Sommardebatten om idén att ånyo öppna ett kallbadhus i Riddarfjärden som ersättning för det som revs 1936 drar vidare. Denna gång i form av en artikel publicerat i DN den 7 juli, av kulturchefen Maria Schottenius.
Artikeln illustreras av en bild på en byggnad som inte har något att göra med det förslag som jag och mina medarbetare på Sandellsandberg har utarbetat. I artikeln bedömer också Schottenius kvaliteten i förslaget. Där kan vi bara instämma, det förslag som bedöms är uppenbarligen den klumpiga och illa artikulerade byggnad som DN själv beställt.
Varför DN väljer att återigen publicera bilder på ett kallbadhus tecknat av någon annan, trots att vi försett med korrekta bilder av vårt förslag, är oförståeligt och i detta fall ytterst graverande. Läsarna ges intrycket av att vi har något med denna byggnad att göra, vilket vi definitivt inte har.
Vårt förslag har av många kompetenta bedömare, beskrivits som stiligt, spännande och intressant. Så även av Skönhetsrådet i sin bedömning. Hade vårt förslag inte haft dessa kvaliteter hade det aldrig nått så långt. Om DN vill bedriva seriös arkitekturkritik, borde man som läsare åtminstone kunna kräva att korrekt förslag bedöms.
Vi påstås vidare "manipulera" våra bilder, vilket är en direkt lögn. Sanningen är den att de enda manipulerade bilder som DN publicerat är dem man själv producerat.
Vi har tillverkat en tydlig skalenlig modell, förutom otaliga bilder, där de riktiga proportionerna och placeringen kanske bäst redovisas.
Vår ambition är att denna flytande och därigenom flyttbara byggnad, skall bli ett vackert och uppskattat inslag i bilden av Stockholm. Projektet är fortfarande i sin linda och vi deltar självklart i diskussionerna kring läge, storlek, tillgänglighet och miljöpåverkan med mera. Det är heller ingen hemlighet som antyds att projektet innehåller 70 hotellrum. Dessa rum är menade att finansiera hela satsningen. Inte en skattekrona skall tas i anspråk.
Vi dimensionerar anläggningen för 500 badande, en solig dag, som betalar en avgift i paritet med de kommunala baden. Taket får en utformning där tillgängligheten för alla, stockholmare som turister är helt fri. Hotellgästerna får däremot betala bra för att bo i detta ypperliga läge, ambitionen är hög.
Det finns få projekt i staden som redovisar sig så tydligt och öppet mot stockholmarna som detta. Projektgruppen har i detta tidiga skede, förutom den sedvanliga processen i Stadshuset och Stadsbyggnadskontoret, ordnat en utställning på Vasaplan i Stockholm där, förutom den ovan beskrivna modellen, ritningsmaterial och bilder finns att beskåda. En hemsida www.stockholmkallbadhus.se finns upprättad, ett vykort till 11.000 hushåll i Stockholm har skickats ut med information om projektet och en projektledare som svarar på allehanda frågor, är engagerad.
Det stormar alltid kring nya byggnader som inte anonymt rättar in sig i ledet, så är det nu och så har det alltid varit. Den som ständigt opportunt säger nej riskerar sällan något men blir heller inte speciellt ihågkommen. Vem sa nej till Stadshuset, kommer någon ihåg den hjälteinsatsen? Stormen kring Stadshuset som rasade i över 20 år och som också delvis, utan jämförelse med vår byggnad, handlade om förstörda naturvärden och utblickar. Den debatten är sedan länge glömd och Stadshuset hyllas i dag, unisont som en av de vackraste byggnader vi har i vårt land.
Vi skall som arkitekter alltefter förmåga försöka skapa en kvalitativ, funktionell, dynamisk, transparent, tillgänglig och i sin samtid uttryckt kallbadhus som alla stockholmare skall känna stolthet över och framför allt glädje i.
Det finns några händelser i livet som man aldrig ångrar, till dessa hör de bad man tagit.