De senaste dagarna har diskussionen gått varm i media när det gäller Ekotundersökningen statistiska relevans. Ledarskribenter på DN, enskilda kulturarbetare, genusvetaren Vaja Hermele och andra har engagerat sig i debatten.

För Teaterförbundet är ett enda fall av sexuella trakasserier ett för mycket.

För oss som fackförbund är det viktigaste med Ekots undersökning att många av våra medlemmar vågat berätta att de blivit utsatta för sexuella trakasserier. Vi tar detta på stort allvar, och förbundet har gått ut med ett brev till alla medlemmar och tackat dem för att de svarat på undersökningen och vågat dela med sig av sina berättelser.

Teaterförbundets målsättning är att ingen medlem ska bli utsatta för sexuella trakasserier. Det är nolltolerans som gäller. Tills det är verklighet fortsätter vi vårt arbete.

Vårt arbete i stort går ut på att integrera jämställdhets och genustänkande i organisation, ledarskap och utbud, och att man fördelar makt och resurser jämställt. Det är viktigt för att ta bort grogrunden för det maktmissbruk som sexuella trakasserier är ett uttryck för.

På vårt område är de allra flesta frilansare. Självklart påverkar det människors vilja att anmäla ett fall av trakasserier. Man är rädd för att inte bli erbjuden ett nytt kontrakt och att stämplas som "besvärlig" i branschen. För att våga berätta behöver våra medlemmar tydliga signaler från sina arbetsgivare och chefer att trakasserier inte accepteras.

Det är arbetsgivarens ansvar enligt diskrimineringslagen att trakasserier inte förekommer på arbetsplatsen. Det gäller inte bara högsta chefen, utan ansvaret vilar lika tungt på de med delegerat arbetsgivaransvar, som exempelvis regissörer och koreografer. Dessa personer är i majoriteten av fallen själva frilansare och saknar utbildning i frågor som handlar om diskriminering och trakasserier, vilket är mycket olyckligt. Därför har Teaterförbundet och arbetsgivarorganisationen Svensk Scenkonst tillsammans med Kulturrådet sökt en stor summa pengar för en särskild utbildningssatsning på denna grupp, och också för att initiera forskning som ska ge ytterligare underlag för detta viktiga arbete.

Teaterförbundet, som verkar på scen- och filmområdet, har arbetat med frågan om trakasserier länge. Efter påpekandena i den statliga utredningen "Plats på scen" år 2006, har förbundet gett ett stort antal utbildningar för medlemmar och förtroendevalda och även för hela institutioner tillsammans med arbetsgivarorganisationen Svensk Scenkonst. Frågan om trakasserier tas också upp i boken "I väntan på vadå - Teaterförbundets guide till jämställdhet".

För fyra år sedan vände sig skådespelaravdelningen till förbundet och önskade sig ett konkret verktyg för att arbeta med jämställdhet i en teater- eller filmproduktion. Vi tog då fram den så kallade jämställdhetschecken. "Checken", som kan laddas ner från förbundets webbplats, är två A4 lång och innehåller en rad påståenden om jämställdhet som ska besvaras med ja eller nej. Förbundet uppdaterar just nu jämställdhetschecken för scenområdet tillsammans med Svensk Scenkonst, och vi hoppas att verktyget ska få ännu större genomslag när det nu blir partsgemensamt.

Redan sedan tidigare innehåller checken frågor om trakasserier. En av de påstående som man ska svara ja eller nej på lyder exempelvis "alla som arbetar med uppsättningen är medvetna om att sexuella trakasserier och trakasserier på grund av kön är förbjudet enligt lag och alltså inte får förekomma på arbetsplatsen".