DN:s Jenny Lindh svarar på dina frågor. litteratur@dn.se. Lindh är bibliotekarie på Bibliotek Plattan i Kulturhuset, Stockholm.
Var kommer böckerna ifrån?
Var köper biblioteken sina böcker?
”Nyfiken”
Inte på stående fot över informationsdisken, som många lokala författarförmågor tycks tro. Vi köper i allmänhet via BTJ, biblioteksvärldens eget Systembolag, som har mer eller mindre monopol på medieförsörjning för bibliotek. De härskar över våra kataloger, våra databaser och tidningsprenumerationer. Rubbet. Nog för att BTJ har ett hyfsat tillfredställande utbud. Det är liksom inga problem att hitta vare sig ful- eller finlitteratur, vad som däremot saknas är spetsförfattarna. Med andra ord, de har allt av Kerstin Ekman men har aldrig hört talas om David Foster Wallace. Dessutom är priserna hutlösa.
Vart tar alla gamla böcker vägen?
Hur länge kan en bok stå olånad på hyllan innan ni slänger den?
”Bokkramare”
Slänga. Usch. På biblioteken säger vi gallra, det betyder samma sak, men låter så mycket trevligare.
Bara i Sverige publiceras tiotusentals nya böcker om året. Snackar vi hela världen är det fråga om över miljonen titlar. Men de som tror att en bibliotekarie i gallringstagen går loss på samlingarna som vore hon en skurtant i pansarvagn har fel. Våra nypor må vara hårda – men vi har silkesvantarna på.
Folkbibliotek har inga särskilda gallringslagar, alla gör lite som de vill. Personligen tycker jag att två år är ett bra riktmärke, åtminstone för en vanlig roman. Har en bok stått orörd så länge är det dags att gallra. Eller magasinera, det skonsammare alternativet, när den där hopplöst olånade boken är extra betydelsefull, svår att ersätta, eller bara riktigt bra.
Tyvärr tvingas man ofta kassera böcker i förtid, och det beror på att litteraturälskare är grisar. Vi spiller rödvin. Vi använder makrill i tomatsås som bokmärke. Häromveckan bläddrade jag i Torgny Lindgrens Pölsan och upptäckte att en uppkastning av en sådan anrättning landat mitt i kapitel fyra. Den boken slängde, förlåt, gallrade jag.
Vad betyder koderna?
Vad är poängen med de där konstiga hc och hce-beteckningarna som ingen begriper?
”Förvirrad”
Nuförtiden väljer många bibliotek att skriva ämnesavdelningarna i klartext i stället för att använda de där kryptiska koderna i SAB, vårt svenska klassifikationssystem. Men underbart är kort. Snart kommer nämligen hce-beteckningarna att slopas och ersättas av Dewey-systemet, som delar in ämnesområden med hjälp av långa sifferharanger.
Men visst, de där hce-koderna är krångliga. En gång haltade en höftledsopererad dam fram och skrek ”WC! Jag hittar inte WC!” och blev vansinnig när jag föste henne mot handikapptoaletten. Det var ju avdelning Vc – medicinsk fysiologi – som hon ville åt.