Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Kultur & Nöje

Det blir Ngugi wa Thiong’o – ska vi slå vad?

Hur kommer det sig att spelbolagen tippar rätt Nobelpristagare oftare än litteraturexperterna? Handlar det om sannolikhetslära, skickligt detektivarbete eller rentav läckor? Axel Björklund beskriver spelet om spelet.

Vem är årets dark horse för Nobelpriset i litteratur?

Vad sägs om Ngugi wa Thiong'o?

Jag utser honom till min försökskanin, en 75-årig kenyansk författare som sedan 1978 skriver på kikuyufolkets eget språk. Han är tämligen okänd i Sverige, rimligen under vadslagningsbolagens radar.

En torsdag i början av september sätter jag 200 kronor på wa Thiong'o hos brittiska Ladbrokes. 51 gånger pengarna – en potentiell vinst på 10.000 kronor.

Tesen är att spelbolagen i så hög utsträckning låter sina spelares insatser styra oddsen att det kommer att märkas. Och mycket riktigt. Omedelbart efter mitt vad stoppar Ladbrokes spelet, vilket uppmärksammas i den anrika amerikanska samhälls- och kulturtidskriften The Atlantic, som skriver en lång spekulationsartikel – ”kan det kanske vara wa Thiong'os tur i år?” – baserat på att Ladbrokes presschef Alex Donohue säger att man fått en stor satsning från en kund i Sverige.

För 200 kronor har Ladbrokes stoppat spelet och fått blickarna på sig.

När spelet återtas är oddsen fortfarande 51 gånger pengarna, men snart därefter sjunker de till 21.

Det är en spridd uppfattning att spelbolagens litteraturkunskaper är mycket låga. I år erbjöd till exempel länge flera bolag spel på nigerianen Chinua Achebe, trots att han dog för ett halvår sedan och därför inte kan få priset. Namnet försvann inte förrän DN Kultur en andra gång, den 12 september, noterade detta faktum i tidningen. Flera gånger, bland annat då Elfride Jelinek och Doris Lessing fick priset, var spelbolagen helt fel ute.

Men bilden av spelbolagens litteraturkunskaper är inte ensidig. Ladbrokes har, med spelarnas hjälp, prickat rätt pristagare vartannat år – få litteraturexperter eller kulturredaktörer kan stoltsera med samma facit.

Den så kallade ”bruttolistan” över kandidater arbetade Ladbrokes fram i mitten av 2000-talet och ligger med viss modifiering – något nytt namn in per år, ut med fjolårspristagaren och (om det hinns med) eventuella avlidna – fortfarande till grund för bolagets odds. Det var en liten grupp litteraturintresserade som spånade fram namnen med viss hjälp av extern expertis, exempelvis blev en central person på en svensk kulturredaktion 2003 uppringd av ett spelbolag i researchsyfte och fick en flaska champagne skickad till sig sedan rätt person, Coetzee, namngivits.

”Det blir en snöbollseffekt”, förklarar Ladbrokes Alex Donohue på telefon från London, ”när det skrivs om Ngugi wa Thiong'o sätter fler pengar och då måste vi sänka oddsen för att få ihop boken.”

Den där svenske kunden...

– Ja, säger Donohue

Det var jag.

– Oh, it was you, was it. Terrific, säger han torrt.

Han förklarar hur det hela har gått till: En flagga har dykt upp i systemet eftersom ett större vad än ”normalt” har inkommit. Det räcker med 10-20 pund, betydligt mindre än om det hade gällt spel på hästar eller fotboll.

– Det handlar mindre om din geografiska plats och mer om pengarna, det är enkel matematik för att balansera boken. Vi googlar inte kunderna, understryker han.

De gör de visst, hävdar Joakim Rönngren, en elegant klädd man i 50-årsåldern med scarf under ett vitt välvårdat skägg. Han arbetade tidigare som nordisk pr-chef på Ladbrokes och var med och drog igång betting på Nobelpriset i litteratur. I dag finns han på Lotteriinspektionen.

– Vi följde spelen extremt noggrant. Alla vad som stack ut kontrollerades, spelarna googlades och kollades upp.

Det är precis vad han tror har hänt i det här fallet. Jag satte 200 kronor i en ”bok” som ännu så länge rymde väldigt små insatser. Det får konsekvenser. Googlar man dessutom mitt namn märker man att jag arbetar på Dagens Nyheters kulturredaktion.

Unibets presstalesman Jonas Nilsson är en kortklippt man i 35-årsåldern, klädd i grå kashmirkofta och med en stor svart Seikoklocka på vänster handled. Kontoret är inrymt i en fin gammal lägenhet alldeles invid biografen Zita på Birger Jarlsgatan i Stockholm, spartanskt inredd med stora konferensrum och affischnamnet Glenn Hysén på väggarna.

– Vi tar alla våra bettingområden på stort allvar. Det finns absolut ett pr-värde i att Nobelprisspelet blir omskrivet, men huvudsaken är att våra kunder efterfrågar den här möjligheten.

Bolaget har erbjudit spel på Nobelpriset i litteratur sedan 2004. Han visar bruttolistan och de slutgiltiga oddsen från de senaste åren. Oftast har pristagaren funnits bland dem med absolut lägst odds. I fjol var Mo Yan Unibets favorit redan i slutet på september, gissningsvis innan Svenska Akademien ens gjort sitt val. Jag frågar om man får spela på kandidater utanför hans listor – Unibets kundtjänst nekade till detta dagen innan – och han undrar om jag tänker på någon särskild. Svetlana Aleksijevitj, säger jag och han antecknar.

Vem hoppas du själv på?

– Bob Dylan vore kul. Eller Paul Auster, det är en personlig favorit.

Men honom kan man ju inte ens spela på.

– Jag får lägga till honom samtidigt som hon Aleksijevitj.

En timme efter intervjun läggs två namn till på Unibets lista: Svetlana Aleksijevitj och Paul Auster, till 10 respektive 30 gånger pengarna. Ännu en timme senare är oddsen nere i 9 respektive 10. På måndagen, då Svenska Akademien berättar att priset offentliggörs kommande torsdag, är Aleksijevitj näst lägst på Unibets lista med oddset 6 gånger pengarna och omnämns som en av favoriterna i en TT-artikel. Samtidigt dyker hon upp hos Ladbrokes – till 51 gånger pengarna. Senare samma kväll har oddsen sjunkit till 12 hos Ladbrokes och 5 hos Unibet.

Allt detta ser jag på skärmen framför mig i ett datorverktyg som DN:s Kristoffer Örstadius har byggt för att följa rörelserna i oddsen hos tre stora spelbolag. Vi har haft igång det sedan Betsson öppnade spelet i november 2012. För det mesta har det stått helt stilla, men ibland sker stora rörelser, som med wa Thiong'o, Aleksijevitj eller norske Jon Fosse, vars odds sjunkit från 101 till 9 gånger pengarna på en vecka på Ladbrokes lista (alldeles utan min påverkan).

Ladbrokes har erbjudit spel på Nobel­­­priset i litteratur sedan 2003 och många konkurrenter följde snart efter.

– På den tiden var vi nyetablerade i Sverige och huvudagendan var att hitta nya platser för att diskutera svensk spelpolitik. Att erbjuda spel på Nobelpriset i litteratur var en strategi, vi ville använda prisets starka varumärke för att hitta nya människor och popularisera något som tidigare ansetts vara mystiskt, förklarar Joakim Rönngren.

Han var med och kom på konceptet och arbetade med det fram till 2011. Han minns Nobelprisbettingen som en ”pr-triumf”, svär över att det blivit sämre sedan han slutade men håller inte med om att han som litteraturintresserad är en udda fågel i bettingvärlden.

– Au contraire! Spelbranschen är full av människor med varierande intressen.

Däremot konstaterar han att det finns en inbyggd problematik i att erbjuda spel på en pristagare som utses av en jury.

– Vi har alltid varit väldigt tydliga i vår kommunikation och berättat om vi misstänkt att något varit riggat.

Som 2008, då Jean-Marie Gustave Le Clézio fick priset, och Ladbrokes stängde spelet sedan man upptäckt spelaktivitet från udda platser, bland annat från födelsestaden Nice och från ett spelkontor på Mauritius, bara något kvarter från den antitobaksorganisation där Le Clézios syster Véronique arbetade.

– Det handlade absolut om en läcka, fastslår Rönngren.

Även Horace Engdahl, då ständig sekreterare, sa i radion att han var övertygad om att det fanns en läcka (han nämnde även att Le Clézio gått under kodnamnet ”Chateaubriand”). Ledamoten Knut Ahnlund, som under många år inte deltog i Akademiens arbete efter ett bråk, beskrev i en artikel i tidskriften Axess inre strider och hur jakten på läckor använts för att försöka kasta ut honom från stol nummer sju.

Horace Engdahl slutade som ständig sekreterare senare 2008. När Peter Englund året därpå tog över använde han sig av några lärdomar från tiden i militärens underrättelsetjänst för att täppa till potentiella läckor: ”totalt förbud mot att använda e-post, kryptering, framslumpade täcknamn, radikalt förkortade ledtider, starkt minskat antal inblandade”.

– Vissa av åtgärderna är nog rätt naturliga att ta till om man som jag arbetade på FRA under det Kalla kriget, skriver Englund i ett mejl.

När oddssättarna lämnat ifrån sig bruttolistan vidtar nästa del av arbetet: Att följa pengarna. En person med bakgrund i spelbranschen, som vi kan kalla John, förklarar:

– Vi kunde inte styrka läckor vad gäller Tranströmeråret men det fanns klara indicier. Till skillnad från vid en fotbollsmatch – där man förbereder sig så gott man kan och sedan oddsen är vad de är – innebär den här sortens betting mer detektivarbete.

John berättar hur det rasade in spel på Tranströmer sista dagen, något som Peter Englund förklarar med att en Ladbrokesanställd skrev om stora insatser på Twitter. Bolaget blev uppringt av en person från Svenska Akademien, det sägs att man bad att få söka igenom deras datorer. Det tillbakavisar Englund:

– Nej, jag har aldrig begärt något sådant av Ladbrokes. (I och för sig skulle jag älska att släppa lös våra experter på deras datorer, men jag känner på mig att de nog skulle tacka artigt men bestämt nej till en sådan förfrågan.) Jag har över ­huvud taget inte varit i kontakt med dem själv. Dock ringde en av våra tjänstemän upp och pratade med deras lokale chef, men både frågorna och svaren var högst generella.

– Det får bli förundersökning eller något allvarligare för att vi ska släppa till, säger John.

– Vi välkomnar insiderspel på sådana här områden. Eftersom det inte är tävling som fotboll är vi beroende av "intelligens". Bloggar och journalister är bra intelligens, men en gissning blir mer trovärdig om man lägger pengar bakom den. Samtidigt riskerar vi inga miljoner, det här är inte ett spel som syns i bokslut. Framförallt är det av pr-skäl, det ger ett visst mått av seriositet, speciellt om man har rätt.

Den totala mängden pengar som satsas på Nobelpriset i litteratur motsvarar ”en okej allsvensk fotbollsmatch”, bland annat eftersom det finns en övre gräns för insättningarna. Joakim Rönngren gissar att det handlar om totalt 550.000-600.000 kronor, kanske mer.

– Gränsen är förstås där för att inte riskera stora förluster men när man erbjuder sådana här spel måste man också ta lite spelansvar, om vi skulle ta emot vad på 100.000-200.000 kronor skulle det innebära en helt annan frestelse för folk som har väldigt mycket att förlora. Men jag tror absolut inte att någon i Akademien har tjänat pengar på att satsa på rätt pristagare, däremot ett par led bort – en agent, förläggare eller kanske någon på ett tryckeri som får en plötslig beställning, säger John.

En konsekvens av spelbolagens satsning på Nobelpriset i litteratur är att författarskap har kommit att diskuteras på ett mer irrelevant sätt – man pratar om författarnas yttre attribut som ålder, kön, hemvist snarare än de rent litterära kvalitéerna, som en skribent uttryckte det i Boston Globe i förra veckan. Peter Englund håller med och beklagar den utvecklingen:

– Ja, helt och hållet; torftigheten i detta är påfallande. Samme skribent citerar för övrigt en inblandad oddssättare som säger att vad de gör är att ”ge lata journalister något att hålla sig till, så de kan klämma fram åsikter och utnyttja vårt bakgrundsarbete”.

Joakim Rönngren håller inte med om att spelandet har utarmat diskussionen.

– Att kunna spela på litteraturpriset har gjort priset till en angelägenhet utanför kultureliten. På så sätt kan fler människor känna delaktighet i Svenska Akademiens val, som förut uppfattades som väldigt svåra för vanliga litteraturintresserade.

Englund tycker inte att spelbolagen stör Svenska Akademiens arbete, ”fast visst skulle jag hellre svara på frågor om litteratur än om odds och spelbolag.” Han har inte erbjudits pengar för att avslöja pristagaren i förväg och har aldrig hört talas om någon som har det heller.

Vi får fortsätta att följa oddsutvecklingen men vem pristagaren blir får vi reda på klockan 13 i dag, torsdag (det sägs för övrigt att Svenska Akademien haft ovanligt svårt att enas i år och inte beslutat sig förrän i den gångna helgen).

Kanske kom de fram till att det är Ngugi wa Thiong'os tur i år. Det skulle betyda mycket för Kenya – och för min privatekonomi.