Varför vill framgångsrika människor vara med på en sluten e-postlista och skvallra om kändisar? Och varför är de så måna om att hålla den hemlig?
Attraktionen ligger i vilket värde det kan ha för människors självbild, menar Carl Fredrik Sammeli, vd för pr-byrån Prime PR.
Det handlar om människans behov av att känna sig utvald. Att vara med i Elitlistan är en modern motsvarighet till att ha en BMW i garaget, det visar för andra att man har status.
Carl Fredrik Sammeli drar en parallell till att få gå före i krogkön, det är samma känsla av exklusivitet. Just därför är det viktigt att listan är hemlig och stängd för utomstående. E-postlistor som Elit är den nya tidens frimurarloger och odlar gärna mystiken kring sig själva för att höja sitt anseende, menar han.
Hur stor betydelse har den här typen av nätverkande för uppbyggandet av maktstrukturer?
Inte så stor, det betyder mer för det sociala anseendet än för något verkligt inflytande. De riktiga makthavarna har inte tid med e-postlistor, säger Carl Fredrik Sammeli.
Men Lars Ilshammar, historiker och redaktör för tidskriften Medier i fokus, menar att det är farligt för demokratin när människor med makt skapar ogenomträngliga allianser och slutna sällskap. Han drar paralleller till Erik Fichtelius middagar med statsministern.
Att folk med dominerande positioner och publicistiska uppdrag intrigerar bortom offentligheten och förtalar andra skadar förtroendet för den demokratiska processen. Vi vet inte vilken hatt de haft på sig när de fattat olika beslut, och vi har heller ingen möjlighet att få insyn i debatten, säger han.
Carl Fredrik Sammeli tycker att det på ett sätt går att jämföra skvallret på listor som Elit med sådant som dryftas på krogen. Men samtidigt finns det en viktig skillnad.
Det skrivna ordet har en större tyngd än det sagda. Det skitsnack som skrivs ned uppfattas som kallare och hårdare än det som sägs.
E-postlistor i någon form har funnits i över femton år. I takt med det växande bruset av tillgänglig information har det också skapats utrymme för mer skvaller och elakheter, menar Carl Fredrik Sammeli. Elitlistan har gjort det till sitt signum.
Har du information så får du status. Är du elak och rolig får du ännu mer status, säger han.
Lars Ilshammar menar att digitaliseringen av åsiktsflödet gjort det lättare att vara elak, det snabba informationsutbytet leder till mindre eftertanke.
Att tycka har blivit viktigare än vad man egentligen står för. Av det man sett hittills om innehållet av Elitlistan är kontentan höga halter av banaliteter.
Det är status det handlar om, menar Carl Fredrik Sammeli både för dem som bjudits in att delta och för den som startar en sådan här lista.
Varje gång någon får ett mejl från Elitlistan så tänker den personen på Alexander Bard vilket gör honom till en digital Bindefeld.
Och samma sorts etiska problem uppstår när journalister springer på Bindefeld-premiärer som när de frotterar sig digitalt med Alexander Bard.
Det är samma grundproblematik men i en ny form. Hur mycket man korrumperar sig får var och en avgöra.
Att skvallret på Elit skulle kunna få något rättsligt efterspel verkar i dagsläget osannolikt. Pressombudsmannen Olle Stenholm säger att han inte tänker vidta några åtgärder efter DN:s avslöjande om att flera personer med publicistiska uppdrag deltagit på Elitlistan.
Det här handlar om meningsutbyten inom ett slutet sällskap, och inte en tryckt publikation eller dess nätupplaga. Det faller inte inom vårt område, säger han till tidningen Resumé.
Enligt lagen om ansvar för elektroniska anslagstavlor, även kallad BBS-lagen, har den som ansvarar för ett forum på internet även ansvar att vidta åtgärder om innehållet skulle kunna anses vara kränkande. Detta resonemang går dock inte att tillämpa på en e-postlista enligt Anders Ahlqvist, kriminalkommisarie på Rikspolisstyrelsens IT-brottssektion.
En e-postlista går inte att städa på samma sätt som ett öppet diskussíonsforum. Mejlen har redan nått sin mottagare och går inte att kontrollera centralt eller dra tillbaka, säger han.
Det går dock att stämma enskilda skribenter på en e-postlista för förtal på samma sätt som man kan stämma någon oavsett forum. Men enligt journalisten Anders R Olsson, som skrivit flera böcker om yttrandefrihet och IT, sker det väldigt sällan.
Det svenska regelverket gör det dyrt och riskabelt och dessutom handlar det om väldigt små skadestånd i slutändan, så det är få som bemödar sig.