I augusti 1920 stod min far i ett tält utanför Warszawa. Han sydde ihop bukar, lade förband och amputerade ben. Narkos var det inte tal om, så både läkare och patienter fick stilla sig med sprit. Sommaren var het, flugor kalasade på öppna sår, lik svartnade innan de hann begravas.
Det var, måste man säga, förfärliga syner. Men i ett avseende mindre anstötliga än vad som just nu pågår i Rosenbad.
De flesta av de kroppar som min far tog hand om vistades nämligen olovligen i landet. De hade varken visum eller de fyra siffrorna. Soldater i en invasionsarmé är väl så papperslösa som någon kan bli. Men se, de togs omhand på samma sätt som de människor de nyss försökt dräpa. Ty för en läkare, menade min far, finns inte landsmän och fiender, lagliga eller olagliga. Det finns bara patienter.
Det är den principen som migrationsminister Tobias Billström nu vill ändra på. Den är nämligen opraktisk, enligt Billström. "Sänder fel signaler", har han sagt. Varmed han menar att om en havande iranska som fått avslag på asylansökan får mödravård, börjar hon genast tro att hon är välkommen i Sverige. Fel signal! Men om hon förvägras hjälp och får ett missfall, kommer Sveriges röst att ljuda tydligare. Lär inte kunna missförstås. Samma sak med den gömde afghan som får se sin cancer växa fritt. Svulsten blir rätt signal: att ett nej från Migrationsverket verkligen är ett nej.
Detta är Billströmdoktrinen om sjukvården som signalsystem. Av den framgår att min far inte förstod vad han gjorde. Han sände ju fel signaler. Av det faktum att de fick vård drog förstås rödarmisterna slutsatsen att det var okej att invadera Polen. Kanske var det därför som de sedan försökte en gång till.
Får jag då upplysa ministern att dessa kosacker var bolsjeviker, men de var inte barbarer. Till och med de visste att varken läkaren eller sköterskan är stridande parter i ett krig. Inte heller är de biträden åt gränspolisen.
Det har hänt förr att riksdagen fattat beslut vars korrumperande följder man inte förstod förrän decennier senare. De rashygieniska lagarna från 1934 och 1941 är det bästa exemplet. Låt oss därför säga tydligt att Tobias Billströms förslag till särbehandling inom vården har fyra sådana kvaliteter: Det upphäver principen om alla människors lika värde. Det gör våld på vårdpersonalens yrkesetik och det drabbar de mest värnlösa. Slutligen drar det vanära över Sverige. Fast den här gången kommer ingen att kunna hävda att han inte visste: "Ni håller på att lagfästa diskriminering", förklarade FN:s särskilde rapportör Paul Hunt för regeringen den 13 februari i år.
Det är meningen att riksdagen den 20 maj skall klubba lagen om hälso- och sjukvård åt asylsökande m fl (2007/08:105). Enligt detta förslag skall hädanefter varje möte mellan läkare och patient i Sverige inledas med selektion. Det gäller att skilja de fullvärdiga patienter, som skall behandlas enligt medicinska kriterier, från de ovärdiga, som skall hanteras enligt politiska önskemål. De senare delas upp i flera grupper: Somliga kan få rätt till abort, men kanske inte tumören bestrålad (intressant prioritering, kan man tycka). Hjärtmedicin beviljas man om man sorterar under paragraf 4 första stycket, men varken läkemedel eller mödravård får den som lider under sista stycket, "utlänning som håller sig undan så att beslutet (avvisning/utvisning) inte kan verkställas".
Här säger någon att detta är inget nytt. Lagen bekräftar bara status quo. Redan i dag avvisar sjukvården patienter som inte har papper i ordning eller kan betala 21 .000 för en förlossning. Så lagförslaget förändrar inte mycket för de papperslösa.
Nej, det är sant. Det är Sverige som den lagen förändrar. Nedanstående tablåer, som hittills ägt rum till följd av förvirring, oklara regler och tillfälliga avtal mellan stat och landsting - skall hädanefter utspelas i lagens majestät, som uttryck för folkviljan:
En 30-årig papperslös kvinna våldtas på en gata i Stockholm. Hon blir gravid. Mödravårdscentralen vägrar att göra kontroller, eftersom kvinnan inte kan betala fullt pris. Hon mår allt sämre, söker hos kvinnojourer men blir avvisad där också. (Jag ringer till Alla kvinnors hus och Unga kvinnors värn. Nej, de tar inte emot papperslösa. Det där med "alla kvinnor" skall inte tas bokstavligt. Dessa jourer är bara solidariska med kvinnor som myndigheterna godkänt, det vill säga som de betalar för.)
En äldre kvinna, vars son bor lagligen i Sverige har fått avslag på sin anhörigansökan. När hon drabbas av en tumör som läkaren misstänker vara cancer stoppas hans remiss eftersom patienten är papperslös. När hon småningom får uppehållstillstånd och opereras är det för sent för allting. Hon har obotliga metastaser och avlider en tid därefter.
Låt oss betrakta en tredje tablå: En ung kvinna med två små barn insjuknar i bröstcancer. Läkarna vill operera. Men landstinget stoppar ingreppet. Hon skall först betala 150. 000 kronor. Som hon inte har.
Detta var tre av många exempel på behandling av papperslösa som läkaren Henry Asher redovisade i Läkartidningen den 14 februari. Enligt Billströms lagförslag skall sjukvården fortsätta på detta vis, fast numera med ett renare samvete, understött av ett riksdagsbeslut.
Att lära flyktingar och andra papperslösa veta hut genom att vägra dem vård är en högst ovanlig metod. Förutom Sverige är det i Europa endast Österrike som använder obehandlad cancer som migrationspolitisk signal. I Italien och Spanien, som har flest papperslösa i Europa, har dessa tillgång till vård på lika villkor. I Frankrike, Belgien och Holland finns statliga/kommunala fonder som betalar för vården av illegala invandrare.
Det kan tyckas inkonsekvent förstås att avsätta fonder för vård av människor som inte har rätt att vistas i landet. Men jag antar att man i dessa stater aldrig glömt att det var just bristen på konsekvens som byggde upp civilisationen. När allt kommer omkring är det inte särskilt följdriktigt att vårda fiendesoldater som man nyss försökt ha ihjäl. Likväl är det självklart att vi gör det, av medkänsla kanhända, men mest för att inte mista självrespekten. För vi är väl inga bödlar heller. Nej, just det. Och läkare är inga gränspoliser.
Jag förstår inte varför Lagrådet, som godkände Billströms förslag, inte noterade att det introducerar en ny rättsprincip. Men det förstod den unge läkarstudent som den 13 februari under en hearing i riksdagen undrade hur han kommer att bestraffas när han bryter mot den lagen (vilket han ansåg sig tvingad att göra). Blir han också nekad behandling?
En berättigad fråga. Enligt Billströms lagstycke är obehandlad sjukdom menad att utgöra en avskräckande påföljd för olovlig vistelse i landet. En sorts straff, med andra ord. Men det finns ju värre brott än att inte låta sig utvisas till Iran om man råkar vara ogift mor. Att våldta småbarn, till exempel. Borde inte i logikens namn äktsvenska pedofiler vägras cancerbehandling, så att de lär sig att tygla sina lustar?
Men se, en sådan idé skulle vi aldrig acceptera. Ty djupt inom oss finns den grekisk-kristna tanken att sjukvården är till för att lindra lidande, inget annat. Samariern i Lukasevangeliet frågade inte om mannen i diket hade sjukförsäkring, varit straffad eller möjligen saknade visum till Jeriko, dit han var på väg. Han hjälpte sin nästa. "Då sade Jesus: Gå du och gör som han!" Dessa ord och Hippokrates ed är grunden för läkarens etik. (Notera att han inte menade - gå nu och vårda alla sårade i världen. Ty det kan man inte. Men den som söker din blick får du inte svika.)
Om Billström inte accepterar att sjukvården skall tjäna som skarprättare åt domstolen, varför vill han göra läkaren till springpojke åt Migrationsverket? Kan det vara för att en svensk barnamördare från Bergslagen trots allt står oss närmare än en våldtagen kvinna från Iran? Är det den instinkten som Tobias Billström spelar på?
Det vill jag inte tro. Desto mer obegripligt varför han lägger detta förslag. Eller hur ett parti som kallar sig kristdemokratiskt kan rösta för det.
Det kan inte vara av ekonomiska skäl. Christian Foster vid länsstyrelsen uppskattar att om landstinget inte diskriminerade någon papperslös skulle utgifterna öka med 15 miljoner, en halv promille av budgeten, kostnaden för en ny spårvagn på Nockebybanan. Ur ekonomisk synvinkel är förslaget snarast kontraproduktivt: Obehandlade sjukdomar förvärras, folk kommer in akut och måste behandlas ändå, fast till ett högre mänskligt och annat pris. För ännu är det inte förbjudet att rädda livet på människor. Ett förbiseende i migrationspolitiken?
Inte heller kan Billströms lag vara tillkommen av fruktan för "vårdturism", ty enligt samme Christian Foster, som studerat saken, finns inga belägg i Europa för ett sådant fenomen. Och inte kan det vara av omsorg om Sveriges rykte i världen, eftersom vi blir garanterat uthängda av FN.
Jag noterar att moderaten Billström också gör sitt bästa för att öka brottsligheten i riket. Redan har Läkarförbundet, Vårdförbundet, Sahlgrenska sjukhuset samt det moderatstyrda Region Skåne förklarat sig potentiellt kriminella. Av trohet mot vårdyrkets etik och av omsorg om personalens nerver har de beslutat att behandla alla människor lika, vad riksdagen än säger. (Jag har fått detaljerade beskrivningar av hur de bär sig åt. Kan inte en papperslös få ut medicin på apoteket får man låtsas skriva in honom på kliniken. Kan han inte betala för vården får man se till att fakturan försvinner i hanteringen. "Vad skall man göra?" säger en tjänsteman. "En pervers lagstiftning tvingar fram en subkultur.")
De medborgare som tror att "höger" och "vänster" är pålitliga vägvisare i politiken skall nu hålla hårt i världsbilden. Billströms förslag har stöd av moderater, socialdemokrater och centern i riksdagen samt av sverigedemokrater i landstingen. (De senare vill gå ett steg längre: inte heller papperslösa barn skall ha hälsoundersökning, utom ifall de bär på en smitta som riskerar att drabba en äktsvensk.) Vänsterpartiet och miljöpartiet kommer att rösta emot med det liberala argumentet att diskriminering strider mot grundlagen. Kristdemokraterna och folkpartiet vacklar. Det hedrar dem, men skall inte hindra oss från att hjälpa dem på traven.
Det är litet för lättköpt att stifta lagar vars moraliska pris skall betalas av någon annan. Därför har jag ett anspråkslöst förslag. Ni folkvalda som tänker rösta för Billströms lagstycke, ta konsekvenserna och avlasta den redan hårt prövade vårdpersonalen. Sätt er i receptionen på vårdcentral och sjukhus, gärna med ett sådant där partigehäng över bröstet som ni har på valdagen och med en rotting i näven hjälp till att sortera de sjuka. De värdiga till vänster - de mindervärdiga till höger. Eller kanske tvärtom. Helst i direktsändning, så att medborgaren får uppleva hur folkviljan får genomslag.