När Jackie Jakubowski i DN 12/7 svarar på mina artiklar från Aten, utmålar han mig och andra passagerare på Ship to Gaza som ”världsfrånvända”, ”naiva”, ”blinda och döva”, ”kryssningspassagerare” och ”turister” … ”på picknick vid Akropolis”.
I nästa andetag påstår han att vi stöder ”blodiga diktaturer i Israels grannskap”, och att vi måste stoppas så att Hamas ska hindras från att ”få in vapen sjövägen från Iran”.
Ser Jakubowski att bildens trovärdighet brister? Jag tror att han anar det. Han vet mycket väl vilka vi är, att vi inte är vare sig fåniga turister eller farliga terrorister. Och han vet att vår aktion har ett specifikt mål: att bryta en olaglig blockad och bidra till att palestinierna i Gaza återfår rätten att resa, handla, leva och arbeta – en frihet Jakubowski själv tar för given och som han säkert skulle kämpa för om någon berövade honom den.
I likhet med Israels regering menar Jakubowski att vi borde satsa på att få in humanitär hjälp och förnödenheter via ”befintliga kanaler”. Därför ställer han Ship to Gaza i motsats till aktionen ”Miles of Smiles” som transporterar bistånd till Gaza. Men även här förvanskar han. Han vet att folket i Gaza är instängt bakom murar och blockader som etablerats av Israel. Den strategi han förordar innebär att vi ska nöja oss så länge de inspärrade får ”humanitärt bistånd” så att de klarar livhanken. Hans strategi innebär att vi tills vidare ska behandla Gazas befolkning som djur och fångar.
Vi passagerare på Ship to Gaza menar att de utöver förnödenheterna även ska tillerkännas den frihet och de mänskliga rättigheter som förvägras dem. Det samma menar ”Miles of Smiles”, som tvärtemot vad Jakubowski påskiner har samma målsättning som Frihetsflottan.
Detta är också de enkla principer med vilka jag motiverar mitt deltagande. Jakubowski må bestrida dem. Han må anse att palestinierna i Gaza förtjänar att vara inspärrade, övervakade, matade och med jämna mellanrum retade, plågade och dödade av Israels militär, och att detta är ett pris värt att betala för att tillgodose Israels säkerhetsintressen eller tills annan lösning förhandlats fram. I så fall bör han lägga fram argument för sin sak i stället för att förlöjliga dem som har en annan mening.
Jakubowski anklagar mig för storhetsvansinne därför att jag i mina artiklar påstått att Frihetsflottan blivit högsta prioritet för västvärldens politiska makter och Greklands och Israels militär. Även här förnekar han lätt kontrollerbara fakta. Israels premiärminister Netanyahu har personligen tackat FN, USA, EU samt Greklands Giorgos Papandreou för att de hindrat Frihetsflottan. Deklarationerna från internationella organ finns tillgängliga. Jag har med egna ögon sett den grekiska kustbevakningens stora örlogsfartyg förfölja Ship to Gazas lilla båt.
Vad som återstår att förklara är varför Frihetsflottan orsakat denna politiska, diplomatiska och militära oro. Alla inblandade vet att konvojen inte har något att göra med vapen, terrorister eller Hamas. En tänkbar förklaring är att världsmakterna ser Frihetsflottan som ytterligare en bångstyrig kraft i en Medelhavsregion där vi de senaste månaderna sett hur besläktade gräsrotsrörelser har försvårat USA:s, EU:s, FN:s och Israels framtidsprognoser.
Om detta kunde vi ha debatt. Men den förutsätter att Frihetsflottans motståndare gick bortom det ledsamma förlöjligandet (”turister”) och den barnsliga svartmålningen (”terrorister”) och formulerade en egen ståndpunkt baserad på fakta. Det skulle också fordra att de tog ställning till huruvida det är rimligt att Gazablockaden, som i dag är fallet, utsträckts till grekiska och europeiska hamnar.