- Povel var den största entusiasten jag mött i hela mitt liv. Hela Norden kommer att sakna honom, säger Wenche Myhre till DN.se.
Myhre arbetade med Povel Ramel vid en rad tillfällen under många år, bland annat i revyerna "Pow Show" och "Knäpp igen".
Den norska artisten var blott 16 år första gången hon träffade Povel Ramel och 18 år första gången hon arbetade tillsammans med honom.
- Det har varit enormt att jag fått följa honom och jag är mycket glad över att jag fick lära känna honom. Han var en fantastisk, lekfull person, något som gjorde honom till en av de klokaste människor jag mött.
Under senare år har Wenche Myhre arbetat en hel del utomlands men har ändå hållit en kontinuerlig kontakt med Povel Ramel.
- Vi har skrivit brev till varandra. Nu känns det som att ena väggen har ramlat ut, säger hon.
Wenche Myhre och Povel Ramel arbetade ihop redan på 1960-talet, samarbetet fortsatte sedan ända in i 2000-talet.
- Han har gjort mer än många andra i sitt liv, han har uträttat enormt mycket och jag är glad och stolt över att ha lärt känna honom, säger Wenche Myhre.
Martin Ljung tillhörde kärntruppen i Povel Ramels Knäppupp-produktioner. Han är chockad över vännens bortgång.
- Jag är fortfarande förstummad. Man har inte hunnit att tänka vidden.
- Det fanns inte, finns inte, och kommer aldrig att finnas någon som honom. Det kommer att bli mycket humorfattigt utan honom. Det var lyckosamt hela vägen och då blir det så svårt när man nås av sådana här svarta meddelanden.
Martin Ljung och Povel Ramel arbetade tillsammans redan 1947 i radioprogrammet Frukostklubben. Därefter följde en rad Knäppupp-produktioner - totalt arbetade de tjugo år tillsammans.
- De tjugo åren sammanfattar man inte med bara några ord. Det finns ingen motsvarighet till Pavel. Hans begåvning var så bred, han behärskade allt han gav sig in på och slutade aldrig att imponera på mig, säger Martin Ljung till dn.se.
Martin Ljung vill framhäva både det artistiska och personliga hos Povel Ramel, men det är den musikaliska talangen som gör Ramel unik.
- Vad jag i första hand vill nämna är Povels otroliga musikalitet. Hans bredd. Han behärskade alla stilar som om det skulle vara hans specialgebit. Personligt för min del blev alla härliga nummer han gav mig. Ja det gällde hela gänget. Povels storhet var att han behärskade både musiken och textförfattandet.
- Det är en helt otrolig produktion han hade bakom sig. Kort och gott. En epok är slut, en epok som aldrig återkommer. Jag tror inte ens att något liknande någonsin kommer tillbaka. Man känner en oerhörd saknad och är samtidigt tacksam över vad han personligen betytt för mig som artist, även musikaliskt, med många många små stämövningar.
"Viking", "Ester", "Fingal", "Svarta Malin och jag", vi sörjer.
Sångerskan och revyartisten Gunwer Bergkvist arbetade med Povel i Knäppupprevyerna från tidiga 1950-talet.
- Det finns inget att säga och samtidigt så mycket. Jag satt just och hörde kanonerna på Skeppsholmen, för mig sköt de för Povel. Det var Povel som tog tag i mig när jag var knappt 20 år. Vi kände genast att kemin stämde. Vi lekte bra tillsammans på scenen. Det blev en underbar period i mitt sceniska liv. Den finaste. Det var aldrig mekaniskt.
- Varje gång jag gick in på scenen gällde: nu ska vi ha kul. För livet är stenkul. Bägge kände vi så. Och i och med att vi var på så många turnéer, umgicks vi även privat. Han hittade en massa på galenskaper under turnéerna. Ingen dag var den andra lik.
Arrangören av konserter och festivaler Bosse Stenhammar, hade alltid med Povel Ramel.
-En av våra absolut största konstnärer alla kategorier. En fantastisk ödmjuk människa. För mig är det landssorg på nationaldagen. Det var hur han vinklade orden, om och om igen. När vi jobbade fanns ändå alltid en tyngd i det han sa.
- Man spetsade öronen för att kunna hänga med. Han var med på hela min resa, från vispråmen "Storken", Mosebacke etablissement, Atlantic och Stockholms jazz och bluesfestival.
Musikern Monica Dominique som bland annat höll i musiken när Povel Ramel fyllde 60 år.
- Povel var med och gjorde succélåtar i alla årtionden. Det är helt outstanding när det gäller inspiration. Alltid i tiden. Ja han roade mina föräldrar, vår generation och mina barn.
Pianistenen Anders Ekdahl säger så här om Povel Ramel:
- Det var fantastiskt att jobba med Povel, han visste precis vad han ville. Vi gjorde mycket ihop tidigare, som Sven Olsons Trio och Bernsshowen "Minspiration". Jag arrangerade ett antal grammofonskivor till honom och gjorde arrangemang till hans symfonigrejor också. Han var alltid så väl förberedd och fokuserad, det blir enormt tomt nu.
Gert Palmcrantz, ljudmästare och radioproducent, har jobbat med Ramel i över 40 år - och de hade fler idéer.
- För mig uppstår ett oerhört vacum, vi hade planer på så mycket. Jag började att arbeta med Povel som inspelningstekniker redan på 60-talet och vi fick Expressens kulturpris ihop 1988. På senare tid var jag inblandad när han läste in sin minnesbok "Följ mig bakåt vägen" och i sommar skulle vi ha spelat in del två.
- Povel sa att vi jobbade bra ihop eftersom vi var lika barnsliga, vi skrattade oss halvt fördärvade tillsammans. Och hans högsta önskan var att få sluta som han började, med radio. Vi skulle ha gjort en liknande serie som hans första "Att radio", om inte hjärtattacken hunnit före.
Kalle Moraeus, musiker och förra årets Karamelodiktstipendiet:
- Man levde med hans skivor. Det fanns ingen annan i min värld som använde högkvalitativ text och musik som han och alltid hade något att säga, samtidigt som han var underhållande. Allt var så intelligent och det låg mycket arbete bakom. Att träffa honom var som att möta en ikon. Det är min önskan att få ett sådant liv, gå in i ålderdomen och samtidigt vara 17 år i huvudet.
Artisten Anne-Lie Rydé:
- Det är fullkomligt ofattbart att han är borta. Han har alltid funnits där. Jag förstår inte att han har gått vidare.
Hon träffade Povel Ramel redan som liten flicka när mamman arbetade med den första Knäppupprevyn på tidigt femtiotal.
- Han var en stor del av min musikaliska uppväxt. Jag minns honom mycket väl. Han var som ett stort barn som älskade livet och böjd på sig själv. Oerhört generös på alla sätt, säger Anne-Lie Rydé.