Det bästa av två världar

I september släpps en av årets mest uppmärksammade debutskivor. Den kommer från Malawi, Frankrike och Sverige.

Albumet har varit färdiginspelat i två år, men upphovsmännen The Very Best har lugnt förvarat det i sin dator i väntan på att fler ska upptäcka afrikansk musik. Trion har kunnat se sina amerikanska kompisar Vampire Weekend få ett världsgenombrott med afrikanska high life-influenser och hur akter som Dirty Projectors och Yeasayer inspireras av afrobeat. Björk har sjungit duett med Malis Toumani Diabaté och Franz Ferdinand har varit besatta av etiopiska mixar.

Nu är The Very Best redo att släppa en debut som bandets svensk, Johan Karlberg, kallar en ”blandning av Phil Collins, afrikansk musik och Paul Simons ’Graceland’”.

Albumet gästas av M.I.A, Santogold, the Ruby Suns, Marina Vello och just Vampire Weekends sångare Ezra Koenig.

– Vi kände aldrig att det var ett problem att skivan låg på is i ett år eller två, säger Johan Karlberg på telefon. Ingen annan gjorde vad vi gjorde, så den skulle ändå kännas ”fresh”. Samtidigt såg vi att folk blev mer och mer intresserade av afrikansk musik och nya influenser. Jag tror att vi har ganska bra tajmning nu.

The Very Best bildades när Karlberg från Linköping och fransmannen Etienne Tron, som tillsammans är producentduon Radioclit, träffade Esau Mwamwaya från Malawi i hemstaden London. Etienne köpte en begagnad cykel i Esaus fullpackade lumpbod i Hackney. När Tron och Karlberg fick veta att malawiern också var trummis bjöd de med honom till studion. De hoppades på afrikanska trummor, men Esau lät som vilken västerländsk studiomusiker som helst. Men när Mwamwaya började nynna öst­afrikanska harmonier till Radioclits produktioner så insåg Karlberg och Tron att de i stället hittat sin nya sångare. Sidoprojektet The Very Best var fött. Första låten, ”Chalo”, spelades in på en timme.

– Vi letade efter något nytt. Som Radioclit tillbringade vi så mycket tid i mörka neddrogade klubbar att vi ville göra något glädjefyllt och positivt i stället, säger Johan Karlberg.

Genombrottet kom redan förra året när de gav ut den hyllade mixtejpen ”Radioclit & Esau Mwamwaya are The Very Best”.

På gratisutgivningen finns en version av Michael Jacksons ”Rädda Willy”-låt ”Will you be there”. The Very Best var så nöjda med slutresultatet att de hoppades att Michael Jacksons advokater skulle knacka på studiodörren i östra London med en stämning.

– Vi hade bara varit glada, säger Karlberg. Det skulle betyda att Michael Jackson hade hört låten. Shit, Esau sjunger så grymt bra på ”Will you be there”. Vi sa hela tiden när vi gjorde mixtejpen att om Michael Jackson hör det här så kommer han att gilla det. Nu får vi aldrig veta.

Kort tid efter Michael Jacksons begravning spelade de låten på Pitchforkfestivalen i Chicago, USA.

– Det var 3.000 människor med tändare och tjejer som stod längst fram och grät. Det var ett bisarrt ögonblick, säger Karlberg.

Men låten möttes av skepsis när de besökte Esaus familj och vänner i Malawi.
– Låten gjorde dem otroligt konfunderade. De förstod inte konceptet med mixtejp och tittade på oss konstigt som om de ville säga: ”Ni kan inte lura oss, vi vet att det är en Michael Jackson-låt ni spelar! Varför skulle Esau få sjunga med Jackson?” Vi var tvungna att försäkra alla om att vi inte bluffade. Nu spelar de mixtejpen dygnet runt och dansar som tusan.

Johan Karlberg hade med sig pressklipp till Malawi för att visa hur Esau blivit känd i USA och Europa.

Sångaren har varit på musikmagasinet Faders omslag och Los Ange­les Times har tipsat sina många bilburna läsare att The Very Best är det ”perfekta botemedlet när du blir frustrerad av att sitta i bilkö”.

Mixtejpen utsågs till årets skiva av flera europeiska och amerikans­ka tidningar.
– Jag var stolt själv, men jag tänkte också: ”Han kommer från ert land. Ni måste också upptäcka honom.”

I oktober uppträder både Radioclit och The Very Best på Malawis årliga musikfestival Lake of Stars. Intresset i Europa och USA för festivalen är större än någonsin. Malawi, annars mest omskrivet för sin extrema fattigdom och Madonnas adoptioner, får nu också lite positiv uppmärksamhet för sin musik­historia.

– Massor av brittiska dj:er åker dit nu. Många från Europa säger att de struntar i Ibiza och åker till Malawi i stället, säger Karlberg. Han förstår intresset från andra artister.

– Mitt första besök var en kultur­chock. Trots att jag varit intresserad av Afrika länge. Det är så extremt fattigt. Samtidigt är alla så positiva och lyckliga i Malawi trots att de inte har de saker som vi i västvärlden betraktar som grundläggande.

The Very Best köpte sitt namn från Etienne Trons kusin för en gitarr när denne lade ned sitt hårdrocksband med samma namn.

– Namnet blir roligare när man vet var det kommer ifrån. När vi hörde det första gången tänkte vi: ”Fasen att vi inte kom på det själva.”

De ville inte kalla sig Radioclit & Esau Mwamwaya.
– Folk hade så extremt svårt att uttala Esaus namn. Till och med vår manager sa fel. Och så pass högt som vi siktar i USA så är Radioclit inte kommersiellt nog för att kunna hjälpa oss. The Very Best blev det ödmjuka mellantinget, säger Karlberg och skrattar.

Svensken flyttade till London dagen efter 11 september-tragedin 2001. Då var han nyutexaminerad fotograf. De första tre åren bodde Karlberg i ockuperade hus, ständigt redo att snabbt tvingas byta adress.

– Jag har fortfarande ett slags inbyggd radar som upptäcker hus man kan ockupera.
Nu har han tack vare musikframgångarna råd med en egen lägenhet.
– The Very Best personifierar London väldigt mycket, säger Johan Karlberg. Just det där att så många världar lever tillsammans, det är inte så segregerat. The Very Best hade inte kunnat hända någon annanstans. Hade vi bott i Sverige så hade Esua varit somalier och bott i Rinkeby. Jag hade bott i Linköping. Vi hade antagligen aldrig träffats.