Att Elisabeth Hjorth är omedveten om mina mångåriga, även internationellt läsfrämjande, insatser på barnboksområdet må så vara, men hon borde ha läst bättre innantill i min text. Där står till exempel att Tamer Institute borde ha fått priset redan 2007. Hennes inlägg är så känslosamt upprört, och slår in så många öppna dörrar, att genmälen egentligen ter sig meningslösa.
På en punkt vill jag ändå kommentera beskyllningarna. I regeringens prisstadga 2002 anges som första kriterium att priset ”får delas ut till författare, vars litterära verk för barn och unga är av allra högsta konstnärliga värde och präglas av den djupt humanistiska anda som Astrid Lindgren förknippas med”. Därtill kan ”enskilda personer eller andra som på annat sätt utfört ett synnerligen värdefullt arbete för att främja barns och ungas läsande” komma i fråga och slutligen kan priset delas ut för ”berättande samt till illustratörer”.
Några formuleringar på Almas hemsida kan möjligen ge intrycket att det främsta syftet med detta världens näst största litteraturpris är läsfrämjande. Kanske fler än Elisabeth Hjorth borde läsa en gång till i texterna.