Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Hej !
Mitt DN Ämnen jag följer Sparade artiklar Kundservice Logga ut
Kultur & Nöje

Delal Sindy: ”Jag blev som en robot och kunde inte ens gråta”

03:06. Över ett år var Delal Sindy vid fronten i norra Irak där hon hjälpte kvinnor och flickor som varit fångar hos IS.

När alla försöker fly Islamiska statens skräckvälde gjorde Delal Sindy tvärtom. I över ett år var hon vid fronten i  norra Irak och hjälpte kvinnor och flickor som varit fångar hos IS. Författaren Alexandra Pascalidou har träffat henne.

Den 3 augusti 2014 invaderade IS staden Sinjar i norra Irak, vid syriska gränsen. Då tog Delal Sindy beslutet. Hon lämnade hemstaden Karlstad och åkte till kurdiska delen av norra Irak tillsammans med ett tiotal andra volontärer från Kurdish Diaspora som hon hittat via Facebook.

Efter 14 månader vid fronten och i flyktinglägren och flera försök att ta sig hem sitter nu den 24-åriga svenskkurdiskan på 159 cm och 48 kg mittemot mig och förmedlar fasansfulla vittnesmål om gruppvåldtäkter, gravida nioåringar och brutala övergrepp i terrorismens träskmarker.

Allt börjar i Zakho, en by som expanderat till en liten stad, 10 minuter från gränsen till Turkiet. Staden med 150.000 invånare hyser mer än 200.000 flyktingar från närområdet. Zakho som är ungefär lika stor som Karlstad har tagit emot fler flyktingar än hela Sverige gjort på ett år.

Foto: Magnus HallgrenI 14 månader har Delal Sindy arbetat i flyktingläger med kvinnor och flickor som våldtagits av IS-terrorister. Nu är hon hemma i Sverige igen och bär på minnen av hemska berättelser. Foto: Magnus Hallgren

– När vi kom till Zakho var gatorna fyllda av flyktingar. Den kurdiska regeringen stängde skolorna i fem månader för att människorna skulle få bo där tills de öppnade flyktingläger. Lokalbefolkningen kom med lastbilar fulla av vatten, mat, täcken och madrasser.

I Sinjar bor både kurdiska yazidier och kurdiska muslimer. Värst drabbades yazidierna som talar kurdiska och har en egen religion. IS kallar dem djävulsdyrkare.

När IS tidigare under sommaren intog Mosul fick folket följande ultimatum: Konvertera till islam, fly inom 24 timmar eller dö. Men yazidierna fick inget val. Männen mördades framför sina familjers ögon. Pojkar tvångsrekryterades till militären. 5.000 flickor och unga kvinnor tillfångatogs och såldes som slavar enligt KRG (kurdiska regionala regeringen) och FN.

Delal arbetade med flickorna som lyckats fly fångenskapen. Hon hjälpte dem att få vård, vinterkläder, gasolvärmare och mat och kontakt med hjälporganisationer. Hon skapade tjejgrupper som erbjöds terapi och samtal. Vissa ville fly till Europa. Andra ville ha hjälp med ”under bordet”-aborter.

– Den första flickan jag mötte kommer jag minnas resten av mitt liv, berättar Delal Sindy. Dunya, sju år, bodde i en park med sin mamma. Hon kunde inte sova, hon kissade på sig, hon var så traumatiserad att hon inte ens pratade i början.

Foto: Delal SindyDå Peshmerga­militär återtog Sinjar från IS var det en spökstad fylld med sprängmedel. Foto: Delal Sindy

Så småningom berättade Dunya hur hon sett IS släpa hennes pappa ur huset och skjuta honom i huvudet. Hennes sexåriga lillebror drog de iväg in i en buss. Hennes två storasystrar såldes som slavar. När Dunyas tredje storasyster såg IS avrätta hennes man kastade hon sig ut från Sinjarberget. Nu var Dunya ensam kvar med sin mamma.

Dunya sa till Delal: ”Innan terroristerna kom, sa mamma varje natt att hon älskade mig och hon brukade pussa mig och krama mig och sjunga för mig. Nu gör hon inte det längre. Och jag är så rädd för att de ska komma hit och göra med min mamma som de gjorde med min pappa.”

Delal skakar på huvudet när hon minns alla flickor och kvinnor hon mött.

Flickor som slits ur sina mammors armar och fängslas, säljs som slavar och utsätts för gruppvåldtäkter. Om och om igen. Av Islamiska statens terrorister.

I Chamishko-lägret i Zakho mötte hon en nioårig flicka som efter nio månaders fångenskap skickades tillbaka till sin familj som en söndersliten trasdocka. Så fort IS fick reda på att nioåringen var gravid såldes hon till en arabisk familj i en by utanför Mosul i Irak. När mannen tog hem henne blev hans fru förfärad över att flickan var så liten. Så hon hjälpte flickan att fly.

– Sånt händer aldrig, säger Delal som delar en ljusglimt från det makabra mörkret.

Foto: Delal SindyI januari gick många barn tunnklädda trots 9 minusgrader. De blev mycket glada när det delades ut nya fina stövlar. Foto: Delal Sindy

När mannen var med IS i Mosul passade frun på att ta den nioåriga flickan till gränsen där en smugglare förde henne till de kurdiska peshmerga-soldaterna.

Det är faktiskt tack vare smugglarna som tjejerna kunnat komma loss från IS. Fast det kostar. Om en familj lyckas spåra sin syster, dotter, fru och de får kontakt med en smugglare kan det kosta mellan 15.000–80.000 kronor. Men priserna varierar. En gravid tjej som jag hjälpte såldes från Mosul för ungefär 10.000 kr.

Allt fler flickor lyckas fly med hjälp av ”smidiga smugglare” och familjerna lånar pengar för att köpa tillbaka sina döttrar och systrar.

Delal har hjälpt flickor och kvinnor från 7 till 83 år. Minst 90 procent av alla flickor och kvinnor mellan 9 och 35 år har blivit våldtagna, fysiskt och psykiskt misshandlade, köpta och sålda. De äldre får städa, laga mat, ta hand om nyfödda, oönskade eller handikappade barn.

Nu kommer även rapporter om att IS dödar barn med downs syndrom. Internationella människorättsorganisationer som Human rights watch bekräftar berättelserna om slavmarknader där flickor och kvinnor delas upp efter ålder och skönhetsgrad, kläs av och säljs i sexiga underkläder medan terroristernas egna fruar till och med täcker ögonen med ett tunt svart nät. Men niqaben räddar också liv.

Foto: Delal SindyHjälparbetare delar ut ett lass sommarkläder till familjer ­i Sinjar. Foto: Delal Sindy

– Flickor och kvinnor gömmer sig under den svarta slöjan när de flyr mitt i natten.

Delal har sett förövarna på nära håll. Det var i Sinjar när de skulle frita tio familjer som var kvar.

– Vi hade med oss militär. Vart du än lade handen i bilen fanns ett vapen. Jag hade en Kalasjnikov vid foten och en Glock i handen. Bara 70 meter bort viftade IS-krigarna med sina svarta flaggor. Vi gömde oss bakom en mur och kröp på alla fyra. Hade jag bara lyft huvudet skulle jag varit död. Vi testade att kasta upp vattenflaskor i luften och IS krypskyttar sköt dem direkt.

När Delal återvände till Sinjar efter att kurdiska Peshmerga besegrat IS var det en spökstad. IS hade planterat bomber på allt från dörrhandtag till handfat. I tunnlarna terroristerna byggt under husen för att gömma sig undan flygbombningarna fanns oändliga mängder sprit och knark.

Deras ledare ger dem droger som sägs motverka rädsla. Tjejerna som levt i fångenskap berättar att IS-soldaterna, som talade olika språk, tog piller och drack något färgat som fick dem att skaka i timmar efter att de kommit hem från kriget. Samma piller gav de även tjejerna.

Kurdiska myndigheter erbjuder gratis sjukvård men enligt Delal måste flera göra mera.

– En avgiftning räcker inte när man blivit våldtagen av terrorister i ett år och sett sina anhöriga bli halshuggna.

Foto: Delal SindyDelal Sindy tillsammans med funktionshindrade Liza i Zakho-provinsen. Foto: Delal Sindy

Delal är kritisk mot de internationella hjälporganisationerna som skickar folk på en två veckors kurs i krishantering för att möta djupt traumatiserade människor. Dessutom undrar hon varför ingen officiell svensk organisation är på plats när det finns hjälparbetare från alla övriga nordiska länder.

Delal förmedlade kontakter med officiella tyska delegationer som hjälpte flickor och kvinnor med allt från biljetter och boende till traumabearbetning. Flera av flickorna har fått asyl i Tyskland.

En av dem är 17-åriga Susan som Delal fortfarande har kontakt med. När Susan rymde hem var hon gravid. Hon hade gripits tillsammans med sin tioåriga syster när IS intog Sinjar i augusti 2014. När de försökte skilja systrarna åt virade Susan ett lakan runt halsen för att hänga sig. Hennes lillasyster skänktes bort till en högt uppsatt IS terrorist i Mosul medan Susan såldes för några hundra dollar till en gammal, högt uppsatt slavisktalande terrorist som kallades för Al Russiyah.

– Han var nog från Tjetjenien. Al Russiyah hade många sexslavar och ett system. Varenda morgon raddade han upp tjejerna, klädde av dem nakna, tafsade och luktade på dem innan han valde dagens offer.

Därefter fick hans vakter ta över. De våldtog flickorna fem gånger om dagen. De piskade och band fast dem och brände dem med kokhett vatten. Efter nio månader, när den gamle terroristen dog i en flygbombning bara några hus längre bort, lyckades Susan fly. Några av flickorna vågade inte följa henne då de sett andra som försökt fly få benen avhuggna.

Foto: Delal SindyMänniskorna som levde på toppen av berget hade knappt det nödvändigaste. Foto: Delal Sindy

Susan gick till fots om nätterna och grävde diken som hon gömde sig i om dagarna. Efter tre dagar lyckades hon ta sig till kurdiska peshmerga som hjälpte henne till säker mark. För Delal berättade hon: ”Jag förstår inte varför jag rymde, jag har ingenting kvar. Jag önskar att de hade dödat mig i stället. Hela min familj är borta. Vad har jag att leva för? Jag försöker glömma allt men till och med när jag blundar ser jag dem framför mig”.

Hur tas de återvändande flickorna och kvinnorna emot av den egna gruppen?

När de första kom tillbaka var det extremt svårt. Yazidierna är inte muslimer men hederskulturen finns där oavsett religion. De här kvinnorna kommer från byar med en mentalitet som såg dem som smutsiga för att de inte längre var oskulder. Men vi gick från tält till tält och förklarade för familjerna att de här flickorna inte valt detta. Häftigast av allt var när unga Yazidikillar demonstrerade i lägren mot stigmatiseringen. ”Vi kommer gifta oss med dem ändå” sa killarna. Den här nya generationen är fantastisk!

Delal tog Susan till sjukhuset i Zakho där hon fick veta att hon var gravid. ”Antingen dödar jag mig själv eller så gör jag abort” sa Susan. Men hon var redan i femte månaden och det var för sent för att göra abort.

I dag är Susan i Tyskland och har hittat en familj som ska adoptera barnet hon kommer att föda. För två månader sedan pratade hon med sin mor som befann sig i en by nära peshmerga och förberedde sig för flykten. Men systern som skänktes bort är spårlöst försvunnen.

Kvinnokroppen är ett vapen i terroristernas krigsföring. Vittnesmålen tvingade Delal att stänga av för att orka.

Jag blev som en robot. Jag kunde inte ens gråta. När jag ville lätta lite på hjärtat hos mina släktingar sa de ”snälla berätta inte, vi kommer att drömma mardrömmar”.

Delals släktingar var inte särskilt förtjusta i att hon var där utan en manlig företrädare. Hennes kurdiske far som själv torterats och fängslats av Saddam Husseins regim och sitter i rullstol kunde inte ta sig från Karlstad till Kurdistan för att vara dotterns förkläde. Det gick så långt att några av hennes kusiner hotade henne till livet. Efter flera turer flyttade hon in i en dyrare lägenhet i ett område hårdbevakat av poliser och säkerhetsvakter.

Foto: Delal SindyEn man från Mosul skickade hotmeddelanden till Delal och bifogade bilder på vapen. Foto: Delal Sindy

– Och så skaffade jag en pistol som jag hade med mig vart jag än gick, säger Delal som i hela sitt liv kämpat på flera fronter.

Hot får hon flera gånger i veckan. Kurdiska säkerhetstjänsten har spårat avsändarna till Mosul, Syrien och andra IS-fästen.

– De skriver på arabiska att ”vi har systrar och bröder i Kurdistan och du är en av de första vi kommer att döda. Det vi gör mot yazidierna kommer vi att göra mot dig. Vi kommer att våldta dig och vi kommer att halshugga dig och vi kommer att köra upp knivar i dig. Vi kommer att se till att ditt blod rinner på gatorna, och ni alla otrogna kommer att dö”.

Svenska hatbrev får hon också. De skriver: ”du hjälper terrorister, kom inte tillbaka till Sverige, du är inte svensk”.

Men Delal låter inte rädslan stoppa henne. Hon vill fortsätta göra skillnad i människors liv och planerar redan nästa resa.

Lyckas man med något här i livet får man både hat och kärlek.