Den ryska filmen firar nya framgångar

Publicerad 2003-11-07 08:00

Ivan Dobronravov (i förgrunden) och Vladimir Garin spelar de två bröderna i Andrej Zvjagintsevs guldlejonbelönade "Återkomsten". Den 15-årige Vladimir Garins liv slutade i en tragedi. Han drunknade två månader före Venedigfestivalen, i sjön Ladoga, där filmen spelades in. Det berättade regissören först i samband med prisutdelningen.

Ivan Dobronravov (i förgrunden) och Vladimir Garin spelar de två bröderna i Andrej Zvjagintsevs guldlejonbelönade "Återkomsten". Den 15-årige Vladimir Garins liv slutade i en tragedi. Han drunknade två månader före Venedigfestivalen, i sjön Ladoga, där filmen spelades in. Det berättade regissören först i samband med prisutdelningen.

  • Skriv ut
  • Öka textstorlekMinska textstorlek
  • Rätta artikeln

"MOSKVA" Det våras för den ryska filmen. Det prisbelönta dramat "Återkomsten" har blivit en symbol för att seriösa, konstnärliga dramer åter får plats på en repertoar som länge dominerats av inhemsk, våldsam actionfilm och tung amerikansk närvaro.

Det våras för den ryska filmen. Det prisbelönta dramat "Återkomsten" har blivit en symbol för att seriösa, konstnärliga dramer åter får plats på en repertoar som länge dominerats av inhemsk, våldsam actionfilm och tung amerikansk närvaro.

De stora ryska biokedjorna vägrade att visa filmen "Boomer", en brutal roadmovie som kan sägas markera slutpunkten på en epok av banditförhärligande filmer. Producenten Sergej Selijanov gick då till de oberoende biograferna, och vips: en och en halv månad efter premiären i augusti 2003 hade filmen spelat in 1,5 miljoner dollar. Det var absolut rekord för en rysk film på hemmaplan.

Varför biojättarna vägrade? Svaret får sökas i den nordamerikanska filmindustrins förkrossande herravälde på den ryska marknaden, som gör att den kan diktera alla villkor. En stor biografkedja hade ett avtal med Warner Brothers, enligt vilket den måste visa ett paket med USA-filmer, oftast storfilmer, och spela in maximalt med pengar. Andra filmer får de bara visa i mån av plats, i hålen mellan stora premiärer. Under år 2002, då två ryskproducerade filmer, "Antikiller" av Jegor Kontjalovskij och "Oligarken" av Pavel Lungin, spelade in totalt 1 miljon dollar, gick därmed inte de amerikanska storfilmerna så bra som WB hade hoppats. Så nu tvingades biokedjan säga nej till "Boomer". Strax därefter avspisade man den unge debutanten Andrej Zvjagintsevs mystiska och skakande "Återkomsten" - trots att filmen just vunnit två guldlejon (bästa film och bästa debut) på filmfestivalen i Venedig. Den visas nu på enskilda, fristående biografer.

Bittert kan tyckas, särskilt som "Återkomsten" säljer som smör i utlandet. När den hade premiär i Italien den 31 oktober visades den med 60 kopior. Något liknande har hänt med Alexander Sokurovs överdådiga men omdiskuterade "Den ryska arken", som när den visades i USA på bara 30 dagar spelade in hela 2 miljoner dollar.

Men i Ryssland är distributionen en flaskhals för en rysk film på allt tydligare uppgång. Trots det kan Moskvapubliken just nu välja på hela tio ryska filmer samtidigt, vilket är mer än på åratal. Och detta år produceras 90 filmer i Ryssland, också det en högre siffra än på länge.

Jag ställer frågan till några ryska filmkännare: Är inte det en fantastisk vändning?

- Visst är det en klar förbättring, säger Vita Ramm, filmkritiker på radiokanalen Echo Moskvy.

- Men man måste se det i perspektiv. Samtidigt rullar minst 35 amerikanska filmer på repertoaren, varav vissa har upp till 50 kopior. Så USA-dominansen är fortfarande stark.

Uttryckt på ett annat sätt: av de omkring 250 filmer som visas i Ryssland på ett år är endast 40 gjorda i Ryssland (och de visas med jämförelsevis få kopior).

Svårigheterna på hemmamarknaden har gjort att många i branschen ropar på kvotering av utländsk (amerikansk) film. Protektionisterna tillhör oftast den äldre generation som frodades bakom skyddet av en järnridå, och de har inte fått något gehör på politiskt håll. President Vladimir Putin gav inget stöd till idén när han i förra veckan besökte Mosfilm; han nöjde sig med en principförklaring om att "den inhemska filmen måste skyddas".

Regissören Stanislav Govoruchin ("Svarta katten", "Så kan man inte leva", "Det Ryssland vi förlorat") var med på Mosfilm och sade efteråt att det är gott och väl att vi kan göra film som vinner festivaler, men för att bli ett alternativ till amerikansk film krävs det film som miljoner ryssar vill se.

Vita Ramm ser intressanta innehållsliga tendenser i ny rysk film; fram till för något år sedan dominerade vålds- och maffiarullar, men nu är det andra teman. Tre nya filmer (Boris Chlebnikovs "Koktebel", Zvjagintsevs "Återkomsten" och Sokurovs "Far och son") handlar samtliga om relationen mellan fäder och söner.

- Varför vet jag inte. Kanske är det en längtan efter en förlorad auktoritet, även om dessa filmer visar upp osäkra och misslyckade fäder.

Inför år 2005 ser tematiken ut att bli en annan. Då firas 60-årsminnet av segern i stora fosterländska kriget (1941-45) och man kan förvänta sig en orgie av patriotiska krigsfilmer. Dit kan man räkna Nikita Michalkovs uppföljare till "Brända av solen", som han just avslutar manusarbetet med. Elaka tungor gör gällande att det riskerar att bli ytterligare ett grandiost pekoral i "Barberaren i Sibiriens" fotspår. De båda huvudpersonerna från första filmen - både Michalkovs general Kotov och Oleg Mensjikovs NKVD-agent - har genom ett underverk överlevt och kan återanvändas i "Brända av solen 2"

De äldre filmmakarna med bakgrund i Sovjettiden har svårt att finna sig till rätta i dagens Ryssland.

- De har ingen förståelse för hur moderna människor tänker. Publikens sätt att läsa bilder är helt annorlunda i tv-åldern, men de skyller på den amerikanska filmens övertag. De hatar att bli förbisprungna, men kan inte göra något åt det, säger Vita Ramm.

Naum Kleiman, chef för Filmmuseet i Moskva, formulerar det på ett annat sätt:

- Sovjetiska kvalitetsfilmer tvingades kommunicera med publiken med undertexter som den förstod. Men detta försvann tillsammans med ofriheten, samtidigt som de äldre slutade att gå på bio. I stället översvämmades vi av våldsfilmer, först amerikanska, sedan inhemska.

Han kallar nedgångstiden 1986-1995 för "den hysteriska perioden", vilket var en avspegling av samhället och att den ryska intelligentian hamnade i en dimma. De senaste två åren har han kunnat notera en mer avspänd inställning och att mindervärdeskomplexet börjar släppa. Det krävdes ett par internationella framgångar för nya ryska filmer för att ett visst självförtroende skulle återkomma. Och med den en ny våg av unga filmare.

- De yngre har en annan inställning och väntar inte på statens hjälp. Ta Zvjagintsevs film, som var en oberoende produktion. Tidigare hade vi alltid ett Hollywoodkomplex, men de unga har insett att det inte krävs jättepengar för att göra film, säger Naum Kleiman.

- De nya filmerna ger en äkthetskänsla, det är rysk film som inte sneglar på vad man tror att utlandet vill. Jämför med Anton Tjechov som var hundra procent ryss, men just därför var hans berättelser allmängiltiga.

Inflytandet från tv har också blivit stort genom de pengar som samproduktioner med olika tv-kanaler inbringar. "Återkomsten" tillkom med stöd av en privat tv-kanal. Ibland visas filmer först i tv, eller till och med enbart där. Det var fallet med vårens största tv-händelse i Ryssland: Valerij Todorovskijs filmatisering av Fjodor Dostojevskijs "Idioten". Följden var oväntad för alla: en renässans för 1800-talsförfattaren. På nolltid länsades bibliotek och boklådor på alla Dostojevskijböcker.

Årets två stora ryska filmframgångar, "Boomer" och "Återkomsten", har öppnat en klyfta bland de ryska filmkritikerna: vilken ska koras till årets film? Oavsett vem som vinner debatten är rysk film på väg tillbaka på allvar, anser Vita Ramm. Själv sätter hon en peng på "Återkomsten".

- Den är känslomässigt starkare - varje ruta av filmen innehåller en gåta. "Boomers" karaktär är annorlunda, den behandlar banditvärlden utan entusiasm, en tragisk generation som har valt fel väg, och en punkt sätts för det som Alexej Balabanovs "Bröder"-filmer skildrade.

Tipsa via e-post
(Vad ar Twingly?)

Visar 1-10 (av totalt 1).

Mer från förstasidan

För 200 våldtäkter på dottern. Har dömts mot sitt nekande två gånger. 39  4 tweets  35 rekommendationer  0 rekommendationer

På sannolika skäl misstänkta. Två anhållna personer släpptes i går av polisen.

norrkoping
Foto:Johan Nilsson/TT
Annons:

Enormt intresse. Det som händer är att kor släpps ut. Något 150 000 smålänningar inte vill missa.

Annons:
Annons:
Annons:

Utebliven tidning

Tekniskt fel. Vissa prenumeranter i Stockholms innerstad och Upplands Väsby får på fredagen inget Stockholmsmagasin. De prenumeranter som drabbats får bilagan på lördag.

Spara 498 kr!

Läs DN digitalt – var, när och hur du vill.

Annons:

Läs dagens tidning

Ny form. Nu är det lättare att läsa tidningen digitalt!

DN PÅ AGENDAN

Annons:
Annons:
Annons: