Vi arbetar för en jämlik högskola, skriver ordföranden för SFQ..
Maciej Zaremba vet hur man berättar en historia. Spänningen har stigit med varje avsnitt och i onsdags fick vi den rafflande upplösningen, Sveriges Förenade gaystudenter är egentligen de rosa khmererna. Och de som egentligen har makten i högskolan är studenterna.
De allra flesta lärare gör precis vad de ska, de månar om sina studenter och förmedlar med engagemang sin kunskap om det specifika fältet. Men det finns undantag, där lärare missbrukar den makt de har som myndighetsföreträdare. Vill Zaremba ifrågasätta likabehandlingslagen, som är det enda diskrimineringsskydd studenter har, så kan han åtminstone försöka göra det sakligt. Att med ett fåtal ärenden, samtliga på Lärarhögskolan, göra gällande att studenter är ett lättkränkt släkte, blir problematiskt.
Det är en viktig diskussion som Zaremba lyfter kring kränkningsbegreppets användning och riskerna med att begreppet urvattnas. Det är dock intressant att se hur Zaremba låter en ideell organisation klä skott för vad som i så fall är ett samhällsproblem. SFQ är ett studentförbund som arbetar för en jämlik högskola. Homofobi är ett problem som finns både i samhället och inom akademin och vi vill ha en högskola där alla studenter oavsett sexuell läggning och könsidentitet känner sig välkomna. Zaremba kallar oss fundamentalister. Är det den definitionen man har på fundamentalism så är det kanske inte så konstigt att också det ordet urvattnas.
Att vara lärare kan innebära en utsatt position. Men Zaremba gör det lite väl enkelt för sig då han lägger allt ansvar på studenterna.
Lärosätena har ett ansvar att göra sina anställda trygga i hur lagstiftningen fungerar, och att utrusta lärarna med tillräcklig kunskap för att kunna arbeta med olika studenter och känsliga ämnen.Självklart går det att skapa en arbetsmiljö präglad av trygghet för både studenter och lärare där vi kan mötas med respekt för varandra och fokusera på det som är det viktigaste: en utbildning av hög kvalitet.