I Stefan Jonssons beskrivning av kommunism och nazism (DN 30/8) förekommer många konstigheter. Bara en: ”Sanningen om nazismens offer? Att de var judar, romer, homosexuella och funktionshindrade. Samt detta: att de i stor utsträckning var kommunister”. Det måste vara en nyhet för historievetenskapen att en stor del av medlemmarna i dessa fyra kategorier var kommunister. De som mördades av nazityskarna i icke krigshandlingar var i själva verket mer än tjugo miljoner. Ytterst få av dem var kommunister.
Beskrivningen av kommunismens historia är lika besynnerlig.
Karaktäristiskt för inlägg från det här hållet är hur Jonsson förringar eller undviker att ta upp kommunismens brott mot mänskligheten. Det står bara att ”Stalin mördade Trotskij och tusentals andra under förevändning att de förrått kommunismen”. Tusentals? Lägsta säkra siffran direkt ur sovjetiska hemliga polisens arkiv är 681 692 skjutna enbart åren 1937–38. Och de skjutna var bara en bråkdel av alla mördade.
De oskyldiga offren för världskommunismen räknas i niosiffriga tal, i minst hundra miljoner mördade icke i krigshandlingar. Från Sovjet och Kina till Kambodja, och många andra länder däremellan. Att som Ohly, och många i v:s ledning, kalla eller länge ha kallat sig ”kommunist” är att solidarisera sig med detta det största massmordet i världshistorien. Att slinka ifrån frågan om världskommunismens brott mot mänskligheten är lika uselt som att förneka att Förintelsen ägt rum.