Nätneutralitet innebär att allt innehåll på nätet ska behandlas lika, det vill säga att en internetleverantör inte får diskriminera eller favorisera viss trafik framför annan. (Läs mer här) Spelplanen ska vara jämn. Det är den infrastrukturella reglering som möjliggör nätets unika yttrandefrihet. Utan den, varnar kritiker som exempelvis Lawrence Lessig och Robert McChesney, riskerar internet att förvandlas till något som liknar kabel-tv, där penningstinna mediekonglomerat kan diktera vilka ord och bilder som får offentlig spridning.
Glöm Wikileaks. Glöm maktkritik. Glöm nästa Youtube. Tänk i stället kinesiskt internet, med skillnaden att det blir auktoritära medieoligarker som kontrollerar vilken information som ska vara sökbar.
I flera år har internetleverantörer lobbat för att nätneutraliteten ska upphävas, eftersom de då skulle kunna ta ut avgifter för bibehållen bandbredd. Nu har de vunnit en halv seger. Efter närmare en veckas ryktesspridning medgav Google i måndags att de har nått en överenskommelse med USA:s telekomjätte Verizon, som innebär att nätneutralitet ska fortsätta att gälla på det gamla bredbandsnätet, men inte på det nya mobila internet som många tror är framtiden.
Internetaktivister rasar mot uppgörelsen. ”Slutet för internet som vi känner det”, menar Free Press som tillsammans med organisationer som Moveon redan fått 300 000 amerikaner att skriva under uppropet ”Google don’t be evil”.
Om internet skiktas i USA innebär det inte nödvändigtvis att samma sak sker i Europa, men det ökar sannolikheten för ett mindre demokratiskt internet även här, där bolagsbjässar susar fram på avgiftsbelagda förbifarter medan medborgarpysslingar får skaka fram på gropiga grusvägar med ständiga trafikstockningar och väghinder.