mönster och sakfrågorna.
Jag såg hos Kurdo Baksi ett rituellt förminskande av en kvinna och svart, en journalistisk härskarteknik som är vanlig i medier när makthavare betraktas. Flera migrations- och integrationsministrar har utsatts. Jag är ingen pampkramare, bara hjärtligt trött på sådant som skymmer sakfrågor.
Efter halva artikeln kommer Baksi till saken. Jag håller med om en del: till exempel var det dumt att lägga ner Integrationsverket.
Men som många före honom lägger Baksi krutet på diskriminering, en ministers udda uppfattning om slöja och gynundersökningar, två saker som på intet vis är i närheten av att bli politisk verklighet.
Däremot har den nya regeringen förskjutit tyngdpunkten i integrationsfrågor från omhändertagande till arbete.
Det finns nystartsjobb som gäller alla, som förhoppningsvis gynnar nyanlända invandrare. Det finns instegsjobb som är direkt adresserade till invandrare. Måtte det fungera, vi vet bara att så mycket annat som prövats aldrig satt djupare avtryck i arbetslöshetssiffrorna.
En annan sak som borde få plats i debatten:
Svårigheten att lära sig svenska där ingen talar svenska. Hur kan skolan vrida sig ur segregationens spiral? Med bussning av barn från villakvarteren? Eller högst trettio procent barn med annat modersmål än svenska i förskolans klasser, som i Vårgårda i Västergötland?