Ingmar Bergman

Avslöjandet som skakade Bergman

  • Skriv ut
  • Öka textstorlekMinska textstorlek
  • Rätta artikeln

Läsarreaktioner

"karins liv"

Dagbokstrilogin finns utgiven som ”Karins liv” (Carlssons förlag, 2003). Boken kan beställas via info@bergmancenter.se.

När Ingmar Bergman fick veta att hans mor hade haft en hemlig kärleksrelation tvingades han omvärdera sin bild av henne. I sina verk på 90-talet bearbetar han sitt komplicerade modersförhållande, menar Birgit Linton-Malmfors.

När Ingmar Bergman fick veta att hans mor hade haft en hemlig kärleksrelation tvingades han omvärdera sin bild av henne. I sina verk på 90-talet bearbetar han sitt komplicerade modersförhållande, menar Birgit Linton-Malmfors.

F ascinerande läsning, skrev Carin Ståhlberg i kultursidans biografiserie om Karin Bergmans dagböcker (DN 21 juli). Biografin ”Karins liv” var inte bara ett komplext kvinnoporträtt och ett stycke borgerlig samhällshistoria. Den blev också chockerande läsning för sonen Ingmar Bergman, som fick läsa om en okänd älskare och en hemlighållen passion – stoff som han senare skulle begagna sig av i flera av sina verk.

Karin Bergman skrev dagbok under större delen av sitt liv. Men en av dem, ”Min bok”, var hemlig. Efter moderns död 1966 förvarades dagböckerna av dottern Margareta, tillsammans med närmare tusen brev och fotografier.

Annons:

Först tjugo år senare bad hon mig att gå igenom materialet och sammanställa det. Hennes absoluta krav var att brodern, Ingmar Bergman, inte skulle få reda på det, eftersom hon var övertygad om att han då skulle förhindra och förbjuda publicering. Jag tvekade länge inför uppdraget, men då Margareta annars ville bränna allt, åtog jag mig arbetet.

”Den dubbla verkligheten”, den första av mina tre Karin Bergman-böcker, utkom 1992. Dagen före tidningarnas publiceringsdag sände förlaget boken till Ingmar Bergman med ett brev från systern Margareta och mig.

Ingmar blev rasande och lät sin ilska gå ut över systern, som tog mycket illa vid sig. Men några dagar senare ringde han till mig och var idel vänlighet och uttryckte sin uppskattning för mitt arbete. Han anlade från början en trevlig och lättsam ton och vi pratade länge.

”Jag var ju så kär i min mor, förstår du”, förklarade han.

Ingmar Bergman hade livet ut en mycket stark och komplicerad bindning till sin mor. Ambivalensen mellan de två kommer också till uttryck i dagböckerna, där hon ena stunden kan skriva: ”Ingmars godhet och värme har varit den stora upplevelsen som hjälpt mig” och nästa: ”Alla vet att han hittills trampat sönder varenda männi-skas förhållande som han stått i och nästan allt som för oss är förpliktande och heligt.”

För sonen blev mötet med moderns hemliga dagbok en omtumlande upplevelse, inte minst på grund av Karins långa kärleksförhållande till en annan man än Erik. Denna för Ingmar Bergman okända relation kom att utgöra dramatiskt stoff i såväl tv-serien ”Enskilda samtal” som uppsättningen av ”Gengångare” på Dramaten.

Många samtal följde på det första. Det som särskilt upptog Ingmar Bergmans tankar var moderns passionerade kärlek till den elva år yngre teologistudenten Torsten. Ingmar blev alltmer fascinerad och återkom gång på gång till ämnet.

Syskonen hade tidigare förstått att vännen i huset, Torsten Bohlin, och Karin kände sympati för varandra och alltid hade mycket att tala om. Torsten Bohlin var Eriks studiekamrat, och blev sedermera biskop. Kanske hade man anat en försiktig romans mellan Karin och Torsten.När Margareta efter moderns död bläddrade i Karins hemliga dagbok och fann skildringar av kärleksmöten med en man med förnamnet Torsten, kopplade hon förstås genast till Torsten Bohlin. Men under arbetets gång med dagböckerna förstod jag att det måste ha funnits en annan man med samma förnamn.

Efter mycket efterforskningar fann jag den andre Torsten, den unge studenten. Han levde fortfarande, med fru och barn, varför jag valde att ändra hans namn till ”Thomas N.” i böckerna.

När passionen drabbar Karin Bergman i juli 1924 är hon 35 år, gift med den kände prästen Erik Bergman och mor till tre barn, 10, 6 och 2 år gamla. Hon är husmor och värdinna i ett stort, gästfritt hem och aktiv i församlingsarbetet.

Ibland reser den uttröttade Karin till sitt älskade Dalarna för att vila och vara ensam. ”Torsten mötte vid stationen!” skriver Karin jublande i sin dagbok.

Under denna första tid är Karin ganska knapphändig i dagboken, men längre fram blottas mer av den passionerade kärleken. Den första sommaren har hon bara skrivit in ett par väl så talande citat:

”Freudvoll – Leidvoll. Glücklich ist nur die
Seele, die liebt.” Goethe.

”Det var kärlek och det var något öfver all jordisk kärlek, som förenade dem. De kunde ha stått så vid gårdsledet en sommarmorgon, då de dansat hela natten och för första gången talat om att de ville bli man och hustru.” Selma Lagerlöf.

”Vi läste dessa rader d. 6 juli i Torstens rum!” antecknar hon i den hemliga dagboken.

Ingmar hade uppenbarligen svårt att hantera denna nya bild av sin mor, det märktes under våra samtal. Senare skulle det visa sig att han kanaliserade sina känslor i en konstnärlig process och gav Karins kärleksplåga nytt liv i flera av sina verk.

Sommaren 1924 tycks alltså förhållande mellan Karin och Torsten ha inletts. Drygt ett år senare har hon bestämt sig för att bryta och bekänna allt för maken Erik. I ett långt brev till den älskade Torsten beskriver hon hur detta möte med Erik avlöpt, ett brev som återges i sin helhet i dagboken. Först hade Erik lyssnat vänligt, nästan förstående.

”Bakslaget kom senare”, skriver Karin. ”Och vårt samliv har alltsedan dess varit, ja, jag tvekar för ordet, men det finns inget annat – ett helvete. Där finns inga ord så smutsiga att de ej är sagda om ditt och mitt förhållande, där finns ingen egenskap så usel att den ej är min. Och ditt och mitt förhållande – denna ’religiösa erotik’, det är plockat i och fingrat på in i minsta detaljer. Han är hätsk mot mig, bitter och fordrande. Han kräfver allt och han tar allt med ena handen, under det att han med den andra till hälften kastar ut mig.”

Några slutord i brevet till Torsten är: ”Trots allt tackar jag alltjämt för, att jag mött dig, tackar för allt, som genom dig gifvits mig.”

Ingmar var mycket gripen av brevet. Han kom ofta tillbaka till det och undrade: ”Varför berättade hon det för honom? Varför? Kan du begripa det?”

Efter Karins försök till brytning har hon och Torsten ändå en viss kontakt. Långa brev utväxlas på hemliga vägar. Vid några tillfällen ser de varandra på avstånd. En gång i kyrkan, där de växlar några ord. En annan gång på en konsert.

Karin skriver i dagboken:

”Detta att se hans hufvud så nära. Att möta hans blick …”

”Nyårsnatten 1925: Såsom torr jord åstundar regn, så törstar min själ efter dig.”

”Mars. Dufnäs, Dalarna – 26. Kvinnorna gifva sig åt den, som andligen omsluter dem och genomtränger dem. Amiel.

Sex år efter Karins halvhjärtade uppbrott träffas Torsten och hon åter i Dalarna och får en vecka tillsammans.

”21 augusti 1931. Leksand. Och Torsten! Han tog emot mig vid stationen. Medan jag vilade på soffan en stund, satt han hos mig. Vi talte och vi voro tysta. Han visade mig krucifixet, som jag gett honom, och som följde honom överallt. På kvällen härlig musik.”

Karin skriver om innerliga samtal, om strålande solnedgångar över Siljan och om sköna skymningsstunder. Hon skriver om stjärnljus och månsken. ”Torsten och jag vandrade ensamma under stjärnorna.”

”Tack gode Gud för denna dag!” har Torsten viskat en kväll.

Första advent 1932 får Karin ett brev på tjugo sidor från Torsten, där han talar om att han nu står inför sitt giftermål. Karin har ju förstått att detta förr eller senare måste komma och hon svarar med ett vackert brev att hon önskar dem all lycka. Hon slutar med orden: ”Så tackar jag dig, Torsten, för allt som genom dig kom in i mitt liv.”

En dag ringer Ingmar och föreslår att vi ska sända ”Den dubbla verkligheten” till ”ynglingen”, som han kallade den nu 92-årige Torsten.

En tid senare säger Ingmar plötsligt:

”Jag har funderat på att skriva nånting om det här. För tv, kanske? Tycker du att jag ska göra det?”

Mer och mer började jag förstå hur mötet med Karins dagböcker blivit en mycket stark upplevelse för Ingmar. Den andra delen i Karintrilogin, ”Detta underliga skådespel som heter livet”, kom ut 1995. Ingmar var entusiastisk också över den – men avrådde samtidigt å det bestämdaste från att ge ut en tredje del.

”Det blir bara en massa sjukdomar och gnäll!”

Men då var jag redan i gång med den tredje delen.

När ”Karin, åldrandets tid” kom ut 1996 dröjde det längre än vanligt innan jag hörde av Ingmar. Men en eftermiddag ringde han och hade nära till gråten när han sa: ”Detta var en alldeles enastående avslutning. Stark och vacker.”

”Kommer du ihåg att jag avrådde dig?” tillade han. ”Det var för väl att du inte lydde mitt råd!”

Vid denna tid (1996) visades tv-dramat ”Enskilda samtal” i regi av Liv Ullmann och med manus av Ingmar Bergman, där han på olika sätt bearbetat sitt modersförhållande och det som uppenbarats för honom under läsningen av Karins dagböcker.

Ett efterspel upplevde jag på Dramaten 2002 i samband med Ingmar Bergmans uppsättning av Ibsens ”Gengångare”. I slutscenen ligger Jonas Malmsjö (som sonen Osvald) sjuk och naken och tigger bönfallande sin mor om den sista hjälpen. Modern (Pernilla August) nekar först, vill inte, men gör honom motvilligt till viljes.

Efter att under så många år har levt så tätt inpå både Karin och Ingmar Bergman, var det omöjligt att inte, i denna scen, läsa in en stark självbespegling. Karin får sista ordet: ”Ingmar behöver själv vara barn hos den han älskar.”

0 . Per sida:

Andra har läst

Mer från förstasidan

aulamedica500
Foto:TT

 THE-lista. Tre svenska lärosäten bland världens 100 högst ansedda.

hamrén-500
Foto:Bildbyrån

 Johan Esk: Förvandlingen är sensationell – han är i hysterisk form. 4  3 tweets  1 rekommendationer  0 rekommendationer

 Rosenberg: ”Även snedträffarna verkar gå in nu för tiden.”

 Superjämnt i Malmös grupp. Så gick övriga Champions League-matcher.

 Åge Hareide irriterad. ”Jag svarade bara på en fråga.”

 Ny miljonbonus för MFF. Så mycket är segern värd.

 Sverige eller Danmark? ”Jag får ta ställning till vilket om jag skulle få frågan”, säger Robin Olsen. 4  4 tweets  0 rekommendationer  0 rekommendationer

olsen-144
Foto:Bildbyrån

 Historisk Malmöseger. Vann hemma i Champions League. 16  4 tweets  12 rekommendationer  0 rekommendationer

 Halsti kan missa guldmatchen. ”Röntgen avgör om jag spelar.” 4  4 tweets  0 rekommendationer  0 rekommendationer

 Gripen supporter fritogs med våld. Angrep polis och väktare. 15  6 tweets  9 rekommendationer  0 rekommendationer

karnkraft500
Foto:Lars Lindqvist

 Om miljöpolitiken. Industrin reagerar med oro på MP och S besked. 174  48 tweets  126 rekommendationer  0 rekommendationer

 Med stöd av Sverigedemokraterna. ”Lyssnar de inte finns majoritet.” 529  71 tweets  458 rekommendationer  0 rekommendationer

bjorklund144
Foto:TT
mp_144102
Foto:Thomas Karlsson

 Olika besked om kärnkraft. Regeringen kommer inte stänga reaktorer. 207  11 tweets  185 rekommendationer  11 rekommendationer

 DN Ledare. Åsa Romson misslyckas i politikens marshmellowtest. 21  4 tweets  17 rekommendationer  0 rekommendationer

Annons:

 Enligt schwiezisk bank. Europas rikaste blir alltmer förmögna. Men inte överallt. 29  4 tweets  22 rekommendationer  3 rekommendationer

luxemburg244
Foto:AP
Annons:
Annons:
Annons:
Annons:

Spara 498 kr!

 Läs DN digitalt – var, när och hur du vill.

Läs dagens tidning

 Ny form. Nu är det lättare att läsa tidningen digitalt!
Annons:

DN PÅ AGENDAN

Annons:
Annons:
Annons: