Eurovision Song Contest 2011

Eurovisionsschlagern – en politisk tävling

Vitryska bidraget ”I love Belarus” med Anastasiya Vinnikova.

Foto: Pontus Lundahl / Scanpix Vitryska bidraget ”I love Belarus” med Anastasiya Vinnikova.

  • Skriv ut
  • Öka textstorlekMinska textstorlek
  • Rätta artikeln

Läsarreaktioner

Eurovisionsschlagern skapades för att ena Europa efter andra världskriget. Under sina 55 år har den dock även orsakat splittring. DN:s Ingrid Hedström berättar om kvällens musiktävling och den europeiska integrationen.

Eurovisionsschlagern skapades för att ena Europa efter andra världskriget. Under sina 55 år har den dock även orsakat splittring. DN:s Ingrid Hedström berättar om kvällens musiktävling och den europeiska integrationen.

Vitryssland gick inte till final i årets Eurovision Song Contest. Landets bidrag "I love Belarus" hade klar hitpotential men också ett tydligt propagandasyfte som måste ha fastnat i halsen hos tittare och jurygrupper Vem vill rösta på en låt som hyllar Europas sista diktatur?

Men det är nästan lite synd att vi helt missat chansen till en final i Minsk nästa år. För det brukar ske stora saker i länder som tar hem segern i Schlager-EM. Se bara på Ukraina som vann i Istanbul 2004 och hann med en revolution innan det var dags att spela upp till schlagerfinal i Kiev året därpå!

Annons:

Eurovision Song Contest är  musiktävlingen som handlar om så mycket mer än musik, schlagertävlingen som avspeglar den politiska utvecklingen i Europa. Med känsligheten hos en seismograf har de europeiska tevetittare som röstar fram segraren gång på gång lyckats pricka in de politiska förkastningssprickor där nästa stora urladdning är på gång i Europa.

Eurovisionsschlagern var från början en del av det stora europeiska enhetsprojektet. Liksom EU-fäderna Robert Schuman och Jean Monnet ville schlagertävlingens bortglömde skapare Marcel Baison ena det sargade efterkrigs-Europa. Men där Schuman och Monnet trodde på kol och stål och handel som kitt satsade Baison på sångens enande makt när han 1956 drog i gång Eurovisionstävlingen.

De båda projekten har genom åren speglat varandra. Liksom EU var schlagertävlingen från början en liten franskdominerad samling länder. En fransk låt vann oftast, även om den ibland kom från Luxemburg, Monaco eller Schweiz.

Sedan kom Storbritannien och de andra Efta-länderna in i tävlingen _ Sverige, Österrike, Danmark, Finland och Norge _ och allt fler länder började sjunga på engelska. Frankrike har inte segrat sedan 1977, och sista året vinnarlåten sjöngs på franska var 1989, året innan Berlinmuren föll.

Irlands exempellösa schlagerframgångar i början av 90-talet, med fyra segrar på fem år, sammanfaller med åren då det fattiga utvandrarlandet vässade klorna och blev EU:s snabbast växande ekonomi, den keltiska tigern. Men på senare år, när finanskrisen fått den keltiska tigern att mer likna en luggsliten huskatt, har det gått dåligt för Irland. Tävlingens mesta vinnarland har till och med missat finalen några gånger.

Berlinmurens fall 1989 revolutionerade inte bara Europas politiska karta utan även Eurovision Song Contest. Redan innan muren hunnit falla tog Jugoslavien som första östland hem segern 1989. Året därpå vann Italiens Toto Cutogno i Zagreb med sin sång om ett enat Europa. Det var magiskt när han vandrade ut i publiken och sjöng "Unite, unite Europe". Men värdlandet Jugoslavien hade redan börjat knaka i fogarna och var på väg mot år av blodigt inbördeskrig och sönderfall.

Efter murens fall och järnridåns upplösning strömmade länderna i det forna östblocket in till eurovisionsschlagern, som därmed blev något av en lågprisbiljett till den europeiska gemenskapen. EU ställde jobbiga krav, men i Eurovision Song Contest kunde alla gå med utan att först bygga om avloppssystemet, reformera rättsväsendet och göra om handelspolitiken.

Och i ett Europa där länder föll samman och nya stater uppstod ville alla gå med. En låt i Schlager-EM blev en nationell identitetsmarkör, ungefär som flagga och flygbolag. Mitt under brinnande inbördeskrig tog sig de nya exjugoslaviska staterna tid att ordna uttagningar till eurovisionsschlagern för att ta plats på Europakartan. I Millstreet 1993 fanns Kroatien, Slovenien och Bosnien-Hercegovina med för första gången.

Östländerna började dominera förstås. Först lät bidragen från öst som bleka kopior av västeuropeisk schlager från 60-talet, som om populärmusikens utveckling stannat upp när Berlinmuren byggdes, men med tiden började de nya deltagarna självsäkert ta sig ton med albanska handtrummor, rumänska oljefat, polskt dragspel och moldavisk bastrumma.

Många segrar var stinna av politisk symbolik. Serbien vann 2007, och det upplevdes som en utsträckt hand från Europa till kontinentens forna paria. Och när Kosovo bröt sig loss året därpå lyckades serberna hålla kursen mot Europa utan att falla tillbaka i hätsk nationalism.

Ryssland segrade 2008 och gjorde sig senare samma år bemärkt som den första eurovisionsvinnare som invaderat ett annat deltagarland, Georgien. Och Georgien stoppades från att vara med i Moskva året därpå när man vägrade stryka några rader i det georgiska bidrag som kunde tolkas som en förtäckt schlagerspark mot den ryske presidenten.

90-talets omvälvningar i Östeuropa sparkade bort den frankofona världen från schlagertronen, samtidigt som de fick fransmännen att frukta ett mindre franskt Europa, ett Europa där polska rörmokare hotade franska jobb och den poltiska dagordningen sattes av marknadskramare i Prag, Warszawa och Tallinn.

Men de sista åren har det hänt något nytt i Eurovison Song Contest. EU:s stormakter är på gång igen i schlagerns värld. Tyskland vann i Oslo samtidigt som Angela Merkels nya, komplexfria  och starka Tyskland började styra och ställa i Europa med egna intresset som främsta ledstjärna.

Och nu nämns Frankrike och Storbritannien för första gången på evigheter som tänkbara vinnare. Kan det ha något att göra med att de båda länderna med ovanligt hög utrikespolitisk svansföring tagit ledningen i att få världssamfundet att ta krafttag mot Libyens diktator Khadaffi?

Vem vet? Allt är möjligt i Eurovision Song Contest, den politiska musiktävlingen som enar och splittrar Europa.

0 . Per sida:

(Vad ar Twingly?)

Visar 1-10 (av totalt 1).

Andra har läst

Mer från förstasidan

luxemburg500
Foto:AP Här är man rikast.

 Enligt bank. Europas rikaste blir alltmer förmögna. Men inte överallt. 21  4 tweets  14 rekommendationer  3 rekommendationer

rosneberg-3-500
Foto:AOP, Bildbyrån

 Champions League. Tog historisk seger på hemmaplan. ”Det är stort.” 16  4 tweets  12 rekommendationer  0 rekommendationer

 Ny miljonbonus för MFF. Så mycket är segern värd.

 Superjämnt i Malmös grupp. Alla fyra lag står på samma poäng.

 Av andra supportrar. Gick till angrepp mot polis och väktare på flygplatsen. 15  6 tweets  9 rekommendationer  0 rekommendationer

malmo-airport-144
Foto:TT

 Robin Olsen höll nollan – igen. ”Det här är det bästa jag varit med om.”

 Så var historiska matchen. DN rapporterade direkt. 102  0 tweets  102 rekommendationer  0 rekommendationer

karnkraft500
Foto:Lars Lindqvist

 Om miljöpolitiken. Industrin reagerar med oro på MP och S besked. 162  46 tweets  116 rekommendationer  0 rekommendationer

 Med stöd av Sverigedemokraterna. ”Lyssnar de inte finns majoritet.” 512  71 tweets  441 rekommendationer  0 rekommendationer

bjorklund144
Foto:TT
mp_144102
Foto:Thomas Karlsson

 Olika besked om kärnkraft. Regeringen kommer inte stänga reaktorer. 207  11 tweets  185 rekommendationer  11 rekommendationer

 DN Ledare. Åsa Romson misslyckas i politikens marshmellowtest. 18  2 tweets  16 rekommendationer  0 rekommendationer

Annons:
pierson244
Foto:AP

 Nu får säkerhetschefen lämna. Beväpnad brottsling i hissen med Obama och inkräktare i Vita huset. 7  3 tweets  3 rekommendationer  1 rekommendationer

 DN:s Sanna Torén Björling. Historien har vuxit i takt med att fler detaljer har framkommit.

Annons:
Annons:
Annons:
Annons:

Spara 498 kr!

 Läs DN digitalt – var, när och hur du vill.

Läs dagens tidning

 Ny form. Nu är det lättare att läsa tidningen digitalt!
Annons:

DN PÅ AGENDAN

Annons:
Annons:
Annons: