Hur kan Vávra Suk vara nationalist i Sverige, han som själv är invandrare? I kommentarerna till intervjun med en av Nationaldemokraternas grundare och nyckelfigurer som publicerades i DN Kultur den första december var frågan ständigt återkommande – oavsett om avsändaren tackat och tyckt att texten var fantastisk eller att den var ett haveri.
Vávra Suk själv har naturligtvis tänkt på, och själv skrivit om, sin egen bakgrund. Jag talade med honom om det.
Jag valde att inte ha med hans resonemang i intervjun. Som Säpos Ahn-Za Hagström säger här intill har det skett en förskjutning av begreppsanvändningen hos de högerextrema under de senaste femton, tjugo åren. Det smutsstämplade ordet ”ras” används sällan numera. I stället talar man om ”kultur” eller ”folk”, men innebörden är densamma. Hos Nationaldemokraternas husgud Richard McCullough står rasen i centrum.
Vávra Suk skiljer på invandrare och invandrare. Det finns västerlänningar – läs vita människor – som firar jul på snarlika vis, och det finns mörka människor med andra högtider. De senare bör kastas ut ur Sverige. Enligt mångkulturens motståndare lever olika människor bäst utan att nudda vid varandra.
Vávra Suk ser sig som ”europé”, inte svensk, inte heller invandrare.
Mejlen har regnat in under DN:s och Expos artikelserie om de högerextrema och intoleranta rörelsernas nya vägar att nå sympatisörer. En del är urförbannade, skriver att vi ljuger och censurerar de ”verkliga problemen”. En kallar artiklarna för ”perverterad kommunistpropaganda”.
Andra läsare välkomnar artiklarna och vill ha mer.
De läsarna tycker att det är viktigt att mönstren synas – även om grupperingarna i Sverige trots allt är marginella, och sajterna når begränsad spridning. Ändå når de, som DN:s Synovate-undersökning visade, tio procent av landets unga män.
De läsarna vill veta mer om Ungern.
Det är viktigt att förstå att de högerextrema rörelserna består av människor. Genom att försöka se dem kan man också hitta förklaringar och motgift mot intoleransen. Att bara förkasta deras idéer är att göra det väl enkelt för sig.
Men det är inte lätt att nå vuxna människor, och det är kanske som Erik Ullenhag (för övrigt en annan gammal skolkamrat) säger: Det enda vi kan göra är att långsiktigt stå upp och försvara det vi tror på. Öppenhet och tolerans.