Den kanadensiske poeten Christian Bök har tagit teknikutvecklingen på allvar. Han håller på att översätta en dikt till en dna-sekvens hos en bakterie. På så vis blir dikten levande – på riktigt – och fler dikter skapas när proteiner produceras.

DNA-dikten är ett extremt exempel på hur dagens teknik samverkar med litteraturen, men det finns mängder av exempel på hur litteraturen i stort förändras till form, produktion och innehåll som följd av digitalisering och teknikutveckling.

Först en tillbakablick.

Synen på litteratur och författarskap har genom alla tider påverkats av uppfinningar inom skriv- och tryckkonsten. När tryckkonsten slog igenom i Tyskland på 1500-talet innebar det en ny syn på originaltexter och författare – i stället för handskrivna kopior som alltid skiljde sig åt fanns nu en tydligare originaltext och den moderna författarbilden växte fram.

En bild som har varit dominerande sedan dess, men som nu kan vara på väg att förändras.

– I någon mån påminner dagens förändringar om när tryckkonsten slog igenom. Fast i dag tycks vi gå från en fast och klar idé om vad en bok och vad en författare är till något mer flytande, säger litteraturhistorikern och DN-kritikern Thomas Götselius.

Varför?

– Tröskeln till att bli författare har sjunkit. I dag är det lättare att publicera texter i digital form samtidigt som de ständigt tillåts bli kopierade och redigerade. Det kan påverka vår föreställning om vad som är ett original och göra att författarrollen känns mindre viktig och intressant.

Att det i dag är lätt att kopiera texter har den amerikanske poeten Kenneth Goldsmith tagit fasta på. Han ger i dag ut kurser i ”okreativt skrivande” där han uppmanar sina studenter att inte skapa originella texter, utan att bara ta ifrån andra.

”Som ni förstår så frodas de” förklarade Goldsmith för en amerikansk tidskrift.

– Varför börja om från början, varför inte använda sig av befintlig text? säger Thomas Götselius om det udda greppet.

Det har länge funnits teorier om att texter är sammansättningar av tidigare lästa texter. Vad är skillnaden mot i dag?

– Tidigare har det handlat om att vara omedvetet influerad. Vad man ser nu är hur författare medvetandegör det här och använder det aktivt i sitt arbete. Då blir kopieringen själva poängen.

En annan förändring hos litteraturen handlar om formen. I Japan har sms-litteratur varit populärt i mer än ett decennium och Jonas Ingvarsson, forskare i intermediala studier vid Linnéuniversitetet i Växjö, tror att skriftspråket inom sociala medier även sätter sin prägel på andra genrer.

– Förutom de som medvetet härmar det, finns det säkert de som omedvetet påverkas, säger han.

Kan litteraturen påverkas av att läsarna är mer vana vid att läsa korta texter via exempelvis sociala medier?

– Det är uppenbart att tidigare generationer hade större vana att läsa längre texter, men samtidigt ska man inte överromantisera den långsamma läsningen. Charles Dickens publicerade sina texter i korta avsnitt i tidningar, liksom flera andra författare, och också det var ju en anpassning till den tidens mediesitution; tidningarna betalade ju pengar för följetongerna. Men visst kan det nog finnas en större otålighet i dag bland läsarna.

I DN kultur har romanformen diskuterats flitigt. Vad tror du om dess framtid?

– Jag tror att såväl diskussionen som romanen har en hälsosam framtid. Bägge påverkas av den tekniska utvecklingen. Romanen har alltid testat sina gränser och det kommer säkert att dyka upp fler litterära former framöver, men jag inbillar mig ändå att romanen i allt väsentligt kommer att finnas kvar ett tag till.