Min och Karin Salmsons diskussion handlar om hur man ser på barnlitteratur. Ska barnböcker i första hand vara uppfostringsverktyg, eller är den konstnärliga kvaliteten viktigast?

Det är inte en motsättning, säger Karin Salmson. Jo, säger jag - om man låter uppfostran bli viktigare än den konstnärliga kvaliteten. Och det är tyvärr det jag tycker att Vilda förlag gör.

I grunden handlar det om frågan: Ska barnen läsa uppfostringsböcker som i allt väsentligt är moderna varianter av "Pelle Snusk", eller ska de läsa Lennart Hellsings "Krakel Spektakel", som skenbart inte lär ut någonting alls?

Ja, själv väljer jag ju utan att tveka Lennart Hellsing. Han gör bättre konst. Han har själv formulerat inställningen bäst i sin legendariska fras: "All pedagogisk konst är dålig konst, men all god konst är pedagogisk."

Jag tycker att man ska läsa Jan Lööfs bilderböcker trots deras besvärande gammalmodiga könsrollsmönster, man ska läsa Pija Lindenbaums bilderböcker som ofta ifrågasätter könsroller och man ska läsa Gunna Grähs Hejhejböcker (se bild) för att se en värld som sällan beskrivs i barnlitteraturen.

Men man ska läsa dem, allihop, för att det är bra konst. Inte för att de är god uppfostran.

Det som förvånar mig mest är att Vilda förlag tror sig komma med något nytt. Min uppfattning är att de etablerade förlagen, författarna och illustratörerna oftast är ytterst medvetna om vad de gör. Det är bara inte deras överordnade mål.

Jag har dåliga erfarenheter av hur det går när konsten ska underordnas ideologierna. Det blev inte bra på sjuttiotalet när barnen gick i strejk och kamrat Jesus klarade sig finfint utan Gud (för det fanns ju ingen gud). Det blir inte särskilt bra nu för tiden heller.

Ulrika Stahre skrev i Aftonbladet i onsdags (14/5), att "Lotta Olsson får det svårt med normen, men det kan bero på att hennes intresse för att ifrågasätta den är tämligen lågt".

Det är det. Jag väljer inte barnböcker utifrån vilka normer som förmedlas, jag vill i första hand ha hög konstnärlig kvalitet.

Pekpinnar har inte samma förmåga att förändra världen. Åtminstone inte till det bättre.