Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Kultur & Nöje

Etgar Keret. Författaren som blev det unga Israels kultfigur

”Det jag älskar mest när jag ska fotas är att hoppa”, säger Etgar Keret inför fotograferingen i sviten på ett hotell i centrala Stockholm.
”Det jag älskar mest när jag ska fotas är att hoppa”, säger Etgar Keret inför fotograferingen i sviten på ett hotell i centrala Stockholm. Foto: Beatrice Lundborg

Etgar Kerets absurda och komiska ­novellkonst kändes som en befrielse för många i 90-talets Israel. DN:s Örjan Abrahamsson möter en författare som gillar överraskningar.

– Det jag älskar mest när jag ska fotas är att hoppa!

Säger den israeliske författaren Etgar Keret, uppenbarligen utan att känna till Stina Lundberg Dabrowskis klassiska intervjugimmick.

– Jag kan göra precis vad du vill, fortsätter han och balanserar sin nya novellsamling ”Plötsligt knackar det på dörren” på huvudet och grimaserar vilt i sviten på ett hotell på Birger Jarlsgatan.

Etgar Keret älskar livets alla små och stora överraskningar. Och att möta, träffa och samtala med människor.

– Jag vet att många författare upplever intervjuer som att gå till tandläkaren. För mig är det en chans att samtala, och en möjlighet att genom frågor förstå mig själv och mitt författarskap.

För övrigt tycks Etgar Keret leva och skriva efter den maxim som han bokför när han signerar mitt exemplar av den nya boken: ”May life always surprise you.” Vilket träffande och fint sammanfattar hans skruvade, ofta absurda, gärna drömlika, nästan alltid suveränt komiska novellkonst. Som sällan är längre än ett par tre sidor.

När en tjugosexårig Etgar Keret debuterade 1993 blev han snart den unga generationens absoluta favoritförfattare. Hans noveller och senare grafiska berättelser gjorde Keret till en idol. Äntligen en röst som fångade deras smått schizofrena verklighet. Och en underbar verklighetsflykt.

Då dominerade en generation israeler som vuxit upp efter kriget 1967 och den följande, nationalistiska yran efter den totala segern. Som även omfattade ockupationen av Västbanken, Gaza, Sinai, Golan­höjderna. Med en nästan otäck siar­förmåga skrev då en ung, okänd Amos Oz redan en vecka efter kriget en uppmärksammad artikel där han tog avstånd från den nationalistiska berusningen och varnade för ockupationens farliga, långsiktiga problematik, inklusive faran för Israels inre demoralisering.

Kerets generation växte i stället upp i skuggan av det katastrofala kriget med Libanon 1982, som i ett slag fick omvärlden, inklusive många svenskar på vänsterkanten, att förvandla sin tidigare beundran för miraklet Israel till en nästan lika naiv kritik, rentav avsky för Mellanösterns koloniserande ”supermakt”.

Etgar Keret håller vad han lovar. Han verkar trivas under intervjun. Genom åren har jag intervjuat 70-talet författare. Keret tillhör säg en de fem mest sympatiska och framför allt intressanta. Intressant därför att han funderar, och tänker efter, även om han talar nästan oavbrutet.

Keret är enkelt klädd, i kavaj och skjorta. Jag kan omöjligt se honom i slips. Han har en påfallande glugg mellan framtänderna, läspar lite grand. Ansiktet är inbjudande, vänligt, liksom hans hebreiskpräglade engelska.

Etgar Kerets kultstatus hänger delvis samman med att han totalt saknar likheter med mer eller mind­re världsberömda författarikoner som Amos Oz, David Grossman, A B Yehoshua. Som även verkar som skarpa debattörer och journalister med öppen utsikt från vänsterkanten.

– När jag växte upp var Författaren även ett slags sekulär profet, ett moraliskt medvetande, som man genuint beundrade. Jag menar, det är kloka författare som jag önskar skulle styra Israel.

– Men det finns en annan judisk berättartradition. I B Singer, Solhem Aleichem, Isaac Babel, Franz Kafka – som aldrig skulle få styra ett land! Genuina berättare som tar med dig på en resa eller sätter dig i en bar där en annan bargäst berättar om sina hemligheter.

Keret älskar båda berättartraditionerna, men själv känner han sig hemma med de senare, i synnerhet den sistnämnde.

– Att läsa Kafka är som få en örfil. Dessutom insåg jag att det fanns en människa i världen som faktiskt var mer uppfuckad än jag. Genom Kafka upptäckte jag i tonåren att jag nog ändå kunde bli författare. Det räckte ju med att ställa frågor.

Det vill säga, han behöver inte vara en sekulär profet.

– Jag insåg att det räckte med att vara mig själv. Jag behövde inte leverera svar.

Det är verkligen något som präglar Keret. Som i en av de nya novellerna när Gud själv dyker upp i rullstol och utfrågas varför han skapat en värld med så mycket lidande. Tja, det bara blev så.

Ett annat utmärkande drag är berättelsernas självklara flyt. Lätthet.

Är det så lätt att skriva?

– Ibland. Men en novell kan också bli liggandet ett år. Särskilt när jag skriver i första person vill och önskar jag att läsare ska tro att jag skrev novellen på tjugo minuter. Det är mitt ideal.

Att hans noveller är så korta hänger sannolikt även samman med att han först studerade matematik på universitet.

– Min smak för matematikens koncentrerade och kondenserade lösningar har bidragit med en estetisk kod i mitt skrivande. Lika viktigt är att novellerna ska vara omedelbart tillgängliga.

När jag själv upptäckte Kerets noveller för tio år sedan (i engelsk översättning) gillade jag omedelbart hans bisarra novellkonst. Likväl upplevde jag att något väsentligt förändrats till det bättre i ”Plötsligt knackar det på dörren”, som är hans första bok på åtta år. Berättelserna var mindre hårda, mer medkännande, vackrare. Likväl sublimt skruvade.

Keret håller med.

– Jo, jag var mer aggressiv på den tiden. Den avgörande skillnaden är att jag är gift och fått en son. Det är det viktigaste som har hänt i mitt liv.

Det har förändrat honom i grunden. När hustrun Shira Geffen, som också är författare och skådespelerska, var gravid talade han om sin tvekan över att skaffa barn i vår vanvettiga värld.

– Israels skapades ju som en himmelsk plats för världens judar, men faktum är att Israel är den farligaste platsen för judar.

Modern, som överlevde Förintelsen men förlorade hela sin familj, svarade omedelbart sin son:

– Om jag kunde föda dig efter att ha överlevt Warszawagettot, kan du nog klara av det.

Intervjun är egentligen över men Keret vill ändå tillägga något. En fantastisk historia som hans turkiska förläggare fick höra när hon gick ut och rökte efter en av Kerets oerhört populära uppläsningar i Istanbul. En annan manlig nikotinist berättade att han åkt hela vägen från en liten by i norra Turkiet med buss i elva timmar enbart för Kerets skull.

Men det hade varit svårt. När fadern fick veta att författaren i fråga inte bara var jude utan dessutom israel förbjöd han sonen att åka. Sonen som tog hand om sin sjuke farfar berättade sorgset om faderns enväldiga beslut. Då svarade farfadern bestämt:

– Bry dig inte om din far, jag är fortfarande äldst. Du måste åka! Följ dina känslor och visa respekt för dem.

– Själv sitter jag i ett litet rum i Tel Aviv och skriver en novell som når ända fram till en liten by i norra Turkiet, säger Etgar Keret. För mig som författare finns ingen bättre gåva.

Etgar Keret: Debuterade 1993

Född i Ramat Gan 1967, bosatt i Tel Aviv.

Aktuell på svenska med novellsamlingen "Plötsligt knackar det på dörren" (Brombergs). Tidigare titlar: "Åtta procent av ingenting" (Bastion, 2008) och "Goda intentioner" (Bastion, 2008) – samtliga översatta från engelska av Kristian Wikström.

Keret tog framför allt en yngre generation israeler med storm med sina absurda, skruvade, komiska och extremt korta noveller.

Han debuterade 1993 och har sedan dess publicerat fyra novellsamlingar, tre serieromaner och en barnbok. I dag är han en av Israels mest populära författare och förstår själv inte riktigt varför han också slagit igenom i fyra andra, disparata länder: USA, Polen, Turkiet, Mexiko.

Internationell uppmärksamhet väckte boken "Gaza blues" (publicerad på engelska 2004) med noveller av såväl israelen Keret som palestinske/libanesiske författaren Samir El-Youssef. Ett utmanande försök att skapa en kreativ dialog som hyllades och fördömdes.

Etgar Keret skriver även manus för film och tv. Han ­regisserade filmen "Jellyfish" som 2007 tilldelades debutantpriset Camera d'or i Cannes.