Stockholms konstliv kokar sedan några veckor tillbaka. Maria Lind, curatorn som alltid har kämpat för konstens autonomi och kritiserat dem som bidrar till att konst blir jakttroféer för en societet i behov av samvetstvätt, väljer nu med projektet ”Abstract possible” att samarbeta med Bukowskis. Ett auktionshus som drivs av Michael Storåkers, tidigare sakkunnig åt Carl Bildt, och ägs av familjen Lundin, vars företag Lundin Petroleum samarbetar med diktaturer och utreds för folkrättsbrott.
Bukowskis har det senaste året klivit in på förstahandsmarknaden och andra i konstvärlden har tidigare samarbetat med auktionshuset. Men hur kan Maria Lind, som chef för offentligt finansierade Tensta konsthall, ge sig in i denna spekulativa marknad? Att skylla på att det ser ut så här i resten av världen är ett ickeargument. Inget tvingar Maria Lind att göra samma sak. Med detta visar Lind att allt är till salu, inklusive hon själv.
En av många tragiska saker med hennes val är att det riskerar att skapa ett symboliskt prejudikat. Hur skall man i framtiden kunna kritisera liknande samarbeten mellan samhällskritiska plattformar och opportunistiska sådana? När Lind i radioprogrammet ”Nya vågen” fick frågan ”skulle man kunna säga att du är kritisk till Bukowskis?” använde hon samma hala, undanglidande retorik som Carl Bildt gjort tidigare i Lundinaffären.
Maria Lind valde dessutom att delegera sitt curatoriska uppdrag till konstnärsduon Goldin+Senneby. Dessa valde i sin tur att delegera till ytterligare två personer; där en poet författat ett hemligt policydokument till Bukowskis personal och en amerikansk konstrådgivare värderat verken på den nyss avslutade utställningen.
Rapporten är förseglad och ligger i en bibelliknande boklåda. Men för att få ta del av verket (och dess kapitalistiska mervärde) måste man köpa det för hela 120 000 kronor. Visst, jag förstår poängen, en kommentar till auktionshusens (och Lundin Petroleums) sekretesspolicy. Men hur hänger detta ihop med idén om en demokratisk konst som alla skall kunna få tillgång till? Var finns kritiken ”from the belly of the beast?” som Maria Lind brukar lovorda?
”Kunst ist Kapital” hävdade konstnären Josef Beuys, men vi måste göra skillnad på ett ekonomiskt och kulturellt kapital. Vad vinner Maria Lind på att riskera sitt? Vad vinner konstnärerna och Tensta konsthall? En debatt? Räcker det? Är alla samarbeten okej så länge man diskuterar dem? I så fall måste man våga lägga korten på bordet.
När jag recenserade ”Abstract possible” på Tensta konsthall den 19/1 i DN så trodde jag att Maria Lind med utställningens andra del på Bukowskis skulle använda infiltration för att informera oss om något vi inte redan visste, själv ta ställning i frågan och att konstnärerna skulle göra samma sak. Inget av dessa tre saker har skett. Har Bukowskis köpt deras tystnad?
Det faktum att Maria Lind härmar konstnärliga strategier, det vill säga uppträder ambivalent för att skapa diskussioner, gör att fokus hamnar på henne. Precis som i den traditionella hierarkin curator–konstnär, något hon själv brukar kritisera.
Maria Lind hade kunna göra processerna transparenta genom att publicera fakta om alla dolda förbindelser som möjliggjort denna utställning och distribuerat denna information också till Tenstabor och andra besökare. Först då kan man prata om ”empowerment” och integrering av lokalbefolkningen i konsthallens utställningspolitik.
Nu finns rapporten ”From contemporary art and its commercial markets” (Tensta konsthall and Sternberg Press), en abstrakt liten bok som berättar om hur konstvärlden håller på att köpas upp av oljepengar över hela världen. Men det är just denna som är finansierad med – ja, ni gissar rätt – Bukowskis oljepengar.
Jag håller inte med dem som säger att alla pengar är smutsiga. Det finns företag och mecenater som inte byggt sin förmögenhet på blodiga affärer, som inte köper konst som aktier. Det är dags att ni träder fram och stöder den fria konsten, för att inte tala om staten som måste ge institutioner som Tensta konsthall ökade anslag så att vi slipper fler smaklösa allianser och kurragömmalekar. Ekonomiska kriser leder som ni ser lätt till ideologiska sådana.
”Hur ska det gå för samtidskonsten?” Debatt i kväll på Tensta konsthall kl 18.30 om konstens finansieringsformer i Sverige i dag och om 10 år.