Digitala drömmar

Utanför är det en av årets första riktiga sommardagar och solen gassar varm på himlen. Innanför dörrarna till mässhallarna i Jön­köping är det också varmt. Men det beror inte på solen, utan på de 5.000 datorer som surrar i hallen och alla de tonårskillar som sitter intill dem.

Under helgen pågår LAN-partyt Dreamhack, och det tog flera dagar för de hundratals volontärerna att släpa de tonvis av sladdar, bord och stolar som skulle vara på plats innan dörrarna öppnades den förs­ta festivaldagens morgon. Därefter ringlade en strid ström av spelare med datorer på ryggen, på kärror, på mamma eller pappa in i hallen, och redan innan festivalen hunnit invigas hade temperaturen börjat stiga i hallen. Men även förväntningarna och doften av varma gympadojor.

Dreamhack är bara ett exempel på hur stort datorspel blivit bland unga runt om i världen. Här i Sverige spelar 94 procent av alla ungdomar dator- och tv-spel, enligt organisationen Fair Play. Var fjärde spelar varje dag. Men på vissa andra håll i världen har spelandet vuxit sig ännu större.

Norden är den fjärde marknaden i världen i spelkonsumtion per person. Nordamerika har närmare hälften av världsmarknaden, som år 2003 beräknades till 14 miljarder dollar, Asien drygt 20 procent. För många har datorspelandet blivit en livsstil, som kulminerar under de dygn då LAN-partyn som Dreamhack pågår.

Festivalen arrangeras två gånger per år och inför sommarens festival har man installerat ett nytt kylsystem. Förhoppningen är att det inte ska bli lika varmt som förra året, då temperaturen kröp upp över 30 grader. För tio år sedan, när den första festivalen ordnades, var förutsättningarna lite annorlunda. På den tiden hade bredbandsrevolutionen just inletts, och ännu hade bara grunden till nätverksspelandet lagts.

Ungefär samtidigt börjar grunden läggas till Dreamhack i ett vinterkallt Malung där några kompisar träffas för att spela datorspel tillsammans. Den första officiella träffen sker i deras skolmatsal och "för varje träff kom det fler och fler. På den vägen är det", berättar Martin Öjes, en av grundarna till Dreamhack, som sedan dess vuxit till att bli världens största LAN-party.

Men Dreamhack speglar spelvärlden på fler sätt än bara när det gäller tillväxttempo; arrangemanget rymmer både hobbyspelare och den yttersta speleliten. För samtidigt med festivalen pågår två stora internationella tävlingar i e-sport på Dreamhack; de nordiska finalerna i Electronic Sports World Cup (ESWC) och en deltävling i Cyber­ athlete Professional League 2005 (CPL).

- Först och främst är datorspel en livsstil, helt klart. E-sporten är bara en del av något mycket, mycket större. Dreamhack är verkligen en kulturyttring som samlar en ny generation för att spela och umgås, säger David Garpenståhl som är ansvarig för CPL- och ESWC-tävlingarna i Sverige.

- Majoriteten av dem som är här är inte intresserade av att lägga ner så enormt mycket tid som krävs för att bli bland de bästa. De som är professionella tränar flera timmar varje dag.

Förr var den genomsnittlige tävlingsspelaren en kille på 17,6 år. Nu ligger genomsnittsåldern snarare på 19-20 år, vilket David Garpenståhl förklarar med att konkurrensen har hårdnat.

- För sex-sju år sedan räckte det med att man tränade hårt under tre-fyra månader för att bli bland de bästa i världen. Så är det inte längre, säger han.

i Sverige finns mellan 40 och 60 personer som åtminstone periodvis försörjer sig på att spela spel som "Counter Strike" och "Painkiller", som bägge är skjutspel. Att det är just den typen av spel som man tävlar i, tycker inte David Garpenståhl är så konstigt. För att det ska finnas något att tävla om måste spelen på sätt och vis vara konfliktbaserade, menar han.

Därför är det naturligt att man tävlar i strategispel som "Warcraft", eller spel som "CS" det vill säga "Counter Strike", där ena laget är terrorister medan det andra är en insatsstyrka. Och uppenbarligen är det många som gillar det; uppemot en kvarts miljon svenskar spelar "CS" över nätet.

För tio år sedan, när man kunde börja skönja spelvågen mot horisonten, hade Sander Kaasjager hunnit fylla nio år. Nu är Sander, som är mer känd under namnet Vo0, världens bästa "Painkiller"-spelare. Han kommer från Holland, men under det senaste året har han varit på resande fot en stor del av tiden.

Under hösten var han bland annat i USA och Frankrike, och sedan CPL-touren startade i mars har han varit i Turkiet, Spanien och Brasilien. Totalt har han vunnit 13 stora tävlingar under det senaste året och leder CPL-touren med 21 poäng inför den svenska deltävlingen.

- Jag är van vid pressen, men kommer nog att bli nervös när det börjar närma sig final. Det är mycket pengar som står på spel, säger Sander, som har spelat in omkring en halv miljon kronor under sin korta proffskarriär.

- Det är en ganska bra lön för någon i min ålder, säger han och ler lite.

Vinstsumman i CPL är den högsta någonsin i e-sportsammanhang. Totalt ska en miljon dollar ha fördelats mellan ett femtiotal professionella spelare när touren avslutas i USA i december.

Är det pengarna som motiverar dig?
- Ja, pengarna och själva tävlandet.

När han slutade gymnasiet förra året var tanken att han skulle börja på universitet, vilket han också gjorde. Men när det blev känt att CPL-touren skulle köra i gång hoppade han av.

- Jag ville verkligen spela. I höstas hade jag inte förlorat en enda tävling och kände att det vore bortkastade pengar att inte spela i en turnering med så stora vinster.

Förr eller senare tänker han börja plugga igen, men till hösten ska han bland annat till Asien för att tävla. Där är gaming gigantiskt. Spelarna behandlas som superstjärnor och har mängder av fans. Även i Brasilien och USA är e-proffsen stjärnor.

- I USA och i Brasilien kom det fram personer som ville ha min autograf och ta kort på mig hela tiden. Men i Asien är det ännu värre, eller bättre, hur man nu ser det. Där får inte spelarna vara i fred alls, säger Sander.

Här är fansen mer sansade, men många av de tusentals spelare som sitter i den varma hallen bredvid den sal där Sander och de andra proffsen håller till, drömmer om att själva bli som honom en dag.

Bland andra "Warcraft III"-laget Alliance of the King som funnits i drygt ett år. Spelarna kommer från Småland, Närke och Stockholm och hittade varandra på en community på nätet, precis som de flesta andra lag. De spelar tillsammans nästan varje dag, men eftersom de bor så långt från varandra är det mycket sällan de ses på riktigt.

- Vi håller kontakten via mikrofoner när vi spelar över nätet, så vi känner varandra rätt så bra ändå, säger Joel Andersson, som är 16 år.

- Men det är kul att kunna träffas så här också, och inte bara på internet, säger Sebastian Nyström, som även han är 16.

De berättar att de satsar så seriöst de kan och att de siktar högt.

- Det krävs mycket för att man verkligen ska komma dit. Vi brukar ställa upp i olika ligor och så, fast det har gått lite upp och ner. Men nu har vi fått ihop ett starkare lag, så nu går det bättre.

Vad är det yttersta målet?
- Att bli kända, bättre, större..
- ... och proffs?

- Det känns som att det ligger väldigt långt fram. Men det är klart att det är det man vill. Alla vill väl bli bra och tjäna pengar på det som de gillar, precis som de proffs som vi ser upp till och som är här nu, säger Sebastian, som tillbringar flera dygn tillsammans med resten av laget i den varma mässhallen, varvat med vilostunder i den enorma sovsalen en trappa upp.

- Arrangörerna tipsade redan i förväg om att man skulle försöka sova på tider då det inte är så många där. Det blir ganska varmt och stökigt. Men det är sådant man får ta om man vill ha kul, tycker killarna i Alliance of the King.

Laget skulle kunna ses som en kugge i det enorma spelindustrihjul som omsatte omkring 940 miljoner kronor i Sverige förra året, en ökning med nästan 20 procent från året innan. Men trots att dator- och tv-spel är så stort och engagerar så många är det fortfarande en ganska begränsad grupp av människor som är insatta i spelvärlden.

Inte långt från lagets plats i hallen kan man se en grupp lokala politiker vallas runt för att få en inblick i den nya generationens stora intresse. De ger ett lätt villrådigt intryck bland alla sladdar, datorer, colaburkar, blinkande lampor och målbrottsröster. "Det är ju häftigt det här", hörs en av dem säga. Hon får medhåll av de andra, som tummar på var sin sponsorläskburk.

Kanske är just de här politikerna ganska bra representanter för den äldre generationen svenskar.

- Det politiska och ekonomiska klimatet är inte riktigt redo för att släppa in gamingen än. I andra länder är e-sporten redan accepterad som en riktigt sport. I Sydkorea är presidenten hedersmedlem i den koreanska organisationen World Cyber Games, men även vd:n för Samsung, säger David Garpenståhl.

- Där är det integrerat i samhällslivet på ett helt annat sätt. Samma sak gäller Kina, där har det blivit en officiell sport som ligger direkt under idrottsdepartementet. Där tas det på allvar. Där har man förstått att det är framtiden och att det är det här man ska bli stora på, säger han.

Just nu är det Asien tillsammans med Sverige och resten av norra ­Europa som leder e-sportens utveckling. I både Tyskland och Frankrike sänds e-sport på tv, men det är bara en tidsfråga innan sporten blivit så etablerat att den sänds även här, tror han.

- Definitivt. Sydkorea var först, där finns det två-tre kanaler som sänder e-sport mer eller mindre dygnet runt. Där är det så kulturellt integrerat att det funkar alldeles utmärkt, säger han.

Här ser många det mer som en trendfluga, som förmodligen kommer att flyga vidare.

- Men det är helt fel, gamingen finns överallt. Jämför med hockey; det är få som kan försörja sig på sin sport, men det finns väldigt många utövare. Samma sak gäller gamingen, men vi börjar även få fler och fler som kan försörja sig på det, säger David Garpenståhl, som menar att trots att det har hänt mycket under de senaste åren så finns det vissa strukturella saker som måste lösas innan e-sporten kan slå igenom ordentligt.

- Den är inte lika välorganiserad som fotbollen eller hockeyn; vi har till exempel inga nationella och internationella förbund. Därför skulle jag tippa att det behövs ungefär fem år till innan det verkliga genombrottet kommer.
Och kanske är det bara en tidsfråga innan makthavare i samhället själva spelar spel och tv-program som Sportspegeln toppar med en e-sportnyhet om någon av de yngre spelare som syns i datorhavet på Dreamhack och som vuxit upp och blivit den nye Zlatan.

- Om du är mellan åtta och tolv år har du vuxit upp mitt i den här utvecklingen. Och bland dem som gjort det finns många som drömmer om att bli proffs och som redan har siktet inställt på att bli det en dag.

• Dela med andra
  • Facebook
  • Digg
  • Stumble Upon
  • Del.icio.us
  • Pusha
• Rätta artikeln
•  Textstorlek
• Tipsa
• Skriv ut