Den 29 juni skrev jag en artikel i DN Kultur och ifrågasatte presstödet till Nationaldemokraternas propagandaorgan, Nationell Idag. Under våren har den statliga presstödsnämnden beviljat tidningen 2,37 miljoner kronor. Men frågan är om ärendet var tillräckligt berett. Dels hade partisekreteraren och tillika chefredaktören Vavra Suk vidimerat sin egen namnteckning. Dels var inskickade handlingar inte kompletta. Och dels var det oklart om tidningen uppfyllde kraven på att vara en nyhetstidning.
Trots frågetecknen gick nämnden till beslut. Bara en av dess tio ordinarie ledamöter reserverade sig. Det var miljöpartisten och kommunalrådet Niclas Malmberg.
Medan nämndens ledning valde att vara tyst i DN-debatten, så var Nationaldemokraterna desto mer aktiva. Partifolket och dess svans av sympatisörer besökte Malmbergs lilla hemort, med syfte att sprida tidningen och provocera nämndens ende reservant. Dessutom lät Vavra Suk publicera min privata hemadress på Nationell Idags webbplats, med antal trappor och postnummer. Allt för att jag inte skulle förväxlas med cirka 600 andra Andersson, som har ett likadant eller likartat förnamn.
Frågan är bara vad min privata bostadsdress har med en presstödsDebatt att göra. Jag mejlade Vavra Suk och krävde en förklaring. Något egentligt svar fick jag inte, förutom att min adress går att få via folkbokföringen och en kreditupplysningssajt. Suk erbjöd sig dock att ta bort adressen, men förklarade att det skulle ta tid. Enligt Suk var orsaken tekniska problem hos partiets webbhotell.
Problemet kom lägligt för Nationaldemokraterna. Under tiden hann nämligen nätets sökmotorer indexera uppgiften, med följd att den är svår att få bort. Rimligen åligger det partiorganet att avlägsna uppgiften hos söktjänsterna. Men det vägrade Vavra Suk att göra.
”Vi har tagit bort uppgifterna från vår sidan (sic), men vi kommer inte att följa upp det ytterligare”, skrev han.
Publicering av adresser och folkbokföringsuppgifter är ett klassiskt högerextremt grepp. Det riktas mot personer som rörelsens företrädare ogillar, med hopp om att trigga andra att agera. Men att samtidigt själv stå utan synbar skuld.
I våras utnyttjades metoden av Sverigedemokraternas internationella sekreterare och tillika riksdagskandidat Kent Ekeroth. På sin blogg publicerade han namnet på en man med invandrarbakgrund, inklusive delar av personnumret och hemort. Mannen var misstänkt för p-platsmordet i Landskrona. Ekeroths publicering bidrog till att skapa en lynchstämning mot mannen och hans familj, långt före avkunnad dom.
Under våren och sommaren har metoden också praktiserats av en tysk partifunktionär. Han är aktiv inom de tyska Nationaldemokraterna i Mecklenburg. På webben lät han offentliggöra adresserna till ett stort antal politiker och deras lokala partikontor.
”Kanske läge att titta förbi”, löd budskapet på hemsidan.
På knappt två månader har 17 attacker riktats mot olika politiker och partilokaler, enbart i nordöstra Tyskland. I ett fall hälldes tjära och fjädrar ut i på golvet. I ett annat krossades alla fönster. Och i ett tredje sprejades dödshot på en borgmästares villa.
Allt enligt tyska tv-programmet ”Report” i Südwestfunk. Dess undersökande reportrar har granskat hur tysk extremhöger använder sig av nätet för att uppmana till våldsamma aktioner. Det eskalerande våldet anses vara en del av ultrahögerns strategi inför delstatsvalet 2011.
”Målet är terror – och det kommer inte sluta med krossade fönster”, säger professorn och extremistforskaren Hajo Funke till ”Report”.
Den tyska metoden med ”hembesök” har också anammats av svenska högerextremister, skolade av sina tyska kamrater. I början på augusti slog de till mot en författarkollega, som i likhet med mig specialiserat sig på teMat högerextremism. Kollegan hade i Sveriges Radio kritiserat Jimmie Åkesson. Vid ett valmöte hade Sverigedemokraternas ledare försökt vinna väljare genom att göra invandrare ansvariga för ”svenskfientligt våld”. I radion sa kollegan att ”svenskfientlighet” bara existerar i ultrahögerns fantasi.
Några dagar senare var de högerextrema på plats vid författarens bostad. Där visade de sitt stöd för Åkesson genom att sätta upp ett antal träkors. På vart och ett satt en bild. Fotografierna påstods föreställa vita svenskar, som fallit offer för ”svenskfientligt våld”, utövat av invandrare. Ett foto föreställde ett lik på ett bårhus.
Det krävs inte mycket fantasi för att förstå syftet med aktionen. Den var en signal till författarkollegan och alla oss andra att i valtider sluta kritisera Sverigedemokraterna och Nationaldemokraterna. I annat fall väntar fler hembesök. Eller som det kryptiskt uttrycks av svenskarnas tyska meningsfränder på nätet: ”Också på din ort finns det demokrater”.
Efter tyskt mönster har även ett etablerat parti gjorts till måltavla. Närmare bestämt Centerpartiet. Bakgrunden är att svenska högerextremister försökt starta en särskild hemsida under centerpartistisk partibeteckning, med målet att hetsa mot Centern inför valet. När Centerns ledning värjde sig och kopplade in advokathjälp riktades hatet mot hela partiet.
I sin nätutgåva varnar tidningen Expo att fler partier kan stå på tur. Tidningen åberopar interna dokument, som härstammar från en av den svenska extremhögerns mest militanta grupper. Där heter det att valrörelsen ska göras ”så obekväm, olustig och ångestladdad som möjligt” för olika riksdagspartier.
Mot den bakgrunden är det djupt olyckligt att presstödsnämnden lagom till valet slussat miljonbelopp till Nationaldemokraterna, som är den militanta extremhögerns parlamentariska gren. Likaså att Justitiekanslersämbetet och Skolverkat öppnat dörrarna till landets skolor. Till skolstarten är det i princip fritt fram för yttersta högern att värva skolungdomar och förstagångsväljare.
Än mer olyckligt är att inga andra myndigheter eller alliansregeringen kontrat utvecklingen. Exempelvis genom att starta antirasistiska projekt, med uppgift att möta upp skolbesöken och presstödet. Inte heller Datainspektionen har agerat. Sedan 2006 har inte ett enda tillsynsärende inletts mot yttersta högerns tongivande webbplatser, enligt myndighetens registrator.
Följden är att ultrahögerns politiska självförtroende är på topp. Den känner sig stärkt av statsbidrag, rätten att få påverka elever i nationalistisk riktning – och att Datainspektionen låter dess hemsidor vara i fred. Frågan är vad det ska få för återverkningar i valrörelsens slutspurt.