Jag har aldrig skyllt Astoria Cinemas konkurs på SFI. Att biografkedjan hamnade i ekonomiska problem är sorgligt och berodde främst på uteblivna filmleveranser. Det har inte något med SFI att göra. Jag är däremot kritisk och undrande över två saker. Dels att SFI ställde sig, som enda stor fordringsägare, mot ett offentligt ackord och därmed för att Astoria skulle gå i konkurs. Det var inte bara SFI som förlorade pengar på Astorias haveri, men det var bara SFI som ställde sig mot en uppgörelse. Detta är uppseendeväckande av ett filmpolitiskt organ som enligt det uppdrag man har, borde ställa sig på andra sidan och öppet stödja konkurrens och visning av kvalitativ och värdefull film. Dels för att SFI inte startar en offentlig debatt under det år då konkurrensen sakta men säkert bryts ner.
I denna fråga har SFI agerat filmpolitiskt fel! Men nog sagt om det. Jag gläds över att SFI inlett diskussioner med lokala och regionala aktörer och att man ser över de bidragssystem som finns. Glöm bara inte bort att det är bråttom! För de som inte känner till filmavtalet så finns det en mängd olika bidragsformer för biografer och distributörer. Men nästan uteslutande riktas dessa stöd mot biografer på småorter och föreningar. Inget fel i det, men för att upprätthålla ett anständigt filmklimat med ett brett och kvalitativt filmutbud krävs ett bidragssystem som också stödjer biografer i de större städerna. Det är här inköparna och distributörerna har den största publiken och därmed är avgörande för inköpen av kvalitetsfilm. Det krävs även större bidragsresurser jämfört med de småslantar som idag läggs på denna del av filmlivet.
Sedan kan man ju fråga sig varför Cissi Elwin och SFI är så rädda för offentligt eller halvoffentligt drivna verksamheter, som bevisligen fungerat mycket väl tidigare och som också idag fungerar alldeles utmärkt inom andra kulturyttringar.