I återutgivna "Barnen ifrån Frostmofjället" flyr sju föräldralösa syskon undan fattighus och misär. På Stadsteaterns scen i Stockholmsförorten Skärholmen har barnboksklassikern om hemlöshet fått ny aktualitet.
I tv:s julkalender tvingas Charlie och hennes pappa Kurre stå med mössan i handen utanför grannen Gerdas dörr när de inte får ihop till kvällens middag. De har varandra, men kontrasten mot varuhusdirektörskans överflöd är likväl avgrundsdjup. En förmögenhet uppbyggd genom att utnyttja fattiga, föräldralösa barn.
I radion är tonen en annan, mer samtida. Elvira, vars mamma är arbetslös, sänker blicken i skam när klasskompisarna jämför sina nya mobiltelefoner.
– Konsumtionshetsen kring jul är något som alla måste förhålla sig till, både vuxna och barn. Stressen och skammen för att man inte ska få det man vill ha, som alla andra får. Och stressen och skammen hos föräldrar som inte kan ge sina barn det man vill ge dem, säger Sara Kadefors som står bakom "Allt du önskar", årets julkalender i Sveriges Radio.
Manusförfattarna bakom tv-kalendern "Tjuvarnas jul" ville skapa en klassisk, Dickensk saga. Motsättningen fattig-rik är tacksam, allt sätts på sin spets.
– Se på Charlie Chaplin. Han växte upp under fruktansvärda förhållanden, och angrep hela tiden fattigdomen med humor. Men på ett sätt som får skrattet att fastna i halsen, säger Stefan Roos, som tillsammans med Per Simonsson står för manus och regi.
Stefan Roos är uppenbart nöjd över att ha fått med ämnen som barnarbete och rika som gör ekonomisk vinst genom att utnyttja de svagaste.
– Även om det är en saga vill man vara i verkligheten. Det är ett bra budskap till barn och vuxna: man kan förändra, det behöver inte se ut så här.
Anledningarna att skriva om fattigdom, även för barn, blir bara fler. Andelen fattiga familjer har ökat från 9 procent för 10 år sedan till 15 procent i dag - ungefär 220 000 barn lever i fattigdom enligt en utredning från Rädda Barnen.
Susanna Alakoski har ägnat hela sitt författarskap åt att förstå och tolka fattigdom och sociala klyftor. I höstas kom hennes första barnbok, "Dagens Harri", den första av tre böcker om Tiia och Peggi, som båda har ensamstående föräldrar.
Barnens böcker om fattigdom utspelar sig oftast i historisk tid, det är enklare att skriva med en viss distans. För Susanna Alakoski, vars nästa vuxenbok också handlar om fattigdom, är det däremot självklart att föra in frågan i samtiden.
– Men de som upplever fattigdomen värst är inte författare, konstnärer, journalister. De kan inte själva skildra den. Det krävs att någon som tagit sig ur den återberättar, säger hon och fortsätter:
– Några av de ungar som växer upp med kackerlackor i Rosengård kommer att bli så starka att de kan berätta sin historia. Och då skrivs svensk historia, inget annat.
Fattigdomen har många ansikten, säger hon, men den innebär alltid skam. Inte minst nu till jul. Hon får många brev från läsare och kunde nyss läsa om hur julen för två små barn helt enkelt är inställd.
Hon kan ändå se att något har hänt med debatten. Den som säger att det inte finns fattiga barn i Sverige i dag får hårt mothugg.
– Fattigdom är relativt. Den ska jämföras med det land som barnen lever i. När skollunchen är det enda målet mat en unge får, då är vi tillbaka på 1930-talet.