Den amerikanske presidentens islamutspel i Kairo förra veckan sågas av superfilosofen Slavoj Žižek som just nu gästar Birbeck College i London. Vad Obama saluför i sitt tal är ”amerikansk hegemoni med ett mänskligt ansikte”. Har ni lagt märke till, frågar Žižek, hur 1900-talet inrymde politiska handlingar som borde ha utförts av progressiva politiker, men som krävde andra agenter för att vara politiskt möjliga?
Endast Nixon kunde etablera normala diplomatiska relationer med Kina i början av 70-talet. Om en demokratisk president hade gjort motsvarande skulle han ha blivit våldsamt attackerad från den amerikanska högerflanken. Ett decennium tidigare, under den franska avkolonialiseringen, var det endast de Gaulle, den franske patrioten par excellence, som kunde ge Algeriet självständighet utan att stämplas som landsförrädare.
Paradoxen går igen i Israel. Endast en konservativ nationalist som Begin, ledare för det antiarabiska högerpartiet Likud, kunde ha undertecknat Camp David-avtalen för fred med Egypten 1978. Enligt Žižeks prognos kommer Obama att kunna spela en liknande roll, fast i motsatt riktning. I kraft av sin nyvunna vänsterauktoritet ligger fältet öppet för honom åt andra hållet. Enbart en folkkär vänsterdemokrat kan, som nu sker, genomföra monumentala skattesänkningar för företag, och komma undan med det.
Den stora publiken lyssnar spänt på Žižek, håller nästan andan. Vi ska inte göra oss några illusioner, säger han: ”Obama har förutsättningar att bli Amerikas genom tiderna bästa konservativa president.”