Vad är en barnbok? Är värderingarna eller konsten viktigast? Vad skiljer en barnbok från en vuxenbok? Skriver ungdomsboksförfattarna alls för ungdomar - och vad gör den författare som anser sig vara såväl propagandistisk som instrumentell? Debatterna rasar vidare.
Om vi enas om att all litteratur är baserad på värderingar och i text och bild förmedlar dem, då måste det väl i rimlighetens namn vara bättre att vara medveten om dessa värderingar och aktivt förhålla sig till dem.
Detta är också det enda Vilda förlag gör som skiljer sig från andra förlag.
Ja, vi vill påverka medvetet, vilket är definitionen av propaganda - men oftast handlar det om att göra det i det fördolda. Det gör vi inte, det är poängen med krammärkningen. Därför ger vi ut både informerande böcker - inspirationsböcker - som gör just det Lotta Olsson efterlyser: "visa oss vad vi inte redan visste". Men i normaliseringsböckerna tar vi det ansvar som andra förlag ignorerar av olika anledningar, måhända är det propaganda att vi låter ett djur vara en "hon" i stället för en "han" eftersom vi vill påverka läsaren med detta. Men därvidlag sker ingen konstnärlig kvalitetsförlust.
Mycket konstnärligt kvalitativ litteratur går i dag förlorad för att den sänder ut förlegade budskap och många föräldrar är tvungna att själva göra omskrivningar vid högläsningen. Jag upplever att motståndet mot det vi gör är baserat främst på okunskap, men resonemangen liknar andra som även de bevarar maktstrukturer. Vildas böcker beskriver inte verkligheten som Olsson skriver "rättvis och fin", utan som mer mångfasetterad och nyanserad än marknadskrafterna vill tillåta, det är inte att vara "tillrättalagd" utan både verklighetstrogen och framåtskridande.