Det är en vecka att prova nya saker för Dogge Doggelito. Den forne Latin Kings-rapparen har tidigare i veckan tagit sin jungfrutur på snowboard i Kungsberget, inte långtifrån Sandviken där han snart för första gången ska vara med i Melodifestivalen.
– För min del är det skitstort att vara med här, säger han från en hotellsoffa i Sandviken. Jag är jätteglad att grabbarna skickade in låten.
”Grabbarna” är Andra Generationen, balkanmusikbandet från Göteborg som tävlade i Melodifestivalen 2008 och i knallhård konkurrens knep en fin femteplats. Dogge träffade dem på P 3 Guldgalan några år tidigare, pratade redan då om att göra något tillsammans med gruppen, men en tragedi kom emellan. När Dogges fru Leonida gick bort i cancer 2004 spelade Andra Generationen på begravningen.
– Jag ville ha ett band som kunde spela låtarna hon hörde när hon var liten och växte upp på Balkan och jag tänkte direkt på grabbarna, berättar Dogge. Efter begravningen sa jag att om de någonsin behövde min hjälp, så kunde de ringa, jag var skyldig dem en tjänst. Sen hörde de av sig några år senare. Jag var på turné, det var mycket jobb och det passade egentligen inte att åka till Göteborg och spela in en låt. Men jag är en sådan människa som mår dåligt om jag inte håller mina löften, så jag åkte ned till Göteborg med min kusin, jag skrev mina verser i bilen.
Andra Generationen visste redan från början att de ville ha med Dogge på bidraget ”Hippare hoppare”.
– Vi jobbade på ett beat som var lite åt reggaeton-hållet, men ändå med balkanmusik i botten, och då tänkte vi på Dogge, säger gruppens Teddy Paunkoski. Han har en nerv, ett flow, som är väldigt direkt och som skulle passa perfekt in.
Att den hamnade i festivalen till slut kom som en överraskning för Dogge:
– Efter att vi hade spelat in sa grabbarna att de tänkte skicka in den till Melodifestivalen. Jag trodde det var ett skämt och sa: ”Gör vad ni vill, jag skiter i det.” Men de skickade in den och den kom med. Så jag brukar säga att Melodifestivalen fick Dogge på köpet.
Dogge är långtifrån ensam debutant i startfältet. Det kryllar helt enkelt av nykomlingar, från soulsångerskan Pauline till folkmusikerna Kalle Moraeus & Orsa Spelmän. Anna Maria Espinosa, som framför dramatiska balladen ”Innan alla ljusen brunnit ut”, är ytterligare en.
– Kanske börjar folk tröttna på de stora festivalartisterna, säger hon. Men jag vet inte säkert – förra veckan gick ju Ola vidare. Och även om Salem Al Fakir är ny i de här sammanhangen, har han ju redan en stor publik. För mig är att bara få uppträda inför tre miljoner människor en vinst i sig.
Unge favorittippade debutanten Eric Saade, vars nummer ”Manboy” bland annat innehåller en mer eller mindre motiverad duschscen, resonerar på ett liknande sätt kring för- eller nackdelarna med att vara färsk festivalartist.
– Än så länge har det väl aldrig varit en fördel att vara ny artist i Melodifestivalen? Folk pratar alltid om att de vill ha nya ansikten och nya låtar, men de röstar väldigt sällan på dem. Samtidigt är jag helt övertygad om att har man en av de bästa låtarna så går man vidare.
Bland alla nykomlingar framstår Andreas Johnson, med tre tidigare starter, helt plötsligt som en ärrad veteran.
– Ja, det gick väldigt snabbt att gå från rookie till überveteran, flinar han. Jag har ju varit med tidigare och har redan en publik, men samtidigt känns det som att folk vill ha förändring och nya saker. Så min rutin behöver verkligen inte vara en fördel.
Rutinerad eller inte, nykomling eller inte, när allt kommer till kritan handlar allt ändå om låten, menar Dogge.
– Min granne brukar alltid säga: ”Melodifestivalen är en kul tävling, men det är alltid fel låt som vinner.” Jag tänkte på det och kände ”vad bra, då kanske min låt vinner”.