Zarembas metoder är tvivelaktiga..
Maciej Zaremba kan få många av sina läsare att rysa vällustigt av obehag. Oförtrutet vrider han runt i den oro som finns kring välviljans problematik och maktutövning. Ett kritiskt granskande av Maktens "dolda ansikten" är vi många som uppskattar.
I vintras gick Zaremba till storms mot högskolans lagstiftning som kräver respekt för hur marginalisering fungerar. Åter sker övergrepp i det godas namn, menar han. Men tyvärr, som så ofta tidigare, skapar Zarembas sätt att kritisera närmast en plikt att granska Zarembas egen "välvilliga maktutövning". Hans hotbild av invandrare, homosexuella, funktionshindrade som löper amok med galna anmälningar mot högskolan är minst sagt tvivelaktig.
Vi ifrågasatte den bilden (17/6). Bland annat är antalet anmälningar mycket få. Vi betonade högskolans ansvar att ge kunskap om lagen och hur arbeta pedagogiskt med frågor om marginalisering. Zaremba kallar detta "dressyrpedagogik", hot mot friheten, censur etc. Samtidigt slår han till med full kraft mot just vårt engagemang. Det handlar om girighet, maskerad homosexualitet, en gay-maffia. Åter tror han sig kunna avslöja den välmenande godhetens fula ansikte. Men detta är bara ett nytt exempel på Zarembas tvivelaktiga metoder.
Zaremba har dock rätt i att en rättighetslagstiftning som denna skapar "problem" i den meningen att den tvingar fram nya hänsynstaganden och nya maktrelationer. Det kan vara svårt både för lärare och studenter, att handskas med frågor om rasism, sexualitet, underordning, utanförskap. Hur gör man? Men problemen löses inte genom att gå tillbaka och tillåta öppen rasism, homofobi, kvinnoförtryck, diskriminering. Den tiden är förbi nu. Men maktproblemen löses förstås heller inte genom denna lagstiftning. De uppstår i ständigt nya former. Så det kommer fortfarande att finnas mycket Zaremba kan skriva om.
I dag pågår arbete för att synliggöra sådana problem. Vid Karolinska institutet försöker man utveckla en högskolepedagogik kring just marginalisering. När vi själva undervisar "genuspedagogiskt" är själva poängen att granska vår egen maktutövning, att synliggöra hur vi - alla - deltar i att skapa olika fördomar. Högskolan måste forma ny kunskap om de mekanismer som skapar rädsla, underordning, utanförskap och därmed skapa bättre betingelser för lärande och demokrati.