Människor verkar alltid ha gillat att dela in varandra i kategorier. "Vi och dem" är väl den mest grundläggande. Bryter man ner det där lite mer detaljerat kan man dels få olika klassindelningar baserade på ekonomi och social status (överklass, arbetarklass och så vidare), dels kategorier baserade på utseende och intresse (stekare, emokids, kulturtanter, hipsters). Redan 1836 gjorde Charles Dickens något liknande, när han publicerade en samling kåserier under titeln "Sketches by Boz". Boken inleds med en rätt torr och ironisk beskrivning av ett antal karaktärer i det viktorianska London.
172 år senare startar Christian Lander sin blogg "Stuff white people like", mest som ett skämt efter en diskussion om att han ville att fler vita skulle titta på tv-dramat "The Wire". 18:e januari i år postades det första inlägget "Coffee". Efter sex veckor låg besöksantalet på 300.000 per dag och var tidigare i somras uppe i miljonen. Det senaste tillskottet på listan har nummer 106 och handlar om Facebook.
- Spridningen var helt epidemisk, berättar Christian Lander över telefon från Los Angeles.
- Folk berättade för sina vänner, postade länken på sina bloggar och spred det vidare. Om jag förstod det till fullo skulle jag sälja mina tjänster dyrt till en marknadsföringsfirma men det gör jag tyvärr inte.
De vita människor Lander karaktäriserar tillhör en välutbildad amerikansk övre medelklass. De lutar åt vänster, bryr sig om miljö, kultur och omvärlden.
- En sak som utmärker dem mest är nog ekologisk mat. De är ute efter bekräftelsen på att allt de gör är rätt. Det finns definitivt ett visst mått av självhat där, de måste liksom gottgöra allt ont vita människor har gjort historiskt, men samtidigt ser de ner på andra människor som inte gör lika rätt som dem själva.
Bloggens popularitet ledde till att bokförlagen började intressera sig, och i våras rodde Lander i land ett kontrakt som gav så mycket pengar att han kunde sluta sitt jobb som "typ copywriter". För några veckor sedan kom bokversionen som nu ligger på den amerikanska bästsäljarlistans sjuttonde plats.
Christian Lander är själv skyldig till många av avsnitten i boken. Han är uppenbart vit, med en oavslutad doktorandutbildning i litteraturvetenskap (nr 81) och studier utomlands (nr 72) bakom sig, har skägg (nr 95), glasögon (nr 140) och en fräck cykel (nr 61), något han tror är en av anledningarna till framgångarna.
- Jag vet att jag är pretentiös och fånig med en massa av de här grejerna, men jag kan inte hjälpa det. Jag är faktiskt ute efter mig själv i stor utsträckning, om jag inte kunde driva med mig själv skulle det nog inte vara speciellt roligt.
Landers bok är en arvtagare både till Dickens och andra mer sentida klassiker i genren. 1980 kom Lisa Birnbachs "The official preppy handbook", som avhandlar klädkoder, dryckesvanor och parningsritualer hos den amerikanska nordostkustens överklass. Tre år senare ger litteraturprofessorn Paul Fussel ut "Class. A guide through the american status system", där det bland annat utreds varför överklassen föredrar små bollar och underklassen stora.
De senaste åren har man på samma humoristiskt antropologiska sätt kunnat läsa om hipsters i "The hipster handbook", och snuskigt rika i "The filthy rich handbook". Och nu alltså om gruppen som Lander karaktäriserar med undertiteln "The unique taste of millions". För en enkel illustration är det bara att gå till sajten muxtapestumbler.com, som är en sökfuntion kopplad till den populära internettjänsten Muxtape där användarna laddar upp låtar till egna "personliga" blandband. Man inser snabbt att det är ytterst få av användarna som ens gränsar till att vara originella.
- Japp, det är ett bra exempel, säger Christian Lander.
- Det lustiga är att de människor jag pratar om tycker sig tillhöra en väldigt speciell minoritet. Det du gärna glömmer är att det finns miljoner där ute som också har den här "alternativa smaken"; gillar "indie", läser böcker och tittar på film.
Du har pluggat i Köpenhamn, finns det något du kan säga om skandinaviska vita människor?
- De är vad alla amerikanska vita människor aspirerar på att vara. Ni är fantastiskt socialt progressiva, är vältränade, ni pratar flera språk. Ja, ni är idealet.
Men är boken avsedd som en guide till hur man blir en vit människa?
- Nej, nej, det är en guide till hur man utnyttjar vita människor. Vad du vill är att använda deras svagheter för att få dem att göra dig tjänster.
Vad kan man använda dem till då?
- Du kan få dem att måla ditt hus, skjutsa dig till flyget, laga middag åt dig.
Och om de lagar middag åt en, så blir det en bra middag?
- Absolut. Så länge de håller sig borta från att försöka sig på just ditt nationella kök. Då finns det risk för att de fuckar upp det.