Gör genusgranskningen böckerna sämre? frågar Eva Lundgren, författare på Vilda förlag. En värdegrund är ingen bra utgångspunkt för konst, svarar Lotta Olsson.
Med stort intresse har jag följt debatten mellan Vilda förlags Karin Salmson och DN:s Lotta Olsson. Med abc-boken "Magic, Cilla & Baby", som ges ut av Vilda förlag, är jag delaktig i produktionen av vad Olsson benämner som uppfostringsverktyg.
Ja, boken utgår från ett medvetet genus-, mångfalds- och demokratiperspektiv. Det är en modern abc-bok som bejakar en mångfald av identiteter, känslor och intressen. En bok som speglar det samhälle vi lever i. En bok som bejakar det galna och kreativa, men också det hemliga och smärtsamma. Men utan dogmatiska pekpinnar. I stället för att fördöma har jag valt att bekräfta. Budskapet i boken är att det är okej att vara hur som helst, oavsett könstillhörighet. För mig utgör dessa värderingar grunden i ett demokratiskt samhälle.
Olsson beskriver Vilda förlags utgivning som oseriös och uppfostrande på bekostnad av den konstnärliga kvaliteten. Det är en mycket kategorisk klassificering och jag är osäker på om Olsson menar att det är genusperspektivet i sig som per automatik underordnar de litterära kvaliteterna, eller om det bara är Vildas utgivning som håller en allmänt låg nivå. I så fall är det ju inte genusperspektivet i sig som är orsaken till den låga kvaliteten, utan då handlar det kort och gott om dålig barnlitteratur.
Som författare vore det intressant om Olsson kunde konkretisera hur frånvaron av ett genusperspektiv skulle kunnat lyfta den konstnärliga kvaliteten i "Magic, Cilla & Baby." Med andra ord: Vilka konstnärliga förtjänster hade kunnat uppfyllas med ett traditionellt icke-feministiskt och heteronormativt perspektiv? Här avser jag såväl text som illustrationer. Illustrationerna är ju minst lika viktiga i en barnbok och jag kan inte - trots mina "uppfostrande genusglasögon" - se hur genusperspektivet påverkat illustrationernas konstnärlighet. En kvinnlig respektive manlig snut, en rosa eller blå tröja, eller en hetero eller queer familj kan aldrig enligt mig vara det som per definition sänker den konstnärliga kvaliteten.
Glädjande nog har "Magic, Cilla & Baby" fått fina recensioner i de medier där den recenserats. I motsats till Olsson har man där valt att se samverkan mellan det ideologiska och konstnärliga som något konstruktivt och nytänkande. Eftersom DN valt att inte recensera boken tidigare, vore det desto mer intressant att få ta del av Olssons förklaring.