– En del tidningar har passerat gränsen för vad som är tillåtet enligt de pressetiska reglerna när de publicerar namn och bild på misstänkta kändisar och idrottsmän. Däremot tycker jag att det finns ett utrymme för att vara mera närgången mot politiker och andra makthavare, säger han.

Tidigare fanns en praxis på redaktionerna att en brottsling kunde namnges om han eller hon dömts i domstol och fått några års fängelse som straff. Detta var, dåtidens bevis på att det fanns ett ”oavvisligt allmänintresse” (något som folk har nytta av att känna till) att rapportera om det.

På senare år har denna tumregel upphävts och en del redaktioner har i stället satsat på vad som är av allmänt intresse (intressant för läsarna, vad som säljer bäst). Pressetiken förminskas därigenom till en fråga om tycke och smak om vad som är lämpligt att publicera.

– Det finns en förskjutning från namnpubliceringar som är av samhällsintresse till sådana som sker för att tillfredsställa nyfikenheten. Det kanske beror på en ökad kommersialisering av medierna eller att man utgår från att den sortens skvaller lockar till läsning, säger Ola Sigvardsson.

Enligt svensk lag är det inte är tillåtet att publicera något nedsättande om en person även om detta är sant – om det inte är försvarligt med anledning av allmänintresset.

När tidningen Expressen den 12 april i år gick ut med nyheten ”Barnprogramledaren Ola Lindholm misstänkt för narkotikabrott” förklarade Mårten Schultz, professor i juridik vid Uppsala universitet att det var ett lågvattenmärke när det gäller pressetik och att integritetsskyddet i Sverige måste förstärkas. Även om polisen nu säger att det finns tekniska bevis som tyder på att Ola Lindholm hade narkotika i kroppen ändrar detta inte Mårten Schultz principiella inställning.

– Sett i efterhand kan det verka som om Expressen satt på den här informationen innan de publicerade namnet och hade starkare skäl till namnpubliceringen än vad vi då visste. Så saken har därmed kommit i ett annat läge. Men jag tycker fortfarande att skyddet fortfarande är för svagt i Sverige eftersom vi ännu inte implementerat de tuffare regler om integritetsskydd som Europakonventionen för mänskliga rättigheter slagit fast, säger han.

Europakonventionens regler bygger att ”säkra de grundläggande mänskliga rättigheterna”. Rättesnöret är en uppmärksammad dom i Tyskland för några år sedan där några tidningar dömdes till höga böter för att de publicerade bilder på prinsessan Caroline i Monaco när hon var ute och shoppade i Paris. Detta skulle inte kunna drabba en svensk tidning med nuvarande regler.

Kan fallet med Ola Lindholm bli ett pilotfall där Sverige tvingas anpassa sig till Europakonventionen?

– Efter vad som hände i lördags, då provsvaren blev offentliga och han tvingades ta ”time out”, så är det inget idealiskt fall. Men om han blir frikänd i rätten tror jag att det skulle vara ett bra pilotfall för att kunna skärpa de svenska reglerna.

Är namnpubliceringen pressetiskt okej om han döms?

– Nej den är inte pressetiskt okej även om han döms. Däremot gissar jag att det inte kan bli fråga om förtal. Det var med andra ord inte olagligt att namnge honom, men däremot oetiskt.