Socialismens fribytare

Vid förra sekelskiftet var den ryske revolutionären Alexander Parvus en välkänd gestalt. Han var inte som Lenin av adlig börd utan av enkelt ursprung. Parvus var jude som Trotskij men Trotskijs föräldrar var välbärgade.

Den fattige Parvus var utrustad med enorm energi och ett intellekt utöver det vanliga. Han hette egentligen Israel Helphand (efternamnet utan engelsk anknytning). Det var i Tyskland han blev känd som Parvus. Täcknamn var vanliga bland ryska revolutionärer. Lenins efternamn var Uljanov. Trotskij hette Bronstein. Djugasjvilis 36:e täcknamn blev Stalin.

Israel Helphand kom in på universitetet i Basel som 20-åring. Året innan hade han varit i Schweiz några månader. Där fanns all revolutionär litteratur som var förbjuden i Ryssland. Han träffade Plechanov och andra exilryssar som bildat "Arbetets frigörelse", den första ryska socialdemokratiska organisationen.

Helphand, pank och ivrig, ansåg schweiziska studenter ofattbart naiva. 1890 vid 23 år ålder blev han ekonomie doktor. Han valde att slå sig ned i Tyskland, vars arbetarrörelse var bäst organiserad. I Stuttgart sökte han upp den berömde Karl Kautsky, redaktör för socialdemokratins teoretiska tidskrift Neue Zeit. Han träffade samtidigt Clara Zetkin, ansvarig för kvinnoförbundets tidskrift Gleichheit. Bägge välkomnade honom.

Honoraren var blygsamma. Tyska kamrater tyckte att han var exotisk, en storvuxen lufs i slitna kläder från den östeuropeiska utmarken. Men skriva kunde han. Socialdemokratiska dagstidningar började köpa hans artiklar.

Han ändrade förnamnet till Alexander och flyttade till Berlin, men blev snart utvisad därifrån och från delstaten Preussen. 25 stater hade 1871 bildat Tyska riket och blivit delstater som vid samgåendet behöll rätt stor självständighet.

Helphand, som börjat bli känd som Parvus, flyttade till Sachsen och ett jobb som chefredaktör för Volkszeitung (s) i Leipzig. Han drev en offensiv linje och krävde att kapitalismen skulle angripas med masstrejker, vilket ogillades av arbetarhövdingen Bebel med flera. Efter ett år fick han sparken.

I närliggande Dresden var Sächsische Arbeiterzeitung illa ute. Den dynamiske ryssen värvades dit. Han var en hård chef med explosiv energi och dito humör, en björn som kunde diskutera en hel natt och sedan gå direkt till jobbet. Upplagan steg. Parvus, 29, kunde köpa snygga kläder och gifta sig. Stans ledande socialdemokrater tyckte han blev för röd men läsarna gillade honom. Polskan Rosa Luxemburg fick sina första artiklar på tyska publicerade i tidningen. Parvus och hon hade senare en kärleksaffär.

Efter ett år i Dresden utvisades han från Sachsen. Han lyckades få Luxemburg utsedd till sin efterträdare och flyttade till furstendömet Reuss, utvisades därifrån och bosatte sig i München.

I boken "Das hungernde Russland" nämnde han ett minne från sin tidiga barndom i den vitryska småstaden Beresina, en mordbrand som lade de judiska kvarteren i aska. Det ryska ordet pogrom spreds så småningom över världen. Familjen flydde söderut genom Ukraina till Odessa där pappa Lazarevitj hade släktingar som var hamnarbetare. Parvus gick i skola och gymnasium där och blev sedan lärling hos en låssmed.

Parvus lärde känna Lenin i München. Lenin var där illegalt med bulgariskt pass. De träffades sedan regelbundet. Dit kom även Axelrod, Potresov och senare Martov och Trotskij. De startade den ryska tidningen Iskra. Männen och deras kvinnor träffades gärna hos den gästfrie Parvus. Lenin uppskattade hans skarpa intellekt.

Japans seger i rysk-japanska kriget 1905 väckte enormt uppseende i Asien. En europeisk stormakt hade besegrats av ett asiatiskt land! I Ryssland ledde nederlaget till det uppror Parvus förutsagt.

Han for omgående till huvudstaden S:t Petersburg på falskt pass som österrikaren Karl Wawek. Kamrat Trotskij, 26 år, var redan där och blev snabbt ledare för stadens sovjet (råd) som arbetarorganisationerna bildat. Sovjeten ignorerade censuren. Parvus fick hand om rådspropagandan. Han övertog en dagstidning med 30.000 i upplaga och förvandlade den på sex veckor till en masstidning, såld i 500.000 exemplar.

Tsardömet var hotat och kompromissade. Revolutionärer fick amnesti. Lenin kom men var extremt skeptisk till sovjeten som hans anhängare inte kontrollerade. Parvus förordade samarbete mellan bolsjeviker och mensjeviker inom den splittrade socialdemokratin, något Lenin benhårt bekämpade.

Parvus hade övergett fru och barn i München. Han gifte sig med en ryska i S:t Petersburg. Hon fick en son som han aldrig träffade. Han hade även lämnat sin kompanjon i sticket med stora skulder i ett tyskt förlag de startat som bland annat gav ut böcker av Maxim Gorkij. Sådana svek bekymrade honom inte.

Tsarismen repade sig. Polisen började jaga revolutionärer som gått under jorden. I april 1906 greps Parvus. I hans fickor fann de förbryllade poliserna 50 biljetter till en politisk-satirisk kabaré. De visste ju inte att Parvus gjorde allting i stor skala, skrev Trotskij senare. Parvus tänkte bjuda sina närmaste vänner på kabarén.

I september förvisades han till Turuchansk i norra Sibirien tillsammans med Trotskij och andra. Från Krasnojarsk fortsatte de med ångbåt på Jenisej. Parvus med pengar insydda i kläderna söp vakterna redlösa och stack efter några dagars färd. Trotskij rymde senare till USA.

Från Tyskland utlämnades ryska revolutionärer till Ryssland. Parvus återvände som Peter Klein. Han gömde sig hos vännen Konrad Haenisch som senare gav ut boken "Parvus".

Den bok Parvus skrev om den ryska revolten 1905 såldes i massupplaga och gav honom hjältestatus i den tyska arbetarrörelsen. Bokinkomsterna lättade hans penningbekymmer. Han skrev två böcker om problemen vid en övergång till ett socialistiskt samhälle. Tyska socialdemokratiska Ledare antog att kapitalismen skulle gå under av inre motsättningar, varpå landet utan större våndor skulle bli socialistiskt. Parvus tyckte det var blåögt för att inte säga korkat. Det togs mycket illa upp.

Redan tidigare hade han angripit flertalet ledande tyska kamrater för inskränkt tänkande och nu slog de tillbaka. Han hade även skrivit att Ryssland, när tsardömet störtats, skulle visa sig ha samma ekonomiska potential som USA. Utvecklingen skulle tvinga de europeiska staterna att gå samman för att hävda sig. Sådana tankar var ofattbara för tyskar i början av 1900-talet då europeiska stater dominerade världen.

Parvus blev utfryst och fick problem att försörja sig. 1910 flyttade han till Wien där vännen Trotskij uppehöll sig, men nu bedömde de framtiden olika. Parvus reste till Konstantinopel (Istanbul) för att skriva om turkarnas osmanska imperium för några tidningar. Han var utblottad, gick i trasiga skor. Resan blev vändpunkten i hans liv.

Inget finns skrivet om hur det gick till när han började göra affärer. Han handlade med spannmål, virke, järn och maskiner. Efter hand fick han inflytelserika vänner i statsförvaltningen och kontrakt på stora leveranser till turkiska armén under Balkankrigen 1912-13. Han blev snabbt rik och trivdes påtagligt med det. Samtidigt skrev han en hel del.

1914 bröt första världskriget ut. Arbetarledare i krigförande länder blev omgående nationalister, folkmassor hurrade för kriget, internationalismen begravdes. För Parvus var Tsar-Ryssland huvudfienden. Han hävdade att en tysk-österrikisk seger skulle knäcka tsarismen och leda till en rysk revolution. En seger för England-Frankrike-Ryssland skulle däremot stärka tsarismen.

Parvus träffade Tysklands ambassadör och förklarade frankt att ryska socialister och den tyska regeringen borde samarbeta för att störta tsarismen. Ambassadören rapporterade till Berlin och Parvus inbjöds dit. Han reste i första klass och tog in på Berlins dyraste hotell.

I februari 1915 fick Parvus en miljon rubler i sedlar av kejsarriket Tysklands regering att förmedla till revolutionära organisationer i Ryssland. Senare utanordnades fem miljoner och därefter ytterligare miljoner. Planen var att en rysk revolution skulle leda till separatfred i öster så att tyska armén kunde koncentreras på västfronten. Vilket skedde 1917.

Parvus hade startat ett forskningsinstitut i Köpenhamn om krigets sociala följder och gav bland annat 40.000 kronor i månaden till dess bibliotek. Han köpte ett hus i stan och träffade sina ryska kontakter där. Det var brist på kol, England kunde inte leverera tillräckligt. Parvus utverkade tillstånd i Berlin att importera 100.000 ton kol och lät danska fackföreningar sköta försäljningen. Det blev en tysk propagandaseger i det neutrala Danmark.

Han startade danska "Eksportkompagniet" och ett rederi. I Tyskland ägde han ett fackboksförlag och två tidskrifter som han skrev i, men mest sysslade han med stora affärer i koppar, tenn, spannmål och så vidare och tjänade massor med pengar. Tidigare vänner kallade honom krigsprofitör. 1916 blev han tysk medborgare, gifte sig en tredje, senare också en fjärde gång.

I sitt stora danska hus bjöd Parvus generöst på mat och dryck. Ledande danska socialdemokrater och många andra kom gärna. Även tyska kamrater kom ibland. Han var hela tiden god vän med Philipp Scheidemann som före krigsslutet 1918 krävde kejsarens avgång och i ett tal från Riksdagshusets trappa i Berlin den 9 november proklamerade den tyska republiken.

Parvus hade träffat Lenin privat i Schweiz 1915. Vad de diskuterade har aldrig avslöjats. Men Parvus med sina förbindelser i Berlin medverkade aktivt till att Lenin och hans medarbetare kunde resa i plomberade järnvägsvagnar genom krigets Tyskland och via Danmark och Sverige till S:t Petersburg våren 1917, när februarirevolutionen tvingat tsaren att abdikera.

Fast när Parvus ville återvända till Ryssland efter oktoberrevolutionen blev det nej från Lenin, som deklarerade att "revolutionens sak inte skall solkas av smutsiga händer".

Parvus hade dragit sitt strå till stacken, dumpades och utraderades ur den ryska revolutionshistorien. Före sin död 1924 brände han arkiv och andra papper i sin villa utanför Berlin.

• Dela med andra
  • Facebook
  • Digg
  • Stumble Upon
  • Del.icio.us
  • Pusha
• Rätta artikeln
•  Textstorlek
• Tipsa
• Skriv ut