Kultur & Nöje

Deras passion: ­pastellfärgade ponnyhästar

De är vuxna, de är män, och de älskar My little pony. Tv-serien "Friendship is magic" har fått en helt oväntad grupp fans som växer sig allt starkare på nätet. De kallar sig bronies, och Hanna Fahl har träffat dem.

– Om du hade kommit till mig för några år sedan och sagt att jag kommer att titta jättemycket på ponnies och att de blir en stor del av mitt liv, då hade jag bara gått i väg. Jag hade trott att du rymt från ett mentalsjukhus.

Joel och hans kompis Viking sitter på en parkbänk i en villaförort i norra Stockholm. De är arton och nitton år gamla, solen skiner, de har jeans och t-tröjor och sneakers på sig. Joel kommer direkt från jobbet. Vi pratar om My little pony.

– Ibland slår det mig hur absurt det är. Jag sitter och chillar någon natt och tänker plötsligt: ”Jag gillar ponnyer!” säger Viking och skrattar.

I ryggsäckarna har de små pastellfärgade hästar och tröjor med ponnymotiv. Viking och Joel är bronies.

För att förstå vad en brony är måste vi backa bandet några år, till 2009. Det amerikanska leksaksföretaget Hasbro hade insett faktum, My little pony var inte särskilt heta längre. De pastellfärgade små plasthästarna som var en av företagets stora kassakor under åttiotalet kändes helt enkelt... gamla. Otidsenliga. Men Hasbro var inte redo att begrava sin ponnysuccé riktigt än. Michael Bays ”Transformers”-film hade nyligen blåst liv i företagets gamla leksaksrobotar; kanske gick det att göra något liknande med My little pony?

Hasbro vände sig till animatören och manusförfattaren Lauren Faust. Det var inte ett helt självklart val. Faust, som var åtta år när My little pony först kom ut på marknaden, hade visserligen själv lekt med hästarna och älskat dem. Men hon var också feminist och irriterad på hur de tidigare tecknade serierna och filmerna skildrat ponnyerna. ”De reflekterade inte över hur jag själv lekte”, skriver Faust i en text i Ms Magazine. ”Hästarna hade bara oändliga tebjudningar, fnissade för ingenting, och besegrade fiender genom att börja gråta.” Men Faust tog jobbet, fast besluten att skapa en My little pony-serie som gjorde hästarna rättvisa, och resultatet blev “Friendship is magic”. I oktober 2010 hade serien premiär och drog hyfsade 1,4 miljoner tittare i månaden. Hasbro lanserade en ny omgång ponnyleksaker att kränga till småflickorna som såg serien. Slutet gott, allting gott.

Fast något oväntat hände. Tittarsiffrorna ökade, och mot slutet av första säsongen var de uppe i 4 miljoner. Och de nya tittarna var inte barn, de var vuxna. Och de flesta av dem var män. Långsamt började internet fyllas av My little ponies: hemgjorda videor, låtar, fansajter, skämtbilder, forum. De nya ponnyfansen tog sig snabbt ett eget namn: bronies, en sammanslagning av orden ”brothers” och ”ponies”. My little pony hade blivit historiens kanske mest oväntade nördfavoritserie.

Andreas är 21 år gammal och bor i Jönköping. Han blev en brony förra sommaren efter att ha sett folk prata om ”Friendship is magic” på internet. Strax därefter startade han det första svenska brony-forumet. Nyligen ordnade Andreas en fan-träff hemma i Jönköping, dit sju and­ra bronies kom för att spela spel, högläsa fanfiction och handla ponnies på Ica Maxi och BR Leksaker.

– Först tänkte jag att serien nog inte var något att ha, att den var för småflickor. Men jag kollade och fastnade. Allt med den är så bra – karaktärerna, animeringen, storyn ... Den känns faktiskt genuin, till skillnad från mycket annat. Och så har den bra budskap om hur man ska agera med sina vänner, säger Andreas.

Premissen för ”Friendship is magic” är enkel: Den ensamma plugghästponnyn Twilight Sparkle inser att vänskap är nyckeln till att besegra ondska, och tillsammans med fem andra ponnyer löser hon problem i byn Ponyville i landet Equestria. I slutet av varje avsnitt rapporterar Twilight Sparkle vad hon lärt sig om vänskap till sin mentor. ”Friendship is magic” är otvivelaktigt anpassad för barn, problemen som tas upp är enkla och vänliga, och estetiken pastelligt sockersöt. Exakt vad det är i serien som tilltalar vuxna män är svårt att sätta fingret på. Lauren Faust och hennes team var visserligen fast beslutna att göra en serie som skulle fungera även för föräldrar, men det enorma genomslaget i nördkretsar är svårt att förklara. Kanske hänger det, något paradoxalt, ihop med att ponnyhajpen började i forumet 4chan, ökänt som ett hat-, porr- och våldsnäste.

– Alla är arga, det är rasism, det är antifeminism, bilder på mördade människor – och så plötsligt kommer de här söta ponnyerna från ingenstans. Internet brukar vara hat och aggressioner, men det här handlade om kärlek och tolerans i stället. Det lockade folk, säger Joel.

När fanvideorna och klippen från serien först började dyka upp på nätet gjorde Hasbro som de flesta storbolag: man såg till att allt togs bort, till fansens sorg och ilska. Men långsamt insåg både animeringsstudion och Hasbro potentialen i sin otippade men köpstarka tittarskara. Avsnitten har blivit mer och mer pepprade med nördgodis: subtila referenser till allt från ”The Big Lebowski” och ”A-Team” till modeoraklet Anna Wintour och ”Borta med vinden”. Det kanske mest omtalade exemplet finns i säsong två, där ”Friendship is magic” ruta för ruta återskapade slutscenerna i ”Star wars – a new hope”, fast med ponnyer. Och i höstas släppte man en promotionvideo för tv-serien där hästarna gör sin egen version av Katy Perrys ”California gurls” och uttalat namndroppar sina mansfans. ”Our bronies hang out too, ’cause they know we’re awesome fillies”, sjunger Pinkie Pie. I bronyvärlden mottogs det med jubel.

– Det var ett bevis på att Hasbro hade upptäckt bronies, så det var väldigt stort, säger Andreas.

Faktum är att ”Friendship is magic” går längre än de flesta serier när det gäller att tillfredsställa sina fans. Bakgrundsponnyer som blivit fanfavoriter får ta större plats, och ponnynamn som fansen hittat på dyker upp i serien. Flera av dem som själva arbetat med ”Friendship is magic” har också blivit alltmer fascinerade av bronykulturen. Skådespelaren John de Lancie, känd som Q i ”Star trek”, gjorde rösten till en skurk i två avsnitt. Efter det fylldes hans inkorg med mejl från bronies. Först förstod han ingenting.

– Men när han började kolla upp det blev han helt fascinerad av bronyismen, och nu ska han ha spelat in en dokumentärfilm på Bronycon, berättar Andreas.

Bronycon är en av de stora fanträffarna i USA, den hölls förra helgen för andra gången hittills i New Jersey med 4 000 besökare. Förutom John de Lancie kom många andra av röstskådespelarna och manusförfattarna, och så naturligtvis hedersgästen serieskaparen Lauren Faust. I höst hålls ett annat ponnykonvent, Canterlot Gardens, i Ohio. Där kommer en något oväntad brony att dyka upp och hålla en föreläsning på temat ”Vad skulle Pinkie Pie göra?”, nämligen popstjärnan Andrew W K. I bronykretsar spekuleras det vilt om andra kändisar: Weird Al Yankovic, Seth Green och Stephen Colbert är några av dem som ryktats vara ponnysupportrar. Dessutom har Lady Gaga setts bära My little pony-halsband.

Men i takt med att bronykulturen växer, så blir den också alltmer hånad. För varje brony på nätet finns det tio hatiska ponnymotståndare. Och de flesta bronies känner sig också missförstådda av medierna. Viking och Joel berättar upprört om två inslag i amerikanska tv-kanalen Fox, där bronies kallats för ”bebismän” och anklagats för att knarka och stanna hemma från jobbet. And­ra har insinuerat att det är något perverterat över intresset. Joel och Viking vill inte att deras efternamn ska skrivas ut i den här artikeln. Inte för att de skäms över att vara bronies, utan för att de är oroliga över att Google för evig framtid ska förknippa deras namn med något som omvärlden verkar älska att missuppfatta.

Det låter kanske som en banal oro, men den är inte ogrundad. Det finns bronies som råkat illa ut på allvar. En femtonårig brony i Texas blev utslängd av sin mamma när hon hittade ”Friendship is magic” på hans dator (andra bronies erbjöd honom genast husrum). Och det finns även exempel på svenska bronies som fått stora problem med sina föräldrar, berättar Joel och Viking. Vissa väljer att vara brony i smyg. Det är helt enkelt lättast så.

– Det finns många som inte kommit ut ur stallet än, säger Joel.

Men varför är då just My little pony så provocerande? Fans av ”Star trek” är sedan länge respekterade medborgare, och en ljussabel eller en chtulhu-docka är snarast att betrakta som inredningsdetalj i dagens nördvänliga kulturklimat. Viking suckar när jag frågar.

– Det är väl klassikern – det annorlunda, och det är för tjejer, säger Viking.

– Ta ”Toy story 3”, den är också för barn men hamnar högt på filmlistor! Det är kombinationen barn och tjejer som gör att det blir så här, säger Joel.

Bronykulturen är ung, den tog fart ordentligt först förra sommaren och växer fortfarande. Allt fler ponnyband bildas (fem olika musiker som började som ponnyartister har fått riktiga skivkontrakt, berättar Joel och Viking), och det finns enskilda fanfictionromaner som är längre än ”Krig och fred” (en av de mest populära ska släppas i bokform snart). När Joel upptäckte My little pony såg han varje ny fanvideo som postades på nätet, men nu är de så många att det är omöjligt.

– Jag har fyra hundra videor på min att-titta-på-lista, och allt är bara ponnymusik!

Den tredje säsongen av ”Friendship is magic” håller just nu på att produceras. Leksaksföretaget Hasbro har av en slump råkat borra sig rakt ned i en gigantisk nördguldgruva och har fortfarande inte riktigt hunnit utnyttja potentialen i världens bronies, men de ska börja tillverka nya ponnyfigurer som passar vuxna samlare bättre än de lågkvalitativa plastleksakerna som finns i handeln nu, och som Viking och Joel har i sina ryggsäckar. Vissa av dem kommer från McDonald’s Happy meal, och Joel fick kämpa för att få ihop alla.

– Första gången bad jag om en ponny, men de gav mig en Pokemon ändå, det var pojkleksaken. Nästa gång blev personalen sur och vände upp och ned på mina pommes frites.

Men mot slutet av perioden hade så många kommit in och frågat efter hästarna att personalen på McDonald’s fattade att de var samlarobjekt, säger Joel.

– Sista gången sade hon i kassan bara: ”Ja. Det är en fin ponny.”

Bronies och pegasisters

Det finns även kvinnliga My little pony-fans, även om de är i minoritet. Vissa av dem föredrar att kallas sig bronies trots att de inte är ”brothers” i strikt bemärkelse, andra kallar sig i stället för pegasisters.

Några av de mest populära ponnyerna är bakgrundsfigurer i tv-serien och har fått sina namn av fansen. Bland dem finns Doctor Whooves som är misstänkt lik huvudpersonen i ”Doctor Who”, DJ P0n-3 som spelar skivor, och den vindögda ponnyn Derpy Hooves.

”Ballad of the brony” är en timslång dokumentärfilm som gjorts av ett fan. Filmen finns att se på Youtube och berättar historien om My little pony-fenomenet från början.

Det största internationella bronyforumet heter Equestria Daily och finns på equestriadaily.com. I Sverige samlas bronies på svenskabronies.se och på Andreas Spovfelts forum svenskabronies.egetforum.se.

Lauren Faust som skapade ”Friendship is magic” lämnade serien efter första säsongen. Jayson Thiessen tog över som showrunner.

”My little pony: vänskap är magisk” sänds i Sverige på kabelkanalen Boomerang, i dubbad form med röster av bland andra Lizette Pålsson och Jill Wrethagen. Bland bronies är den svenska versionen inte särskilt uppskattad, mycket på grund av att översättningen anses vara undermålig.