Henry Ascher vädjar till riksdagen.
.
När 349 riksdagsledamöter i dag skall trycka på knappen så handlar det bokstavligen om liv och död för asylsökande, gömda och papperslösa. Det handlar om sjukvårdens etik och vårdpersonalens arbetssituation. Förslaget de ska rösta om gäller lag om hälso- och sjukvård åt asylsökande m fl. Men än mer handlar det om mänskliga rättigheter. Hälsa är en sådan. Utmärkande för mänskliga rättigheter är att de är till för alla människor. Man behöver inte ett tillstånd att vistas i landet eller personnumrets fyra sista siffror. Man behöver inte vara medborgare eller betala skatt och man kan till och med ha brutit mot lagen.
Asylsökande, gömda och papperslösa har rätt till vård för att de är människor. Och vi skall ge dem vård för att de behöver det och för att värna vården.
I Läkartidningen (12/2) har jag tillsammans med andra läkare vid frivilligklinikerna för gömda visat hur det regelverk som nu skall upphöjas till lag leder till ökat lidande, sjuklighet och död hos en grupp patienter som i stor utsträckning består av människor som lyckats fly krig, våld och övergrepp.
Vi är många som påpekat det absurda i att just denna sårbara grupp skall särbehandlas och diskrimineras i vården, att vi som vårdpersonal skall behöva lägga upp utredningar och behandlingar inte utifrån patientens medicinska behov, inte utifrån vetenskap och beprövad erfarenhet utan utifrån tretton olika "migrationsstatuskriterier". Detta är fullständigt unikt. Skattesmitare, Englamördare, pedofiler, licensskolkare, gängledare och nazister, alla har de rätt att få sina vårdbehov bedömda på samma villkor som alla andra. Och så måste det vara om allmänheten skall ha fortsatt tillit till oss i vården. Vi sköter vården. Andra problem sköter andra samhällsorgan.
Eller finns det fler grupper som också kommer att få se sin rätt till vård inskränkt? Skall läkare i framtiden behöva sortera ut dem som inte kan eller vill arbeta? Eller de hemlösa?
Men framför allt skall vi ge vård till asylsökande, papperslösa och flyktingar därför att vi är människor. Vi måste kunna se oss i spegeln utan att behöva skämmas.