- Vi jobbade i fyra år med att specialanpassa byggnaden för Riksantikvarieämbetet. Varje bokhylla, varje expeditionsdisk är specialritad, säger Håkan Langseth.
Bara sprängningarna för arkivet på 1 600 kvadratmeter under jord kostade 30 miljoner kronor. I receptionen på första våningen ser man fortfarande hästkrubbor och i mitten av den ursprungliga, ovala manegen på andra våningen ligger kontorsplatserna. Kalkstensgolvet skeppades från Gotland och klimatanläggningen i källaren styr temperatur och luftfuktighet för att ovärderliga filmer, negativ och glasplåtar inte ska förstöras. Totalt kostade renoveringen mellan 90 och 110 miljoner kronor, Fastighetsverkets slutnota är ännu inte klar.
På 4 352 kvadratmeter toppmodern yta har verket som länge varit splittrat, upphackat och ogästvänligt hittat hem och den 20 maj ska lokalerna officiellt invigas. Kulturminister Leif Pagrotsky är tillfrågad om att hålla i ceremonin, men inte många tror i dag att han tänker tacka ja. Det kom en lokaliseringsutredning i vägen.
DEN 23 SEPTEMBER förra året ringde infrastrukturminister Ulrica Messing till Jan Bergqvist. Hon ville att han skulle ta hand om utredningen om hur orterna som blir av med sina regementen ska kompenseras.
Det var inte ologiskt att hon vände sig till just Bergqvist. När han hoppade av från riksdagen efter valet 2002 hade han varit ledamot i 32 år och ansvarat för 20 liknande uppdrag.
För ett år sedan presenterade han Rakelutredningen som handlade om effektiviserad radiokommunikation. Då hade Jan Bergqvist ett och ett halvt år till sitt förfogande. Den här gången, när ett flertal statliga verk skulle omlokaliseras och tusentals människor flyttas på eller bli arbetslösa, skulle han vara klar på tre månader.
- Det var väldigt kort tid, kan man tycka. Det behövdes en väldigt intensiv arbetsinsats, säger Jan Bergqvist.
Varför så bråttom?
- Jag tror det handlar om att regeringen tidigt vill kunna ge besked om vilka det berör och inte. Man vill inte ha en lång period av diskussion fram och tillbaka.
Bergqvist satte full fart. Han tog tre medarbetare till hjälp: Ulrika Barklund Larsson, departementsråd på finansdepartementet, Tina Ekedahl Küchen, revisionsdirektör i Riksrevisionen, och Jonas Hammarlund, avdelningsdirektör på Statskontoret.
Jan Bergqvist anlitade också KPMG, en konsultfirma som på sin hemsida presenterar sig med orden: "Vi tar en aktiv roll i alla förändringar för att upprätthålla allmänhetens förtroende för världens finansiella marknader och medverkar till en väl fungerande marknadsekonomi."
Åtta konsulter från KPMG gjorde vad Jan Bergqvist kallar "genomlysning" av 23 statliga myndigheter; intervjuer och enkäter, allt för att komma fram till vilka verk som skulle kunna skickas till Arvidsjaur, Kristinehamn, Östersund eller Gotland.
När konsulterna var klara skickade de sin räkning på två miljoner kronor till näringsdepartementet. Totalt kostade utredningen 2,8 miljoner.
- Medarbetarna i lokaliseringsutredningen, inklusive konsulterna, har gjort ett fantastiskt fint arbete, säger Jan Bergqvist.
SÅ FORT BERGQVIST hade fått sitt uppdrag dammade gamle försvars- och industriministern Thage G Peterson, 71, av tjänsteslipsen och partinålen.
Han kallas regeringens problemlösare. Dessutom är han ambassadör för Gotland, där han leder ett slags öråd med landshövding Marianne Samuelsson och kommunalrådet Jan Lundgren.
Så fort besparingsvindarna viner kring ringmuren i Visby rycker Thage G ut. När elektronikjätten Flextronics för ett och ett halvt år sedan varslade de sista av sina 950 anställda på Gotland trädde Thage G i tjänst.
På papperet är han pensionär, men för en av socialdemokraternas riktiga tungviktare öppnas dörrarna ännu hela vägen in i Rosenbads heligaste.
- Jag fick möjlighet, vilket var väldigt unikt, att göra en föredragning om Gotland inför hela regeringen. Jag, som gammal statssekreterare åt Palme, och samordningsminister har aldrig varit med om något sådant, att en utredare fått komma och ta hela regeringens tid i anspråk, säger Thage G Peterson och skrattar belåtet.
Det gav resultat.
Den 3 juni förra året presenterades Gotlandspaketet med ett nyinrättat Östersjöcentrum och Sidas profilenhet.
När så nedläggningen av P 18 presenterades visste Thage G vilka trådar han skulle rycka i.
- Jag har jobbat varje dag med det här. Jul, nyår, trettonhelgen. Jag har varit mycket på Gotland och på näringsdepartementet och jag har träffat Jan Bergqvist sex sju gånger. Jag har inte legat still, säger Thage G Peterson.
Var Riksantikvarieämbetet på din önskelista?
- Ja, tanken föddes när jag hade fått uppdraget. Jag flög över till Gotland och pratade med landshövdingen, hennes länsråd, kommunalrådet och kommundirektören. Vi satt på länsstyrelsen och spånade fram vad som skulle passa väl in på Gotland.
Riksantikvarien Inger Liliequist minns personalens reaktioner när hon snabbinkallade dem till stormöte på eftermiddagen den 24 januari. Någon timme tidigare hade hon fått ett samtal från Jan Bergqvist som ville förhandsinformera henne om att Riksantikvarieämbetet satts upp på den utökade lista med myndigheter som kunde bli aktuella för utlokalisering.
- För mig kom beskedet som en blixt från klar himmel. Jag sa till personalen att utredaren föreslagit att vi skulle flytta till Gotland. Många började skratta. Det är en vanlig reaktion när man blir väldigt förvånad, berättar Liliequist.
Som andra berörda myndigheter fick Riksantikvarieämbetet svara på enkätfrågor och tisdagen den 7 december kallades Liliequist, avdelningschefen Sven Göthe, överantikvarie Per-Magnus Nilsson och kanslichefen Eva Lejdbrant till intervju med en av KPMG:s konsulter.
- Konsulten ifrågasatte inte vår ståndpunkt att det vore förödande att flytta verksamheten till Gotland. Vi funderade i efterhand på om vi kunde tolka det på något speciellt sätt. Det fanns två ytterligheter: antingen att konsulten kommit fram till att vår myndighet skulle vara kvar i Stockholm eller den andra varianten, att det var fritt fram att lyfta bort oss, säger Sven Göthe.
Den 25 januari, tio dagar försenad, presenterade Jan Bergqvist sin utredning om vilka verk som klarade sig undan flytt - och vilka som får maka på sig.
Bergqvists slutsats var att Riksantikvarieämbetet, som DN då rapporterade, var lämpligt att flytta.
Hur kom han fram till det?
- Jaaa, säger Jan Bergqvist och funderar.
- Det behöver inte vara negativt. Det finns faktiskt myndigheter som ligger utanför Stockholm. Ta Vägverket eller Domstolsverket, som jag skulle bedöma har internationell toppkvalitet. Då kan man naturligtvis ställa frågan vad det är som säger att just Riksantikvarieämbetet till varje pris måste ligga i centrala Stockholm.
I måndags öppnades dörrarna till 100-miljonersrenoverade Östra stallet. Hur påverkade det ditt beslut?
- Det är en intressant fråga. Jag såg en insändare som gick till hårt angrepp mot mig personligen, att jag kastar 100 miljoner i sjön. Det är en felsyn. Det har skett en fastighetsinvestering på 100 miljoner kronor, men det här är attraktiva lokaler i centrala Stockholm. Det går naturligtvis att hyra ut dem och förmodligen få ganska bra betalt. Riksantikvarieämbetet kan få goda lokaler på Gotland, det är en bedömning jag gör. Jag har varit där och tittat lite grand. Jag har inte gjort några beräkningar, men jag skulle tro att de skulle kunna spara åtskilliga miljoner kronor per år med lägre lokalkostnader. Det är min subjektiva bedömning.
Räknat har däremot Riksantikvarieämbetet gjort. På kostnader och på lokalyta. Flytten, som enligt utredningen ska vara genomförd redan i januari 2006, kommer att sluka 40 miljoner kronor. Ökade reskostnader: 15 miljoner.
Den stora kostnaden blir dock att bygga nya lokaler för verkets speciella behov. Beslut om en eventuell flytt tas av riksdagen efter vårpropositionen i april.
- Alla miljoner som lagts ner på Östra stallet tvingas staten nu betala en gång till om vi ska flytta till Gotland. Det finns inga lokaler där som kan ta emot oss, säger arkivchefen Ann Hörsell.
- Utredningen nämner lokalerna på P 18, men jag jobbade på Krigsarkivet tidigare och känner till byggnaderna. Där finns ungefär 400 hyllmeter arkivlokaler, och vi behöver 13 000 hyllmeter. Vi har bland annat över två miljoner bilder, säger Hörsell.
Protesterna mot den föreslagna flytten har haglat de senaste veckorna, från professorer i Sverige och utomlands, från forskare, arkeologer, lärare, museianställda, konservatorer, länsantikvarier och många av de 13.500 årliga externa besökarna på Riksantikvarieämbetet.
- Det är helt orimligt. Vilken kapitalförstöring. Ett dråpslag för alla oss som använder oss av biblioteket och arkiven, säger forskaren och doktoranden Cathrine Mellander, en av de första besökarna i den nyöppnade läsesalen i Östra stallet.
Jan Bergqvist låter inte särskilt bekymrad.
- Det är naturligt att det blir en väldig fokusering på problem och svårigheter i det här skedet, säger han.
Och Thage G Peterson, han förstår över huvud taget inte debatten.
- Det är en von oben-inställning i Stockholm att man inte kan sköta statliga verk på landsorten, för att det skulle bli sämre kvalitet. Men då måste man fråga sig: Är det sämre väder i Sverige bara för att SMHI ligger i Norrköping? Argumenten blir så ihåliga.