Skilj på privat och offentligt.
.
Två veckor efter min artikel om mejlinglistan Elit (DN 22/2) är det nästan rörande med vilken iver listmedlemmarna försvarar sin elektroniska familj. De gråter över att artikeln innehåller faktafel, men förmår inte ge ett enda exempel. Om och om igen undviker de principdebatten - huruvida journalister ska svära lojalitet gentemot dem de är satta att granska - och klagar i stället på att jag och DN är en humorlös lynchpatrull.
I ett inlägg på Elitmedlemmen och journalisten Oscar Swartz blogg hävdar radioprofilen Kjell Alinge, som var med i Elit i drygt fem år, att det inte finns någon gräns för hur medlemmarna på mejlinglistan vänder ut och in på principerna: "Stora delar av listan skulle aldrig tåla dagsljuset När nu skildringar dyker upp av denna lista och ingen orkar berätta hur den fungerade annat än i dom okontroversiella delarna blir jag häpen. Alla halvsanningar och helljuganden om Elit blir underliga "
Alinge menar att debatten hade varit "en tyfon i ett tvättställ" om listan år efter år inte hade "hetsats framåt" av den enväldige listimpressarion Alexander Bard. Följande citat av Bard i förra veckans DN På Stan säger det mesta: "Ingen människa har något värde. Den enda frihet som finns är när männi skor upplever både sitt eget och andras liv som totalt meningslöst."
Vad gäller argumentet att man måste skilja på privat och offentligt blixtbelyser ett internt mejl från David Erixon hur medlemmarna ruckar på principerna när det passar dem. Erixon blir rasande över att min artikel ska publiceras och skriver att han "hädanefter och fortsättningsvis aldrig mer (ska) köpa annonsutrymme i DN. Så den där indignerade skitjournalisten har just kostat DN en jävla massa miljoner."
David Erixon är inte någon B-kändis som vill klättra upp på A-listan genom att flytta över privata reklammiljoner från ett ställe till ett annat. Han är marknadschef för Vodafone. Vad tycker Vodafones styrelse och aktieägare om att Erixon vill utnyttja företagets ekonomiska makt i sitt privata korståg? Han uppmanar dessutom andra på listan att satsa pengar för att driva en process mot DN - för det "handlar om ett enormt gratisnöje ".
David Erixon sitter också i styrelsen för stiftelsen Noaks Ark-Röda Korset, som arbetar med hiv och aids. I ett långt mejl ger han vännerna på Elit "en liten insight" i vad för sorts människor som sitter i styrelsen. Från sin offentliga plats i en rikstäckande stiftelse förtalar, kränker och karaktärsmördar han högt uppsatta kolleger. Han skriver om styrelsemedlemmars inkompetens, deras otrohet, sexuella läggning eller hur de egentligen smyger med den och om deras dödliga könssjukdomar.
Vissa som försvarat sin medverkan på Elit har ändå lämnat listan, till exempel Svenska Institutets Olle Wästberg. Han hävdar att han inte deltagit när människor utanför "kafferepet" förtalats och kränkts. Om Wästberg nu inte begått ett principiellt fel - varför lämnar han då listan? Är det månne viktigare att få sitta kvar som statlig direktör än att rakryggat försvara sina principer?
Cheferna på Aftonbladet, Expressen och Sveriges Television står för ett annat hyckleri - det publicistiska. Ansvariga utgivare som har eller haft journalister med på listan har deltagit i principdebatten med sin tystnad.
Samma människor som vill kränga tidningar, böcker, opinioner, musik och mobiltelefoner till den stora massan framstår som hyckleriets skrivande, talande och sjungande stjärnor.
Vilken middagsbjudning, vilket kafferep!