Arkitekturskolan i Stockholm har brunnit. Men ur askan kan en helt ny möjlighet öppna sig.
Tack vare en beundransvärt professionell brandbekämpning räddades huvudparten av byggnaden – med bibliotek, arkiv, servrar, ritsalar fyllda med elevprojekt, och hundratals arbetsrum med ackumulerad kunskap i form av skrifter, studiekompendier, bilder, modeller som skolans lärare, elever och forskare åstadkommit under många decennier…
Men vad händer nu med det omtalade huset?
Arkitektskolan är en av ytterst få fullfjädrade svenska exponenter för det förkättrade ”brutalistiska” byggnadsskicket, ritat av professor Gunnar Henriksson och konstnärlige medarbetaren John Olsson. Brutalisterna strävade efter ärligt hanterade material och huset är osentimentalt och funktionellt byggt för att vara arkitekturskola, likt en gammal lada eller industribyggnad. Det är lika karaktäristiskt som exempelvis det brittiska arkitektparet Alison & Peter Smithsons Art Building vid universitetet i Bath, som var med att ge ett innehåll åt begreppet The new brutalism. Just därigenom sticker byggnaden ut, märkbart uppkäftig, mitt på övre Östermalm.
Alla förutfattade meningar och klichéartade åsikter om betong som fult och omänskligt har alltså fått fritt utlopp beträffande arkitekturskolan.
Samtidigt är denna bespottade gökunge älskad: av yngre generationer, av arkitekturlärare och arkitekter, av ständiga utländska besökare, till och med av stockholmare som har en annan syn, och för vilka betong inte nödvändigtvis är en svordom.
Så olika kan vi se saker. Det har talats om byggnadsminnesförklaring – och samtidigt stans fulaste hus. Ett är säkert – det lämnar få oberörda och som representant för sin tid uppfyller det kulturminneslagens formulering om att vara synnerligen märklig.
Vilken annan byggnad i Sverige från denna tid har väckt så starka känslor?
Vi måste kunna diskutera och formulera våra ståndpunkter, värdera arkitektur från olika infallsvinklar, nyanserat. Det är detta man kan efterlysa mitt i allt beskäftigt tyckande. Orka se, orka bedöma, orka värdera. Vad finns annars av arkitekturkultur i ett land?
Man kan ha viktiga invändningar. Huset möter gatan och trottoaren med en knytnäve. Ett stort garage och en lång spinkig trappa som entré är inte ett särskilt civiliserat sätt att möta staden. Redan professor Bengt Edman lade på 80-talet ett förslag att bygga om garaget till bibliotek och utställningsyta med stor välkomnande entré direkt från gatan. Fler förslag har gjorts sedan dess.
Byggnaden skulle säkert få ett helt annat bemötande om den på detta sätt öppnade sig och tog emot sin omgivning. Och utställningar kunde visas för alla, tack vare det centrala läget. Vilken utmärkt plattform för kunskapsutbyte och samtal! Vilken förträfflig satellit för KTH i staden!
Planerna att flytta upp hela verksamheten till KTH campus norr om Valhallavägen bör därför omprövas och skrinläggas omgående. Och pengarna användas bättre. I huvudstaden behöver vi fler platser för att diskutera vår gemensamma fysiska miljö.
Vi bör absolut ta chansen till en nysatsning, nu när lågdelarna brunnit. Byggnaden är skräddarsydd som arkitekturskola och bör förbli arkitekturskola! Verksamheten ska vara utåtriktad och tillgänglig.
Det är en chans som inte får missas.