Allvarliga debatter fastnar i moraliska dilemman..
Visst är konstens uppgift att provocera. Att sätta invanda uppfattningar på spel, tvinga till om- och nytänkande. Det ska naturligtvis vara en rättighet i varje samhälle, och kan alltid motiveras utifrån yttrandefrihetens perspektiv. Men det finns också andra aspekter som konsten bör ta ställning till. Exempelvis en estetik som bottnar i ideologi och etik.
När Lars Vilks porträtterar Mohammed som rondellhund lyckas han med själva provokationen, men fastnar samtidigt i den konstnärliga diskursen. Det innebär att han för upp ett problem på kartan, samtidigt som diskussionen fastnar där, kring yttrandefrihetens problematik.
Det är svårt att se att dessa teckningar ska lyckas med något annat än att såra några troende och tvinga tryckfrihetens anhängare till ett pliktskyldigt försvar.
Det innebär en försutten möjlighet. För då upplysningstänkarna och senare tiders författare och konstnärer attackerat religionen har det skett utifrån vidare tankegångar. Man har inte primärt velat testa gränser utan haft en djupare avsikt, nämligen att ifrågasätta de tankemönster som påverkar såväl individen som samhället.
Man har visat samma allvar inför sitt uppdrag som de religiöst troende i sina grundhållningar. Man har velat visa på tanketämjandets faror, religionernas makt över känslorna och splittringen av samhället. Allvaret har varit stort, medkänslan lika stark som hos dem man velat kritisera.
Också i Maja Lundgrens "Myggor och tigrar" tas ett allvarligt ämne upp, men också här på ett sätt som framstår som moraliskt tveksamt. De berättelser som tas upp från kulturlivets bakgårdar har helt enkelt inte tillräcklig bärkraft i sig och får tyngd endast genom den tolkningsmall där författaren finner spår i rubriker och kvarglömda tröjor.
Som författaren antyder är detta naturligtvis fråga om paranoia, men det hindrar henne inte att fortsätta med en smutskastning på skvallernivå.
En sådan paranoia kan naturligtvis lätt uppstå i den litterära världen, där undermeningar är vanliga, såväl i konversationer som i de texter man behandlar.
Men med tanke på de skadeverkningar som den här typen av uthängningar får borde såväl författaren som förlaget ha frågat sig om medlen motsvarar målen. Visst kan myggbett drabba hårt, åtminstone på sikt. Men en hel del av de myggbett som Maja Lundgren redovisar kan lika gärna tolkas som en klåda som kommer inifrån.
Att välja vapen är en viktig sak. För myggor kan man använda hoprullade tidningar; luftvärnsartilleriet sparar man till allvarligare saker.