Kanske kan man säga att Niklas Ekdal plockar russinen ur kakan när han lämnar chefskap för frilansande.
- Jag vill odla de kreativa sidorna mer än det administrativa. Det blir mycket mejlande, sidor ska produceras varje dag, jag ska skriva och vara ute och debattera. Det är väldigt intensivt och jag känner att det är dags att växla tempo och byta format, säger han.
Niklas Ekdal kom till Dagens Nyheters ledarredaktion år 2000, och blev dess chef året därpå. Innan dess hade han varit åtta år på Expressens motsvarighet, varav fem år som chef. Han slutar den 1 oktober.
Beslutet har värkt fram under ett par tjänstledigheter som ägnats åt bokskrivande. Resultatet har blivit två böcker: den politiska thrillern "I döden dina män" som kommer i höst, och en utrikespolitisk essä senare i vinter.
Niklas Ekdal betonar att ingen konflikt ligger bakom hans beslut, "snarare slutar jag när det är som roligast." Till skillnad från somliga domedagsprofeter ser han inte dagstidningen som ett sjunkande skepp:
- När jag började gjorde DN 100-150 miljoner i förlust, nu går tidningen med vinst. Och DN har fler läsare än någonsin på nät och papper. Det svåra i framtiden är hur man ska ta betalt; man måste hitta nya affärsmodeller och se till att hålla en kvalitet som folk är beredda att betala för. Det gäller också att nå de unga.
Trots, eller kanske på grund av, den ökade konkurrensen och nya medievanor verkar behovet av ett fast centrum stå fast, säger han, och efterfrågan på den egna nischen, ledarskribentens, har ökat kraftigt. I en tid där behovet av analys och kommentar är stort ses ledarskribenterna som rutinerade och snabba på att formulera sig.
- 1991 sågs man som nördig om man blev ledarskribent, och man hade en enda kanal: papperstidningen. Ibland var det någon läsare som ringde, någon gång om året kunde man vara med i radio, om det var val eller så. Nu är det nät och papper, radio, tv och nu mobil.
Många ledarskribenter skriver böcker och man är ute och pratar och debatterar. Det är naturligtvis jättekul.
Roligt är också att märka att man kanske faktiskt kan påverka, fortsätter han:
- Det har hänt mycket i Sverige under de här åren och mycket har gått i liberal riktning. Det är inte vi som fattar beslut, men man kan väcka frågor och dra i gång processer. Men jag har aldrig haft en politisk agenda utan sett det mer som upplysning.
Vad handlar dina böcker om?
- Den skönlitterära boken handlar om den svenska folksjälen och tar upp ett antal nationella trauman som Estonia, Palmemordet och tsunamin, och några andra händelser som ligger längre bak.
Men det är en thriller?
- Ja, den börjar ju med några mord ...
Varför skriver alla deckare?
- Det är väl en tacksam form. Från början var jag inne på att skriva en fackbok om de konspirationsteorier, långa efterspel och mörkläggningar som de här traumatiska händelserna har väckt, men så märkte jag att det lämpade sig väl för att göra något skönlitterärt. Jag hade behov av att bearbeta det mer än i ledarartiklar.
Essäboken handlar om orsakerna till det så kallade kriget mot terrorismen, och tar sin utgångspunkt i det osmanska rikets fall.
Och mer skrivande blir det, både i artikel- och bokform, även i DN, även om formerna för det inte är klara ännu.
- Jag kommer att fortsätta som nu, att skriva, debattera, göra tv i Axess, men som frilans. Utan administration.